lördag 19 september 2015

Racerapport. Ramnäs Tempo - Sjukt förvånad!

Igår var jag med jobbet på en viktig konferens i Stockholm: Växa för framgång – Stöd och förutsättningar för nyanlända elevers lärande. Vi vet sedan tidigare att elever från andra länder är mer motiverade och tycker skolan är viktigare än vad infödda svenskar gör. Vi i skolan måste bli ännu bättre på att ta tillvara denna motivation till lärande.

Efter avslutad utbildning åkte jag till Västerås för Sverigecupen lördag och söndag. Tyvärr började jag känna av en förkylning redan i torsdags och fredagen ägnades förutom till konferens, åt att försöka komma till rätta med denna. Det blev alltså klirr i kassan för ett apotek i Stockholm. När jag väl kom till hotellet i Västerås kändes det inte alls bra, och när jag lade mig på sängen för att slötitta på tv råkade jag somna och vaknade först 13 timmar senare.

Visst, en lång natts sömn hade gett vissa resultat – men jag var väldigt rosslig. Det blev en hel del frukost och sedan tog jag racern för att avgöra om det skulle bli start i dag. Jag rullade två mil utan att bli särskilt mycket klokare. Det kändes att kroppen inte riktigt ville vara med, men det var inte katastrof. Dessutom var halsen okej.

Jag bestämde mig för att avvakta några timmar till, äta lunch och sedan ta ett beslut. När jag var framme för beslut var läget oförändrat så jag bestämde mig för att lasta in grejerna i bilen och åka mot Ramnäs, ca 30 km bort. En ordentlig uppvärmning på tempohojen borde kanske ge svaret?

På plats träffade jag en del umebor; Erik From, Tom Pietälä och Mats Nygren vilket var skoj. Efter lite snack och hjälp med att sätta på nummerlappen körde jag igång proceduren inför start. 

Uppvärmningen sa dock inte mer än tidigare. Det kändes inte riktigt som det skulle och jag var lite rosslig. Men samtidigt var det inte så dåligt att jag inte skulle starta. Ibland går det ju ändå hyfsat även om känslan före inte är som den ska.

Under dagen hade det regnat och varit kallt, men ca en timme före start dök solen upp och med den värmen. När klockan slog 16.38 och jag rullade iväg på de närmare 23 km lyste solen.
Dagens bana passar verkligen mig, så därför var det lite extra surt att kroppen protesterade. Det var nämligen få höjdmeter och de som fanns var till största del slakmotor. Det passar en gammal man med bra slätdrag och lite för tung kropp. Inställningen var dock som vanligt på topp och jag kämpar alltid in i det sista. Jag gjorde därför mitt yttersta för att hålla uppe wattsiffrorna. Men visst kändes det att det saknades lite. Samtidigt kändes det bättre än vad jag trott när dagen började.

Jag kämpade på och efter ca 5 km började jag se killen som startade före mig och ungefär vid 8 km var jag förbi. Jag fortsatte kämpa på, och i och med att jag inte var på topp visste jag det var ännu viktigare att hålla så jämnt tryck som möjligt, vilket jag lyckades hyfsat med. Vid vändningen brände det bra i benen, samtidigt känns det bra när man vänder. Bara halva vägen kvar.

Efter vändningen var jag ganska nära killen som startat två minuter före, och jag rullade förbi ungefär tre kilometer efter vändet. Nu började det kännas på alla sätt och vis, vilket innebar att direkt jag tappade fokus gick wattsifforna ned, dock inte pulsen. Det gällde att åter snabbt få fokus och då gick det hyfsat att hålla tryck.

Med några kilometer kvar började det bränna allt mer. Målet låg efter stället för start, så när jag svischade förbi detta ställe kändes det som jag var i mål och tryckte på lite extra. Det visade sig dock vara längre kvar än vad jag uppmärksammat innan start, nästan 2 km. Dessutom hade det börjat kännas underligt i bakhjulet. 

Jag fick släppa av lite för att orka spurta igen på slutet, men ändå gick det lite tyngre än det borde. Jag var helt slut!? Väl i mål var jag verkligen helt slut, men det visade sig att även bakhjulet var i stort sett slut på luft. Otur och tur. Otur då jag nog förlorade lite på slutet. Tur det inte hände tidigare, för då hade jag inte kommit i mål.

Snittfarten för rundan hamnade på 43,6 km/h och en snittpuls på 94% vilket var lite högre än vad det borde vara då den normaliserade effekten visade några watt för lågt.

Nästan direkt efter målgång började det regna. När jag rullade till platsen för tidtagningen visade det sig att det var problem med tiderna. Alla stod och funderade hur det hade gått. För egen del hoppades jag att i bästa fall nå topp 10 då motståndet i dag var stenhårt.

Vi stod där en bra stund. Sedan kom informationen att de var tvungna att vänta in alla cyklister i alla klasser innan några tider skulle bli tillgängliga. Mats Nygren som skulle åka med mig till Västerås och jag beslutade oss då för att åka därifrån. En halvförkyld gubbe står inte gärna i regnet i onödan.

När vi rullade i väg visste vi inte hur det gått, men Mats som vunnit Nordiska mästerskapen och var femma på VM var i alla fall på pallen. Enligt våra egna tider var han 50 sekunder snabbare än mig.

Efter att ha lämnat Mats vid sitt hotell och kommit tillbaka till mitt hotell fick jag av Erik From veta hur det gått. Han hade stannat kvar till prisutdelningen då han vann årets Sverigecup i H30. Även Tom var kvar som vann i H60. Grattis till er båda!

Det visade sig att Niklas Näslund Cykloteket RT som också vann SM var snabbast. Mats Nygren Frösö var tvåa och Fredrik Wikström Västerås CK var trea. Alla tre var riktigt snabba på VM.

När jag såg nästa namn blev jag mycket förvånad och positivt överraskad. Där stod mitt namn. Med andra ord blev det i dag en fjärde plats och därmed före många väldigt starka cyklister. Roligt med lite skalper.

När jag såg min tid verkar de dock ha missat med 7-9 sekunder (utifrån min träningsfil), men då det var 20 sekunder till trean hade placeringen varit oförändrad även om tiden blivit rätt. Hoppas de fått övriga tider rätt.

Hur som helst är jag mycket nöjd. En fjärde plats trots att det inte var optimala förutsättningar är riktigt bra. Det hade ju varit bra om allt varit optimalt. Att avsluta temposäsongen på detta sätt är inte fel. Sedan är det helt klart att det är långt till de två bästa cyklisterna, men resten kan jag nu konkurrera med. Bra att ha med sig inför vinterträningen.


I morgon är det linjelopp i Sverigecupen – Anundsloppet. Jag hoppas att kroppen bestämmer sig för att köra bort förkylningssymptomen och inte göra tvärt om. Här har jag dock mycket att bevisa. Jag som i början av säsongen trodde det var på linjen jag skulle göra resultaten, men det har till stor del blivit tvärt om. I morgon är det en gedigen startlista med 50-60 starka cyklister på start. Jag hoppas få med mig några Sverigecuppoäng i alla fall. Jag återkommer med om det blev start och hur det i sådana fall gick.

onsdag 16 september 2015

Ramnäs tempo och Anundsloppet - Säsongens sista kraftprov

Hösten har nu nått oss ordentligt och vi kan här i norr nu räkna med att kylan snart tar oss i sitt grepp.

I samband med det närmar vi också slutet på säsongen 2015. En utvärdering och analys av träning och tävling under året kommer att dyka upp här på bloggen, men inte riktigt än.

I helgen är det i alla fall dags för de sista kraftansträngningarna för denna gång. Ja, detta förutsatt att jag håller mig frisk. I min omgivning faller de just nu som käglor i olika typer av förkylningar. Själv känner jag att den knackar på, men ännu har jag inte öppnat.

Blir det start och kroppen känns okej blir det verkligen ett bra avslutande test och något att utgå ifrån när jag lägger upp min plan för hur jag ska bli en ännu bättre cyklist nästa år.

På lördag är det dags för Sverigecup i Ramnäs och på söndag i Västerås. På lördag är det tempo och på söndag blir det årets sista linjelopp.

Det blir helt klart två riktiga kraftprov. Vad jag kan se deltar 7 cyklister i min klass som för två veckor sedan körde VM och det dessutom med bra placeringar. 5, 7, 10, 23 och alla inom top 40. Det blir alltså ett tydligt besked på hur långt jag ligger efter den absoluta toppen och vilka watt jag då presterar. Även om jag presterar på topp lär det bli svårt med någon framskjuten placering.

På söndag är alla ovanstående cyklister med, och vad jag kan se allavi toppen på Sverigecupen och totalt blir vi ca 55 cyklister till start på den 14 km långa varvbanan (total sträcka 91 km). Här hoppas jag kunna vara mer offensiv än tidigare sverigelopp och framför allt övervinna oron av att vara mitt i "gröten". Sedan får vi se hur långt det räcker, men konkurrensen är tuff.

I nuläget känner jag inte till banornas utformning, hur kuperat det är etc. Det ska hur som helst bli skoj att pröva sina krafter en sista gång innan siktet ställs in på nästa säsong. Jag hoppas få skriva ett positivt inlägg om hur tävlingarna förlöpt. Den som hänger med över helgen får se.

Gårdagens inlägg kring Stages Power har varit uppskattat och önskemål har kommit från flera håll att jag ska beskriva hur jag använder wattmätaren i min träning/tävling. Jag kommer att återkomma med mina tankar kring detta.

Stages Power meter - Test och omdöme efter en säsongs träning och tävling

Jag har nu använt Stages Power en hel säsong. En sitter på min racer och en annan på min tempocykel.

Vad har jag då för erfarenheter?

Stages Power sitter i vevarmen och det är väldigt lätt att montera på och montera av wattmätaren.

Kalibrering sker genom Stages gratisapp på telefonen. På appen kan man också se batterinivån och lite annat smått och gott. Ja, batterier är vanliga platta 2025-batterier som kostar ca 30 kronor och finns på de flesta affärer. Det är extremt lätt att byta batterier och det tar max en minut.

Det var också väldigt lätt att para ihop träningsdatorn med mina Stages och generellt hittar datorn snabbt igen Stages när det är dax att cykla. Det enda som krävs är att snurra lite på vevarmen så att den aktiveras.

En annan positiv grej är att denna wattmätare är en av de allra lättaste, så vill du inte öka vikten på cykeln allt för mycket är detta ett alternativ.

Då Stages Power sitter i den vänstra vevarmen mäter den bara kraften på ena sidan och dubblerar detta för att få effekten. Min erfarenhet är dock att siffrorna är tillförlitliga och stabila. Vill du veta om du har en sned fördelning av kraften från höger respektive vänster ben blir det dock problem. Stages kan inte visa detta. För min del har jag dock inte saknat denna funktion vid något tillfälle.

Som jag ser det och utifrån mina nuvarande krav klarar Stages Power alla dem när det gäller att träna och tävla utifrån watt. Jag har också konstaterat att det inte kan bli aktuellt framöver att köra utan wattmätare. En wattmätare är verkligen till stor hjälp vid träning och vid uppföljning av träning och tävling. Sedan är wattmätare en riktigt stor hjälp vid tempolopp.

När det gäller att välja wattmätare finns det en del att fundera på innan du väljer en Stages, trots att den har många plus.

För det första finns inte Stages till alla typer av vevpartier. För det andra blir det problem om du vill prova med längre eller kortare vevarm. Då innebär det samtidigt att du inte bara behöver köpa nytt vevparti, utan också ny wattmätare.

Stages har också haft problem med driftsäkerheten på vissa exemplar. Dock är de frikostiga när det gäller support. För egen del har jag kört hela säsongen utan problem med min Stages som suttit på racern. På den stages som suttit på tempohojen har det hela tiden varit problem. Till slut tog jag kontakt med Cykelcity där jag köpt min Stages. De var väldigt tillmötesgående och jag fick byta till en ny Stages. Sedan dess fungerar det smärtfritt.

En annan viktig aspekt är att Stages drar relativt sett mycket batteri. Framför allt om du inte är noga med hur du sätter in batteriet när du byter. Nu är det inte något större problem då batterierna är billiga, men det är ändå lite irriterande.

Sammantaget är jag nöjd med Stages Powers funktioner, att den är lätt att montera, att det är lätt att byta batteri, att den är lätt och att den visar tillförlitliga wattvärden. Det som talar emot att köpa en Stages Power är att vissa exemplar fungerar mindre bra, och att man då behöver byta ut den och att den drar relativt mycket batteri.

Om jag efter en säsong är nöjd med att jag gick all-in på Stages Power. Ja, det känns som det var rätt för mig utifrån mina behov.

Dock har jag ett problem då jag funderar på att öka från 53 kuggar fram på min tempohoj till 54 eller 55. Tyvärr går det inte på Shimano Ultegras vevparti. Jag behöver då ett Duraaceparti om jag ska ha Shimano och då måste jag köpa en ny wattmätare. Om jag ex skulle satsa på ovala klingor behöver jag även då ett nytt vevparti och då går det inte ens att köpa Stages, då de inte passar till Rotor.

Men vet du att detta är den vevarmslängd du ska ha och att typen av vevparti som du har ska du ha ett bra tag till, så fungerar Stages både på din nuvarande cykel och på andra cyklar du använder om det är samma typ av vevparti.

måndag 14 september 2015

Bättre inställning

Det har gått lite trögt med uppdateringar den senaste tiden. Kraften och motivationen har inte riktigt räckt till. Jag har helt enkelt fokuserat på annat. Jag har dock fått till en del träning.

En dryg vecka har rullat förbi. Förra måndagen var vi på skoldialog och träffade utrikesminister Fridolin. Han blev lite imponerad av att jag hade koll på våra kända 56:or. Har du koll på dem?

Varför vi snackade detta - ja det är en annan historia.

I tisdagskväll skjutsade jag sonen på fotbollsträning och därifrån var vi några som cyklade till Rödåsel och tillbaka. Jag hade intervaller på schemat, så vid mina förningar tryckte jag på riktigt bra. Känslan var god och det blev en bra genomkörare med ganska så höga wattal i spets och sedan vila längre bak i kön. Totalt blev det 14 minuter i pulszon fem. Vi rullade på riktigt bra med ca 38 km/h under 5 mil. Efter träningen hämtade jag sonen och vi åkte hem.

I onsdags fortsatte jag mitt stora mission att få till en bättre ställning på tempohojen. Först blev det ca 25 km med ett antal stopp och vissa korrigeringar. Sedan hem för en paus och därefter ut igen på ytterligare 27 km efter ganska stora justeringar. Om det kändes bra - inte särskilt.

Torsdag och fredag hade kommunens ledningsgrupp utvecklingsdagar i Umeå. För att få till lite träning rullade jag dit på torsdagen och hem på fredagen, vilket innebar 70 km på träningskontot. Dit gick det lugnt hela vägen. Hem gick det lugnt med några tjugosekundersintervaller.

I lördags hade sonen fotbollsmatch i Umeå. Han fick åka med en kompis pappa vilket gjorde att jag fick möjlighet att cykla till Umeå, se matchen och sedan cykla hem. Pojkarna var duktiga och jag fick efter en liten extrarunda ihop 3 timmars cykling. Bra.

I går blev det träningsvila och medan Katten målade på huset satte jag upp några skjutdörrar till en av våra garderober. I och med att det gått troll med min satsning på att optimera sittställningen på tempohojen ställde jag också tillbaka cykeln i ursprungsläget jag hade i början av juli då det kändes bra, men inte optimalt. Enda skillnaden var att jag lutade sadeln lite mer framåt och höjde densamma lite.

I kväll var det så dags för att prova cykeln igen, och för första gången på åtminstone en månad kändes det bra. Sedan om det är en effektiv ställning är en annan sak. Jag trampade 33 km utan att få problem med någon del av kroppen - riktigt positivt. Dock var benen trötta idag och jag hade problem med att få upp trycket. Jag hoppas att kraften kommer tillbaka inom kort.

Till helgen är det dax för årets sista maxinsatser. Återkommer kring detta.

Min blogglista