torsdag 6 augusti 2015

Tveksamt gånger två

Efter 4 dagars ofrivilligt träningsuppehåll tänkte jag prova idag. Jag drog på det hela dagen och hittade på annat då jag hoppades på en bättre känsla. Halv sju kom jag slutligen ut. Till en början kändes det ok, men ganska snart försämrades känslan och nu några timmar efter avslutat pass känns det inte bra.

Det behöver med andra ord bli klart bättre innan söndag om inte cyklisten ska förvandlas till funktionär.

Vad gäller min nya temposadel verkar den vara tveksam. Den har sågats av ett flertal cyklister både på Facebook och på bloggen. Ingen har hittills sagt att den är bra, eller att de har den själv och är nöjda. Är jag lurad? Ja, inte vet jag. Men risken verkar vara ganska stor. Jag ska dock ge min tritone 5.5 chansen och inte döma ut den på så lösa grunder. Vi måste ju ge alla en chans?! Vi får se om det blir en älskling eller andrasortering. Återkommer med en bedömning.

onsdag 5 augusti 2015

Nytt, fult och förkylt

Ännu ingen träning sedan lördagens Sundsvall Classics. Tyvärr har jag fortfarande en del rossel i bröstet som inte velat ge upp. Nu bör det dock snart bli bättre om det ska fungera med Vännästrampet på söndag. Vi bestämmer att det blir så.

Den enda fördelen med mindre träning är att sportgarderoben är städad, cykelgaraget fixat och idag har jag rensat våra förråd. I morgon blir det en tur på återvinningen.
Som jag skrev för ca 2 veckor sedan behövde jag tips om en temposadel till min Canyon Speedmax. Den som satt på  var inte bra för kroppen helt enkelt. Jag fick många bra tips och försökte läsa mig till lite klokskap på internet. Några av er tycker säkert jag skulle valt annan sadel, och kanske har ni rätt!?

Idag kom den i alla fall - sadeln som jag slutligen bestämt mig för. Sadeln är nu monterad och inställd och jag har rullat kort för att känna lite hur känslan var. Jag hoppas och tror det blir bra, men det behövs flera rejäla pass för att veta säkert. Sadelköp är ju lite av ett lotteri, så jag hoppas på vinst.

Till sonen sa jag: Titta jag har köpt en ny sadel. Sonen kommer fram och tittar en hundradel eller så innan han säger: Vad ful den är! 

Nu vet vi att är den inte bra är den i alla fall ful.
Vad jag köpt? Fizik tritone 5.5.

Nu hoppas vi på lite fysisk bättring så jag kan cykla lite i morgon.

tisdag 4 augusti 2015

Vännästrampet - Söndag den 9 augusti: Uppdatering

Nu är det snart dags för den femte upplagan av Vännästrampet som anordnas av oss i Vännäs CK. Vännästrampet äger rum söndag den 9/8, och passar alla oavsett ambitionsnivå. 

Som en liten bonus inför söndagens Vännästrampet verkar vi kunna bjuda på perfekt cykelväder. 

Anmälan, uthämtning av nummerlapp och ombyte sker på Vännäs Bad- och Camping. 

Vännäsbadet erbjuder dessutom gratis bad för alla deltagare under hela söndagen.

Fika efter avslutad runda sker också det på Vännäs Bad- och Camping. Där har vi även prisutdelning. Du kan vinna oavsett hur snabbt du cyklat. 

Gemensam start för alla 12.00 på parkeringen utanför badet. 

Kom ihåg att om du vill föranmäla dig gör du det på vår hemsida: vannasck.se. Sista dag för föranmälan är på torsdag. Anmälningsavgiften är 200 kronor och betalas till bg nr 176-0321 senast torsdag.

Du kan också efteranmäla dig på tävlingsdagen mellan 10.30-11.30. Då kostar det 250 kronor.


Vi åker på fina vägar. Banan mäter ca 125 km och starten går vid ishallen i Vännäs. Starten sker via masterstart i några kilometer och leder in cyklisterna på vägen mot Hjoggsjö. Cyklisterna fortsätter sedan förbi Hjoggsjö mot Mosjö där man svänger höger mot Gräsmyr och sedan vidare mot Nordmaling.  

I Nordmaling efter ca 50 km erbjuder vi en depå med dryck och tilltugg.
Banan går vidare genom Nordmaling och sedan upp mot Bjurholm via den fina vägen förbi bland annat Agnäs. Efter Bjurholm bär det av åter mot Vännäs längs den böljande väg 92. Målet är beläget ca 2 kilometer upp för backen mot Pengsjö.

Från målet är det ca 5 lättrullade kilometer tillbaka till starten där det finns dusch och ombytesmöjligheter.

För att markera banan används skyltar, pilar i vägen och flaggvakter.



Nedan kan du se höjdkurvan. Det är masterstart till första stigningen. Det är mest uppför de 6-7 första km innan det till största del går utför i 40 km till Nordmaling. Från Nordmaling till Bjurholm är det mycket slakmota med någon backe. Från Bjurholm finns det några stigningar innan det bär utför sista milen fram till målbacken som är just under 2 km lång. Total stigning är 810 höjdmeter.

Cykelhjälm är obligatoriskt och tempobåge är ej tillåtet.

Ordinarie trafikregler gäller och deltagande sker på egen risk.

Här kan du läsa Västerbottens Kurirens (VK) reportage från 2012 års upplaga.

Här hittar du bilder från 2011 års upplaga tagna av fotograf Erik Åström.

Visst blir du en av deltagarna i Vännästrampet 2015!?

Sprid gärna detta till andra som du tror kan vara intresserade av en riktigt bra cykeldag. Ju fler deltagare desto roligare upplevelse. Och som sagt - Alla är välkomna oavsett ambitionsnivå och tidigare cykelerfarenheter. 


Välkomna!!


2014 års lopp

Nedan följer mitt blogginlägg från förra årets upplaga av Vännästrampet. För egen del strävar jag efter att hålla ett bra tempo och därför skriver jag mest om tätklungan, men många var med som hade andra ambitioner och målsättningar.



Så det då dags för den fjärde upplagan av Vännästrampet. När jag vaknade och tittade ut spöregnade det vilket inte kändes optimalt. Det riskerade att minska deltagarantalet och framför allt ville jag undvika att cykla i spöregn.

 Efter frukost och packning av bilen åkte jag till starten som låg på Vännäs Bad och Camping. Då det som vanligt är en del praktiskt att stå i när man både är cyklist och arrangör såg både jag och bror till att vi var på plats mer än 1,5 timme före start.

Allt eftersom började cyklisterna att dyka upp och det skulle visa sig att deltagarantalet blev riktigt bra. Framför allt med tanke på att efter att vi spikat datum för Vännästrampet hade både Åre Challenge och Veteran-SM lagt sina lopp på samma helg. Självklart tappade vi några deltagare på grund av detta, men vi blev ändå ett 40-tal cyklister vilket jag tycker är bra. 
Bror informerar deltagarna inför starten


När loppet skulle starta hade det klarnat upp och vädret var perfekt under hela rundan som totalt var på 124 km.

Från Vännäs till Nordmaling var tempot ganska högt uppskruvat, men med avsaknad av utbrytningar. Det fortsatte på samma sätt från Nordmaling bort mot Nyåker. De långa slakmotorna mot Bjurholm tog dock ut sin rätt och allt fler släppte huvudklungan.

Jag hade varit passiv de första två milen för att därefter vara en av 8-10 personer som hjälpte till med farthållningen.  Efter att ha tagit en gel och då hamnat längre bak i huvudklungan började jag ana oråd då jag såg att några starka cyklister började söka sig framåt. Raskt svepte jag de flesta, och visst visade det sig att jag haft rätt.


Det blev en rejäl utbrytning, och tempot var väldigt tufft. Jag lyckades dock bryta mig med och blev en av fem som kom loss. Vi teamkörde för att hålla de jagade ifrån oss och ganska snart insåg jag att klungan bakom med all säkerhet inte skulle komma i kapp. Detta grundade jag på att vi långsamt utökade avståndet och att vi fått med flera starka cyklister.
Tätgruppen uppför branta Agnäsbacken.
Rejält ansträngd redan i Agnäs med 40 km kvar.
Ansträngningsgraden blev inte lägre. Förningarna började ta på.
Det fortsatte att gå stenhårt i vår grupp och det slet verkligen. Jag insåg att det skulle bli tufft med 6 mil i utbrytning med denna intensitet. Intensiteten fortsatte dock. Efter ett tag släppte Peter Sjölund från Gottne och vi var fyra kvar i tätgruppen. Väl framme i Bjurholm och med ca 30 km kvar började de ”riktiga” backarna. I den första backen släppte André Malmfjord från Gimonäs CK.
På vägen från Bjurholm mot Vännäs var vi nu tre kvar i täten och Karl Walleij bombade på rejält.
 Nu var vi tre kvar. Det var förutom jag, Karl Walleij från Fuji Racing Team - Frösö IF och Tobias Rosenkrantz från Sävar CK.  Själv började jag känna mig allt mer stekt och fick när det var ca två mil kvar stå över några förningar för att inte släppa i de tuffare stigningarna.  Framför allt Walleij körde riktigt hårt.

Jag insåg att min form inte skulle vara tillräcklig utifrån de senaste månadernas träning och dessutom var mina motståndare riktigt starka. Målet var därför i första hand att klara den sista tuffa backen och därefter rulla med till målbacken. Jag hade inga större förhoppningar att kunna ta någon av dem i målbacken.

Med hjälp av en hel del mjölksyresprut klarade jag sista backen och nu var det slätta en kort bit innan det skulle bära utför. Nöjd över att kunnat hänga med tog jag en gel och då smällde det. Det blev ett ryck och jag låg för långt bak. Tappade direkt 10 meter. Ställde mig upp för att gå i kapp. Tog några meter, men sedan blev det krampkänning i baksidan av låret.

Kanske hade jag kunnat gå ikapp med mina sista krafter, men jag valde att inte prova. Jag tänkte i stället att det var större chans att säkra min placering om jag körde smart den mil som var kvar och där det dessutom var ca 4 km utför. Vi hade också nyligen fått rapport om att vi låg ca 4 minuter före den jagande gruppen. 

Jag tog därför mitt eget tempo och lade mig en bit under tröskel. Detta för att ha lite sparat om det skulle dyka upp cyklister bakifrån. Jag tittade med jämna mellanrum, men klungan syntes inte till. När jag kom in i målbacken med två kilometer till mål syntes fortfarande ingen till. Jag tog det därför ganska så piano uppför backen och rullade i sakta mak in på en tredje plats. En placering jag är mycket nöjd med.

I mål var jag två minuter från segraren, men hade hållit avståndet på ca 4 minuter till förföljargruppen vilken bestod av 9 cyklister inklusive de två som funnits med i vår tätgrupp.
2014 års vinnare - Tobias Rosenkrantz

Vinnare av årets Vännästrampet blev Tobias Rosenkrantz, som lyckades slå Karl Walleij, 2012 års vinnare. Tobias har verkligen fin form, då han för två veckor sedan vann Krafttrampen i Skellefteå.

Bror låg långt uppe i klungan under stora delar av de första 6 milen. När vi gjorde vår utbrytning var han mycket nära att gå med, men hamnade i den första förföljargruppen där han bidrog med mycket arbete för att försöka gå i kapp vår grupp. Tyvärr har han haft problem med ryggen sista veckan vilket inte är optimalt för över tolv mils cykling, vilket tillsammans med mycket arbete i sin grupp gjorde att han i slutbacken tappade några placeringar. Med en bättre fungerande kropp är jag övertygad om att resultatet blivit ännu bättre.
Bror med krigarlook i jakten på oss i tätgruppen
Vi hade också många andra i föreningen som var med i dag, både i huvudklungan och lite längre bak. 

Hans Johansson från klubben spräckte sitt däck med många mil kvar, men lyckades med hjälp av boende och deras silvertejp laga däcket så pass bra att han kunde rulla i mål med några lagkamrater. Silvertejp är verkligen fina grejer. 

Rent allmänt verkade lagkamraterna nöjda med sina lopp.

Efter målgång rullade vi ner till Vännäs Bad- och Camping för lite snack, fika och prisutdelning. Som vanligt blev det en tårta till vinnaren av dam- och herrklass. Jag som själv var mycket nöjd var dock inte mest framgångsrik i familjen. Katten vann nämligen damklassen, och det också på en personlig rekordtid.
Katten först i bild glad redan här, trots att segern inte var säkrad.
Jag är mycket imponerad av Katten då hon de senaste månaderna haft ännu mindre cykelträning än mig, och ändå lyckades så bra.

För övrigt hade denna upplaga av Vännästrampet den klart snabbaste vinnartiden av de fyra lopp som vi genomfört.

För egen del var det en tuff dag på jobbet. Snittpulsen under de dryga tolv milen hamnade på 85% av maxpuls. De sista nittio minuterna där vi var loss från huvudklungan var min snittpuls 90% av max. Inte underligt då att man blir lite trött.

Som jag uppfattade det blev 2014 års upplaga av Vännästrampet lyckad. Vad det verkade var cyklisterna nöjda med arrangemanget och jag känner inte heller till några incidenter efter vägen. Med andra ord riktigt bra!

Jag vill också tacka alla er funktionärer som gjorde detta arrangemang möjligt.

Tack för i år och vi hälsar alla deltagare från årets Vännästrampet välkomna nästa år. Det gäller också självklart er som inte hade möjlighet att delta i år.

Alla fina bilder i detta inlägg är tagna av Erik Åström, fotograf och journalist på Umeå tidning.


Vännästrampet 2013 - Racerapport

Så var det då dags för vårt eget lopp - Vännästrampet 2013. Under veckan har jag och bror förberett det som krävs. Igår åkte jag och bror runt hela banan för att sätta upp skyltar, måla pilar i vägen och sopa bort grus i svängar. Ett särskilt tack till alla er som ställt upp och hjälpt till idag.

Loppet går från Vännäs via Nordmaling till Bjurholm och tillbaka till Vännäs. Där avslutas loppet med en ca 2 km målbacke upp för Pengsjölia. Totalt mäter Vännästrampet 125 km.

Idag var jag och bror på plats två timmar före start för att ta emot anmälningar och ordna övriga praktiska saker. Det blev lite stressigt, och den uppvärmning jag alltid brukar köra innan ett lopp fick ställas in.


I år var det ca 35 cyklister som stod på start. Det var väldigt skoj att vi blev så pass många och att det av dessa var så många starka cyklister som ville köra riktigt fort. Det var bland annat cyklister från Gimonäs, Gottne, CK Örnen, Hissingen, Lycksele, Estland, och inte minst Vännäs CK.



Vi hade hoppats på att slippa regnet, men vi fick en rejäl långvarig skur just efter start. Ett tag regnade det så det blev svårt att andas. När regnet väl slutade blev det riktigt bra och överlag var vädret bra för en runda i hård fart.


Första 50 km snittade vi ca 40 km/h. Vid två tillfällen i rad när jag var längst fram och just dragit klungan ganska hårt körde Gimonäs cyklister ett gemensamt utbrytningsförsök. Det gjorde att jag inte kände mig lika manad att vara med i farthållningen under de närmsta milen och backade ner lite i klungan.

Ett antal cyklister åkte av i Gräsmyr, men vi var väldigt många kvar när vi nådde Nordmaling. Från Nordmaling hade vi ca 45 km till Bjurholm. Det genomfördes ett antal utbrytningsförsök, men då inget lyckades drogs farten ned och det gick lugnt. Överlag var det dock ganska så ryckigt från Nordmaling ända fram till målgång.

I Agnäs efter ca 75 km finns en riktigt brant uppförsbacke där det gick riktigt tufft. Jag hade sett till att ligga långt framme, och hade inga problem att gå med i backen. Här delades tätgruppen upp i två grupper och i vår grupp sa vi att det skulle köras på så att de från grupp två inte skulle hinna ikapp. Vi lyckades dock inte riktigt komma överens om farthållningen och tempot gick ned markant. Det gjorde att de piggaste i grupp två inte hade några större problem att ansluta.

Så rullade det på till Bjurholm då det var drygt 30 km kvar. Jag vet att avslutningsbacken som är ca 2 km och rejält jobbig inte brukar vara min starka sida. Därför hoppades jag på att en liten mindre grupp skulle komma loss mellan Bjurholm och Vännäs. Jag var därför aktiv och drog upp farten några gånger. Det ledde till att gång ett kom jag och Peder Larsson loss. Vi körde på en stund innan han backade av. Så blev jag själv en stund, men förtog mig inte då jag insåg att det inte går att köra solo i 25 km med så starka cyklister i klungan.

Vid nästa backe höjde jag också tempot, men ingen var intresserad av att hänga med. Jag fick åter köra själv och bränna lite mer krut.

När det bara var ca 10 km till mål drog Tom Pietilä i väg och ingen ville ta luckan. Efter ett tag blev vi några stycken som trampade för att täppa luckan. Lagom till den sista 2 km rakan innan målgångsbacken var jag åter först. Jag låg först en stund och sänkte sedan tempot. Pietilä gjorde då några ryck för att trötta ut oss andra. Det var främst jag och Peter Sjölund från CK Örnen som tog dem.

Jag började få lite krampkänning och backen närmade sig. Jag insåg att det nog inte skulle bli någon framskjuten placering. Vi var fortfarande ca 15 kvar i tätklungan och det kändes svårt att nå en topp 10-placering. När vi svängde höger och det var dags för målbacken var jag fortfarande först. Jag tog mitt tempo och ganska snart så svischade tre cyklister förbi. Då jag hade lite krampkänning och som sagt inte brukar vara stark i denna backe provade jag inte ens att gå med. Jag tog i stället mitt eget tempo och fick se ytterligare 5 cyklister gå förbi innan backen egentligen börjat.

Jag kände mig seg, men fick igen lite krafter när jag täppte luckan till de närmast före. Jag "vilade" där ett 20-tal sekunder innan jag trampade förbi dem och tog upp jakten på de framför. Med en enligt mitt mått mätt stark avslutning tog jag cyklist efter cyklist för att slutligen spräcka mållinjen som 4:a.

Så här i efterhand undrar jag hur det gått om jag gått med de tre första cyklisterna. Som bäst hade jag nog krigat om tredjeplatsen. Det rimliga är dock att jag ändå blivit 4:a som bäst. Kanske hade jag kroknat och hamnat längre bak?. Med andra ord - 4:a var nog maxutdelning och jag är mycket nöjd.

Vann gjorde Peter Eriksson från GCK med Peder Larsson GCK som tvåa. Trea blev Peter Sjölund från CK Örnen.

Det var också roligt att cyklisterna på plats verkade uppskatta vårt arrangemang. Att inga intermezzon inträffade var också viktigt och bra. Att vi slutligen lyckades få 3 Vännäs CK cyklister bland de 8 bästa får anses mycket starkt med tanke på det högkvalitativa startfältet. Christer Lundin slutade 7:a och bror 8:a.

Att det var 8 cyklister från Vännäs CK som startade trots att några varit tvungna att hoppa av tycker jag är mycket bra då vår cykelförening bara funnits i tre år.

Efter målgång bjöd vi på fika och vinnaren fick en prinsesstårta. Vi lottade dessutom ut ytterligare två tårtor på startnumret.

Jag tackar alla cyklister, funktionärer och publik. Nu hoppas vi på en lika trevlig och bra runda nästa år, kanske med ytterligare ett deltagarrekord?

Nu är det bara att börja ladda för nästa helgs Cykelvasa.

måndag 3 augusti 2015

Nytt och dyrt dök upp i två fina paket!

Förkylningen håller i sig, så det blev träningsvila även i dag. I stället har jag ägnat dagen åt att storstäda i cykelgaraget. Nu har cyklarna det åter riktigt fint och då hoppas jag de är nöjda och glada.

Vi får se hur det blir med träning under resten av veckan. Det blir kroppen som får avgöra.

Som jag skrev häromveckan bestämde sig ATG för att sponsra mig. Nytt och Dyrt. En sponsring som jag var mycket nöjd med. Nu gällde det att handla.

Efter att först ha beställt mitt dyrbara gods hos en firma fick jag byta linje. Den första firman meddelade via mail att det skulle ta tid med leverans och ville höra om jag kunde vänta. Jag meddelade att jag då ville avbeställa och hitta en annat företag som hade varan.

Det gjorde att jag fick göra en ny beställning, och vips var de här. Två fina och dyra paket dök upp här hemma. Inte fel.
Jag slog på stort och fick nyttja en del av den vinst/sponsring jag fixat. Det blev alltså Zipp både bak och fram. Några av er som i kommentarerna till mitt förra inlägg gissade vad jag beställt var svaret på spåren. Ingen gissade dock helt rätt.

Bakhjulet är ett Zipp Super 9 Clincher, vilket ska vara bland det snabbare. Fram funderade jag fram och tillbaka mellan detta hjul och ett treekrat. Slutligen fastnade jag för detta hjul, rätt eller fel. Fram kommer jag alltså att köra med Zipp 808 Firecrest Clincher.

Jag fick ett kanonpris på både fram- och bakhjul, så nu blev det bara väldigt dyrt och inte extremt dyrt.


Jag kan nu konstatera att hädanefter har jag ingenting att skylla på i mina tempolopp. I alla fall inte på utrustningen. Jag har nu en bra cykel och bra hjul.

Sedan är det klart att effektmätaren behöver fungera bättre än vad den gjort, då den är väldigt viktig när man kör just tempo. Blir det inte så behöver jag reklamera den.

Sedan är det upp till mig att hitta en aggressiv sittställning och ännu starkare ben.

Hur som helst kommer nu cykeln i alla fall se snabb ut. Ska bli riktigt roligt att testa detta, och jag hoppas verkligen att det är som de flesta säger att med samma insats ska det gå lite fortare med dessa grejer. Vi får se hur det blir i skarpt läge, och jag återkommer med en bedömning.

Innan det blir någon provtur behöver jag dock montera kassett, fälgband och däck. Sedan behöver cykeln ställas om för fälgarna som är bredare än mina nuvarande.

Därefter ska ni få en fin bild att dregla över. Ja, eller vad ni nu gör när ni ser en snabb och snygg cykel.

söndag 2 augusti 2015

Cykelvasan: Inställd!

Förra veckan var det toppenkänsla i kroppen vilket fortsatte en bit in i veckan. På vårt distanspass i torsdags kände jag att kroppen var svag och att det var något skit i kroppen. På fredagen hade jag feber och ont i halsen, vilket även Katten hade. I går kändes det bättre och vips så var jag först i mål på Sundsvall Classics. En väldigt lyckad dag!

Det verkar som jag bara ställde in förkylningen en dag då jag i dag åter är rosslig och är ur fas. Nu är det bara att hoppas att det snart blir bättre för till helgen är det ju vårt hemmalopp; Vännästrampet. Där vill jag alltid vara med. Det vill du också va!? Kolla in länken och dyk upp i Vännäs på söndag.

Även om det blir start på Vännästrampet blir det en del förändringar i tävlingskalendern här i höst. Jag har beslutat mig för att se över en del deltagande.

Jag har bland annat funderat en del kring det logiska i att ägna 4 dagar för att åka ned på Cykelvasan då min cykel inte ens är tvättad sedan förra årets lopp.

Min tanke med att köra Cykelvasan för tredje året i rad var när jag anmälde mig förra hösten, två:
a) Ha en positiv känsla under loppet
b) Cykla på under tre timmar.

Utgångspunkten är att jag är bedrövlig på MTB. Jag saknar teknik, är för tung och är för försiktig utför. Hela prestationen baseras på att jag har hyfsat starka ben från landsvägscykling.

Första året var känslan bedrövlig mest hela vägen, och när det trots allt började kännas bättre efter drygt 60 km var det bara någon mil innan det blev totalhaveri med trasig växel, kedja och växelöra. Detta utan att ha varit med om någon krasch eller smäll. Humöret var inte bra och jag bestämde mig för att ta revansch 2014.
Fjolårets cykelvasa var en lerig tillställning
Detta år hade jag i alla fall tränat MTB några gånger. Tyvärr hade jag en förkylning i kroppen vid start och efter loppet var jag riktigt sjuk i två veckor. Det gjorde att själva loppet återigen blev en pina med extremt hög puls och dålig känsla. Redan från start fick jag vika ned mig och sedan var det bara skallen som drog mig framåt i kyla, regn och lera. Sluttiden på 3.08 blev utifrån förutsättningarna bra, men jag kände att med lite bättre form och avsaknad av förkylning var sub 3 timmar möjligt. Detta trots att MTB inte när något för mig.
Smutsig cykel som ännu inte är tvättad (ja, jag sköljde av den innan vi åkte hem, men det mesta av leran är kvar)
Så var jag då åter anmäld till Cykelvasan.

Nu börjar loppet närma sig och rent allmänt har jag tränat lite mindre, men framför allt har jag fokuserat på linje och tempo. MTB har helt lyst med sin frånvaro. Hur troligt är det då att jag cyklar på under 3 timmar med en god känsla? Typ noll.

Sedan som lök på laxen hade bror bestämt sig för att inte starta.

Utifrån allt detta har jag bestämt mig för att ställa in och fokusera på annat.

Ni som planerat att rulla på Cykelvasan behöver inte vara oroliga. Att jag i rubriken skrivit att den är inställd gäller bara för min del.

Min blogglista