måndag 29 juni 2015

Gottne Veterancup - Jag har mycket att lära!

Så då var Gottnehelgen över. Under lördagen var det tempo och på söndagen linje. Vi lämnade campingen i Mellansel direkt efter tävling och prisutdelning och åkte vidare söderut. Det blir en tour down south 11-12 dagar.

Hur det gick på söndagen?

Ja, jag kände direkt när jag cyklade till start att benen var sega efter tempoloppet. Benen är inte vana vid tempo, så de var nog lite mer tärda än vad de borde vara.

Loppet var en varvbana på 26 km som skulle cyklas fyra varv. Vid ena delen av banan var det en vändpunkt runt en kon. Varje varv mätte ca 250 höjdmeter, så ca 1000 meter klättring väntade.

När klockan var nio var det dags för start. Totalt var det ca 70 cyklister som skulle starta tillsammans. Jag hade sett att vägarna var smala, så helt klart skulle det bli en utmaning. Vi rullade med masterstart ett antal kilometer och sedan utför en väldigt brant backe som avslutades med en feldoserad kurva med över 100% vinkel. Här var det nära att jag gick på hjul under varv två, men det klarade sig.

Hur som helst gick det under 30 km utför vid masterstarten och det luktade bränt gummi. Längst ned i backen smäller Peter Sjölunds från Gottnes hjul. Riktigt tråkigt för honom.

Själv var jag passiv i starten och tänkte att jag söker mig framåt senare. Så släppte mastern och nästan direkt svängde vi höger upp för en rejäl backe. Det var inte vad jag räknat med. Jag låg alltså sist och det gick riktigt hårt i täten. Så hårt att flera cyklister släppte framför mig och helt plötsligt hade jag ca 30-40 meter upp till klungan. Helt ouppvärmd fick jag gå järnet uppför, men det var segt att komma ikapp. Jag han tänka att: ”Detta var ju roligt. Avhängd i första backen”. Men så bestämde jag mig för att skärpa till mig, ställde mig upp och spurtade ikapp. Det krävdes ett snitt på 460 watt i ca 4 minuter och i en puls som var uppe på 95% som högst, för att ansluta till klungan.

Efter detta bar det utför och det blev lite återhämtning. Snart var det dags för en vänstersväng med koner mitt i banan, åter trycktes jag långt bak i kön. Jag låg kvar där ett tag i den kuperade bansträckningen. När det så var dags för vändpunkten låg jag nästan sist, och hela vägen var full av cyklister vilket innebar att det var omöjligt att ta sig om. Jag låg nästan sist och invändigt. Det blev i stort sett stopp och nästan så att jag krokade ihop med en annan cyklist. Det märktes helt klart att jag inte är van vid vändpunkter och positionering.

Jag hamnade långt bak och flera cyklister släppte. Det krävdes ca 1000 watt i ett ryck och därefter 500 watt i en minut får att gå i kapp.

Vi hade så vänt och var på väg tillbaka mot start/mål. Under varv ett såväl som senare försökte sig olika cyklister på att försöka komma loss, men det blev aldrig något. Själv var jag ganska passiv då benen inte kändes riktigt som de skulle.

I slutet av banan nådde vi så målbacken på ca 1 km och med ca 4,5% lutning. Nu hade jag återhämtat mig bra och hade inga problem att gå med.
Under varv två och tre hände inte så mycket och jag kände mig allt starkare. Men framför allt hade jag lärt mig en hel del. Jag såg till att ligga långt fram i första backen, vid vänstersvängen med koner och vid vändpunkten. Helt plötsligt fick jag en mycket bättre resa.
Under varv fyra kände jag mig relativt fräsch och försökte ligga långt fram för att gå med om det skulle smälla. Jag var med i två försök och det andra trodde jag på då jag såg vilka cyklister som var med. Men det stannade av. 

Med bara någon mil kvar trodde jag att inget mer skulle hända. Då rullade några cyklister loss, och ingen gjorde något för att ta ikapp. Helt plötsligt hade de 300 meter och ingen gick helhjärtat in för att hämta ikapp det. Jag var bland de främre cyklisterna, men var lite för taktisk och hoppades att andra skulle dra ikapp och att jag skulle ha kvar lite krut till målbacken.

Jag låg hela tiden långt fram, men när jag hamnade längst fram och det bara var några kilometer släppte jag av. Då kom cyklister från alla håll, jag blev instängd och var plötsligt nästan sist. Så var det dags för högersvängen med konerna, då spreds klungan ut och jag hade långt fram. Det var dock inga problem att ta ikapp, men jag låg sist och det var en vägg framför mig.
Väl framme i målbacken gick det inte att komma fram, och jag fick avvakta och sedan sicksacka. När jag väl fick fritt var det inte långt till mål, men jag lyckades knäppa några fler cyklister. För att lyckas bättre skulle jag behövt ligga längre fram. Sedan är det bara att inse att det är riktigt tufft motstånd och det krävs absolut toppform och att jag hamnar helt rätt under loppet. Formen fanns inte riktigt, och jag fick mycket att fundera kring inför kommande lopp. Förhoppningsvis lär jag mig och kör smartare nästa gång.
Hur som helst blev jag sjua och klungan var alldeles bakom de som en bit innan mål kommit loss. Ja, sammantaget var det helt okej, och förhoppningsvis leder två genomkörare lördag och söndag till en bra formförbättring. För helt klart saknas det lite för att riktigt kunna utmana. Sedan är det inte troligt att någon riktig toppform är nära, då träningen varit haltande under maj och juni som ni alla känner till som läser bloggen.

Men en 6:e och en 7:e plats är för min del bra, då många cyklister är mycket mer rutinerade och det var många starka cyklister på plats. Framför allt var det en trevlig helg med bra rundor, mycket trevligt sällskap före och efter loppen och jag har både lärt mig mycket genom egna reflektioner och utifrån tips från flera andra cyklister. Framför allt Tom Pietälä gav mig många tips inför fortsättningen i tempo. Han är riktigt vass och rutinerad, så det är bara att lyssna och ta in.

Jag återkommer med rapporter från semestern och förhoppningsvis tävlingar inom kort. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar