Svanesund linje - Racerapport från en dag då jag inte räckte till

Uppstigning redan vid sju idag. Mycket att göra. Då jag valt att bo i stuga på camping blev det mycket undanplockning och därefter städning. Sedan var det frukost, fixa fram kläder, göra klart cykel, checka ut och köra till start. 

Trots att jag vaknade tre timmar före start blev jag av någon anledning sen. Jag visste att jag behövde en hyfsad uppvärmning då det brukar gå hårt ganska snabbt. Jag märkte också att jag behövde en toalett, något som inte fanns vid start. Jag bestämde mig därför att cykla tillbaka till omklädning och klubbstuga. Jag vet inte vad som hände, men jag tajmade helt fel och fick typ spurta tillbaka för att hinna till start.

Väl på start var det drygt femtio snabba och starka cyklister som skulle cykla 4 varv runt en bana drygt 17 km. Som ni förstör kom jag sent in i startfållan och hamnade sist. 

När vi kom igång kände jag mig som vanligt lite orolig med smala vägar och många cyklister. Sedan kändes benen inte heller på topp. Det gjorde att jag låg långt bak de första 8 km. Vid kilometer nio väntade så en rejäl klättring på en dryg kilometer. Jag såg till att komma långt fram innan nittiograderssvängen som ledde fram till klättringen på ca 1300 meter. Först ett snitt på 5% de första 900 meterna, sedan planade det ut i ca 100 meter och sedan 300 meter på ca 7%.

Första gången gick klättringen helt okej, men jag kände i benen att detta skulle bli jobbigt. Efter stigningen bar det utför en bit, och sedan blev det kantvind. Därefter var det snirkligt på smala vägar fram till en t-korsning där man tog vänster. Då var det ca en km till mål.

Jag kände att jag var tvungen att maximera min prestation då klättringen inte var optimal för mig. Jag insåg att jag var tvungen att hinna vila upp mig till de olika varven. Det gjorde att cyklingen blev väldigt passiv förutom i samband med att vi närmade oss klättringen.

Andra gången upp för backen drog det i bra med mjölksyra, men jag låg långt fram och hade marginal att släppa av lite utan att riskera att tappa klungan. Jag insåg att denna dag skulle jag inte tillhöra de starkare.

Det rullade på fram till klättring nummer tre. Återigen var jag inför nittiograderssvängen långt fram. Jag blev dock intryckt och fick tvärbromsa just innan svängen. Det gjorde att kraften jag ödslat för att komma fram var i onödan och jag var inte bra till i backen. Till en början gick det ändå okej, men i slutet av den första branten insåg jag att nu är det fara och färde. Snart åker jag av. Det var bara med nöd och näppe jag klarade mig upp till platån. Där tryckte jag på och fick ett bättre läge. När det åter brantade till blev det åter kris. Sista 100 meterna fick jag ställa mig upp och spurta för att inte tappa hjul, men det löste sig i alla fall och jag var fortfarande med.

Än så länge hade det varit få utbrytningar och ingen hade lyckats. Jag som själv alltid brukar vara aktiv, hade mest tankarna på att hänga med idag.

Inför varv fyra började jag av någon anledning känna mig piggare. Men fortfarande hade jag svårt att ta mig fram. Inför klättringen denna gång valde jag att komma med fart, men istället långt bak. Det fungerade bättre och jag hade inga problem att gå med i klättringen. Dock hade jag inte ork att vara offensiv. Ett antal cyklister föll av varv tre och ytterligare ett antal nu varv fyra.

I slutet av klättringen ryckte tre cyklister och fick lucka. Som ni förstår var det inte aktuellt för mig att hänga på. Även om jag hade haft ork var det helt fullt framför.

De fem kilometer som var kvar fram till T-korsningen gjorde jag några försök att komma fram, men det var för trångt och jag var lite för feg. Jag resignerade och tänkte att det borde gå att ta många de sista 1300 meterna då jag har ett riktigt bra slätdrag och de sista femhundrameterna gick svagt uppför. Med andra ord perfekt för mig.

Det var bara en sak jag hade glömt. Fler ville fram och även de som inte hade trycket täckte upp på vägen. Jag hamnade alltså helt fel och gick i mål utan att ha brukat spurten ordentligt. Visst tog jag en del cyklister i spurten, men inte alls som jag tänkt mig.

Men sammantaget kan jag säga att jag helt enkelt inte var tillräckligt bra för att lyckas i dag. Hade jag varit starkare hade jag legat längre fram och då hade scenariot blivit ett helt annat. En 19 plats var inte vad jag önskat, men varje lopp lär mig något nytt.

Träningsupplägget inför nästa säsong behöver anpassas ännu mer för den extrema variationen i tryck. Från nästan max till rull om vart annat. Min kropp är inte tillräckligt bra på detta – ännu. Jag är mer av typen som klarar att hålla ett bra tryck väldigt länge. Men har alltså svårare när det blir ojämnt kört och framför allt om det då går med väldigt höga wattal uppför branta klättringar. 

Så det är helt klart att jag behöver lite bättre grundtryck som jag kan hålla några minuter, och gärna ännu mer tryck i spurten. 

Sedan behöver jag nog fundera på om jag ska skippa handikappet jag ger till alla medcyklister. Dvs att jag alltid tar med mig ca 8 liter mjölk på ryggen och de kör med tom ryggsäck. Då är det inte helt lätt i de brantare klättringarna och de tar då för mycket kraft som jag annars skulle ha sparat till övriga delen av loppet. När jag säger 8 liter är det de 8 onödiga litrarna. I faktisk vikt är nog skillnaden i mjölklitrar fler i jämförelse med de flesta. Men det går ju inte att göra så mycket åt.

Ja, ja. Gårdagen var helt okej, även om jag kanske hoppats på lite snabbare tid. Men det blev ändå en femteplats med bara två sekunder från pallen. Idag fick jag åter inse att jag är tillräckligt stark för att vara med på linjeloppen, men det behövs lite mer om jag ska vara med i den absoluta toppen. Bara hem och träna alltså. Ja, också kanske skippa lite av det onödiga jag så lätt stoppar i mig. Det är lätt att stoppa i sig, men tyvärr svårt att sluta.

Nu ska jag snart gå och lägga mig i den spartanska stuga jag hyrt i Iggesund. Jag har då 35 mil kvar i morgon bitti och har avverkat ca 70 mil efter avslutad tävling. Vad gör man inte för att få cykla!?