lördag 9 januari 2016

Gran Canaria - Soria, Tauropass, ny bekantskap och hårdkörning efter kusten

Idag har vi hunnit med lite olika saker. På förmiddagen tog Katten en cykeltur medan jag och Melvin var vid poolen och hade det bra. Melvin badade typ hela tiden, medan jag nöjde mig med 25 minuter. Det är ändå bra för att vara jag, då jag inte är någon badfantom precis. Men det var skoj.

Därefter lite god lunch och sedan var det dags för lite cykling. Idag skulle bror vila, men jag fick ändå sällskap. Det var dock inte Team Norrbotten som kom igår som blev mitt sällskap. Jo, jag såg Andreas igår när han hämtade sin cykel jag i förrgår löste ut hos polisen och på vägen hem mötte jag dem. Men jag var aldrig närmare än så. Kanske om några dagar?

Idag var det istället så att jag cyklade med Joakim Eriksson från Strängnäs. Han och några till hade hittat mig via min blogg och ville gärna cykla. Idag var det dock ingen av de andra som kunde. Joakim bor på hotell i Playa de Mogan, så han kom cyklandes till mig och vi träffades 14.30.
Vi bestämde oss för att cykla efter kusten och sedan upp till Soria. Vi snackade om allt möjligt stort och smått medan vi cyklade i slakmotan mot den riktiga stigningen. Vid skylten upp till Soria 
stannade vi för att Joakim skulle titta till sina pedaler som levde om.
Därefter blev det klättring i 5,5 km och med 7,7 procents lutning i snitt. Alltid trevligt att ta denna stigning.
Väl på toppen stannade vi för att resonera kring hur vi skulle cykla vidare. Jag hade en tid att passa, men vi bestämde oss ändå för att fortsätta klättringen uppåt.
Nu väntade drygt 3 km till klättring på en riktigt smal och dålig beläggning. Lutningen är dessutom ännu brantare. I snitt ca 8,5%.
Vi trampade båda stigningarna i ett lagom tempo, och pulsen visade i snitt ca 77%. När pulsklockan visade att vi var på 935 meters höjd var det dags för att åka utför från Tauropass.
Vi svischade i kontrollerat tempo ned till Mogan. Från Mogan och ned till kusten är det roligt att rulla lite fortare, så där körde vi på i farter mellan 45 och 55 km/h.

Väl framme i Puerto de Mogan tackade jag för sällskapet vilket hade varit mycket trevligt.
Jag tittade på klockan, och jag var väl inte helt ur fas när det gällde att hinna till middagen på hotellet, men ändå var det ganska bråttom. 

Jag bestämde mig för att se hur lång tid det skulle ta att cykla tillbaka efter kusten om jag låg på relativt hårt, men utan att maxa. Med andra ord trycka på uppför och släppa av lite utför. Jag gick aldrig över 86% av maxpuls  och snittet hamnade på 78%. Dock fick jag ihop 15 minuter på en bra bit över 300 watt och en hel del ytterligare kring 300 watt.

På de 26 km det var till hotellet blev det en snittfart på 32 km/h vilket är helt klart hyggligt då det skulle klättras 405 höjdmeter under denna sträcka. Dessutom gick det lugnt i rondellerna och genom Arguinegin där det alltid är trafik. Det var även här jag mötte Team Norrbotten, vilka bor i byn.


Totalt blev det i dag ca 80 km, 1500 höjdmeter och lite över 3 timmar i sadeln. 

fredag 8 januari 2016

Gran Canaria - Brännskada, dykning, dinosaurie och en rejäl cykeltur via Fataga

Idag var planen att få till en hyfsad lång cykelrunda då det blev vilodag igår. Tanken var att börja på förmiddagen, men jag fick snabbt tänka om.

Sonens brännskada från gårdagen hade gjort honom negativ och på dåligt humör på förmiddagen. Dessutom ville han inte bada då han tyckte det var pinsamt att bada i T-shirt (skadan behövde täckas).

Vi bestämde oss därför för att gå på promenad och besöka ett köpcenter inte särskilt långt borta. Snabbt hittade vi ett dinosaurieägg som kunde kläckas om det fick ligga i vatten i två dygn. Sonen som enligt egen utsago ska bli paleontolog blev eld och lågor. Det är klart sonen ska ha ett ägg!? Han blev helnöjd.

Det dröjde inte länge så hittade vi också en badtröja, och vips kunde han tänka sig att bada också. Av bara farten fick han också tre fina tröjor som vi hittade. Mamman och pappan fick ingenting. I brors familj fick barnen lite stuff, men även pappan fick ett par snygga skor.

Fortfarande kändes brännskadan av hos sonen, men humöret var mycket bättre. När vi sedan kunde smörja vasselin som vi fått låna av bror, fungerade det ändå bättre.

Detta gjorde att jag kände mig väl till mods för att ta en cykeltur efter promenad och shopping. Det gjorde att jag hoppade lunchen för att hinna med den cykling jag tänkt mig.
Idag cyklade jag till Playa del Ingles och rakt upp i bergen.
Först är det en bra stigning upp till en fin utsiktsplats innan det bär kort och brant utför. Därefter börjar en ihållande klättring förbi Fataga och mot San Bartolomé.







Efter ca 27 km cykling från hotellet hade jag nått högsta punkten för dagen.
Därefter svängde jag höger mot Santa Lucia med sikte mot kusten. Denna väg är riktigt trevlig och det går att hålla bra fart.

Sedan är det några korta hyfsat branta stigningar där det går att trycka hela vägen. Riktigt roligt.
Vädret var som tidigare kanon. Vägarna fantastiska. Nästan inga bilar och en bra känsla i kroppen.
Klättringen upp till avtagsvägen mot Santa Lucia som är ca 22 km hade avklarats med en snittwatt på 275 och en tjuga på ca 300 watt. Detta med 80% av maxpuls. Med andra ord körde jag på bra, men långt ifrån max. Mycket positivt besked.
Väl nere vid kusten och El Doctoral väntade så en transportsträcka tillbaka till hotellet. Det brukar alltid vara rejält med medvind i den svaga uförslöpan på ca 20 km. Att hålla 55-60 km gör du nästan utan ansträngning. Men nu hände något. Rejäl motvind. Det händer typ aldrig. Det var så mycket motvind att jag fick samma snittpuls som i stigningarna och ändå blev snittfarten bara 25 km/h och då var det utför nästan hela vägen!
Tillbaka på hotellet ställde jag cykeln vid entrén, fyllde en av cykelflaskorna och gick till poolbaren. Jag fick då veta att alla var på toppenhumör. Särskilt Melvin som fått chansen att dyka med riktig utrustning.


Han hade dessutom fått väldigt mycket beröm av instruktören då han lärde sig så fort. Den vanliga badningen hade också gått kanon, och smärtan av brännskadan var nästan borta. Jag tog en trippel espresso - gott. Sedan nya aktiviteter.
Katten och Johanna satte sig på vår balkong och drack lite Sangria, barnen lekte och jag tog ytterligare en cykeltur med bror. Denna gång körde vi Ayaguaresturen, men bakvägen. Det var även denna gång mycket trevligt. En bonus är alltid också att cykla med någon även om jag också är bra på att cykla själv.

Väl tillbaka på hotellet var det snart dags för middag. Endast lite duschning och sedan mat.
Efter middagen upp på rummet, för lite yatzy, kaffe, cola och chips.

Det blev sammantaget en riktigt bra dag och vad gäller cyklingen fick jag ihop 2000 höjdmeter, drygt 10,5 mil och ca 260 träningsminuter. Inte helt fel.

torsdag 7 januari 2016

Gran Canaria - cykeln hos polisen och brännskada

Idag blev det en annorlunda dag, med en tråkig avslutning fram emot kvällen.
Dagen började bra, men slutade sämre
Planeringen för dagen var att förmiddagen skulle ägnas åt att hjälpa min cykelkompis Andreas som i december kraschade här på ön. När han åkte hem var han så pass skadad att cykeln blev kvar. Den har sedan dess varit i försvar hos polisen i San Agustin. Idag skulle polisen ha öppet och jag hade lovat att försöka hämta ut cykeln åt honom. Själv kommer Andreas till ön i morgon kväll, med ett antal cykelkompisar från Team Norrbotten. Resan var bokad långt innan Andreas skada, så vi får se hur det fungerar för honom att cykla.

Hur som helst skulle polisen hålla stängt när Andreas dyker upp i helgen, så jag gick för att hämta cykeln för att han skulle komma åt den före måndag.

Det blev en gedigen promenad på ca 5 km innan jag hittade var polisen höll till. Jag gick in för att berätta att jag skulle hämta en cykel. Andreas hade fotat av sitt pass så jag hade det i telefonen. Det var på väg att gå bra tills de frågade efter mitt pass. Tur då att jag i sista stund innan jag gick stoppat på mig passet, annars hade det blivit två istället för en mils promenad. Tänkte att en mil fick räcka.
Polisen bad mig vänta en stund medan de hämtade cykeln.

Jag fick kvittera ut den och sedan var det dags att gå tillbaka samma väg som jag kom. Nej, det gick inte att cykla. Ingen luft i några däck och växlarna fungerade inte. Sedan var det ett antal andra skador på cykeln, men mest av estetisk karaktär. Dock tyckte jag den klarat sig bra med tanke på den vådliga smällen. Nu är det bara att hoppas att det går att få igång de elektroniska växlarna.

Väl tillbaka på hotellet blev det bad med sonen i poolen innan det var dags för lunch. Efter lunchen var sonen fortfarande helt färdig av allt badande han ägnat sig åt hela förmiddagen, så han ville till rummet och vila.
I och med att jag hämtat cykeln hade jag förbrukat min cykeltid för dagen, så det blev jag som var med sonen på rummet. Vi såg på film och slappade nästan ända fram till middagen innan vi gick och handlade lite.

Katten och bror var de som cyklade i dag. Det blev enligt utsago en trevlig tur på två timmar. För egen del var det helt okej att inte träna i dag. Om jag får hålla mig frisk och fräsch finns det många chanser framöver, och det går ju inte att träna på helt utan vilodagar. Sedan är det förstås alltid mysigt att vara med Melvin.

Det var vid middagen det hände. Vi hade bara precis kommit in i restaurangen och spritt ut oss för att hämta det vi ville av buffén. Så ser jag Melvin och en av kockarna bredvid med förfärad min. Kocken kallade till sig några andra i personalen och de pratade upprört. De försökte även prata med Melvin, men på spanska. Han såg förfärad ut. När jag kommer fram till Melvin visar det sig att han fått något varmt över sig. Till en början verkar det lugnt och vi gör inte så mycket åt det förutom att jag hämtar AloeVera som vi smörjer över axel, arm, bröstkorg och övre delen av ryggen.

När vi suttit och ätit ett tag märks det att det blir allt jobbigare för honom och ganska snart får vi gå upp på rummet. Därefter har det nu varit ca 4 jobbiga timmar där Melvin haft ont, varit orolig, där det har kliat och han har varit ledsen. Det har verkligen varit synd om honom.

I efterhand har vi förstått att det var en gäst som spillde fisksoppa över Melvin. Förhoppningsvis såg inte gästen detta, eller så smet denne från platsen. Personalen var dock mycket bekymrade och förstående.

Nu har slutligen Melvin precis somnat. Vi hoppas nu att han får sova och att det är bättre i morgon. Vår oro är framför allt att han inte ska kunna bada mer på semestern, vilket är hans största glädje här. Med t-shirt över hoppas vi dock att det går. Annars blir de närmsta dagarna inte alls roliga.

Jag hoppas återkomma med mer roliga och spännande nyheter i morgon.






onsdag 6 januari 2016

Gran Canaria - Fet och stark, brant och en extrarunda

I morse var det som vanligt frukost vid halv nio. Som jag tidigare skrivit har vi All-inclusive, och självklart finns risken att föräta sig. Det gäller såväl frukost, lunch, middag och övriga mellanmål. Nog har jag ätit en hel del, men hittills har det inte gått överstyr.

Åter till frukosten. I och med att det var trettondagsafton i dag serverades stora tårtor – Roscon de Reyes. Det är en tradition här i Spanien att äta dylika ting.

Överlag äter jag hyfsat sammansatta frukostar. I dag lade jag dock till denna tårta/bakelse. När jag ätit en del av den andra frukosten kom jag på att det skulle vara lite skoj att fota tårtan, lägga till en dessertpannkaka och visa på yoghurten med flingor. Jag lade upp bilden på facebook med en förklaring att jag inte hade en aning om varför jag gick upp i vikt trots mycket träning. Vidare skriver jag att jag nu skulle äta frukost – tårta, dessertpannkaka och kalaspuffar. Merparten av läsarna förstod ironin och hängde på, medan andra tog det mer på allvar och gav mig tips. Hur som intressant att få så väldigt många kommentarer och ”gilla” på denna typ av bild. Kanske är fler intresserade av detta än av bloggen? Därav återanvänder jag samma bild....
Åter till handlingen. Efter lunch var jag med Melvin vid poolen medan Katten cyklade.
Efter lunch var det min och brors tur att ge sig ut i bergen. Vi trampade väg 604 som jag körde igår. Jag ville visa bror den spektakulära vägen och den fina utsikten. Han tyckte det var gränsfall brant, särskilt när det var över 20 procent.
Vädret var kanonfint och vi trampade på. Inte gick det fort, utan vi nötte på i beskedligt tempo och rejäla motlut.



Turen börjar lite beskedligt några kilometer, men sedan är det 755 höjdmeter att klättra på drygt 13 km. Under den sträckan går det också 125 meter utför, så klättringen sker på ungefär 11 av de cyklade kilometrarna.
Efter nästan 17 km börjar grusvägen och då blev det ett stopp innan vi skulle vända. Där fick vi tre hundkompisar som bror matade med bars.
Därefter rullade vi hem mot hotellet. Vi hade tidigare pratat om att ta ytterligare en runda runt Monte Leon efter att ha kommit tillbaka till Sonnenland. När vi var tillbaka tyckte dock bror det fick räcka för dagen.
Vi hade inte cyklat så långt – Drygt 33 km. Dock nästan 1000 höjdmeter och som jag tidigare skrivit med många tuffa partier.

Vi bestämde middagstid, och bror åkte till hotellet och jag åkte mot Monte Leon. Det är en runda där du cyklar upp på ett berg på ena sidan och ner på andra sidan. Sträckan är inte lång, men det är verkligen trevliga vägar. Tar du berget i vänstervarv får du avsluta med ca 10 km i svag nedförslöpa och med vindlande svängar där du inte behöver sakta ned. Jag gillar farten, så jag körde åt vänster.

Det blev ca 500 höjdmeter att klättra innan det bar utför mot Ayaguares. Efter att ha rullat förbi byn brände jag på i den svaga utförslöpan och låg i farter kring 45-50 km hela vägen till Maspalomas. Där tog jag höger och klättrade de 50 höjdmeterna upp till vårt hotell i Sonnenland.

Totalt blev det i dag 170 minuters cykling. Ungefär 60 km och 1500 höjdmeter. Inte en dag för att samla mil precis.

Det var kontrollerad cykling hela vägen och kroppen kändes piggare än tidigare dagar.
Efter cyklingen var det dags för middag, efter det en stund i baren och sedan var vi vid minidiscot innan vi åter äntrade hotellrummet.

Vips var dag 4 tillända.

Gran Canaria - Brant klättring, bad, julkrubba och lite papegojor

Idag var familjeaktiviteter i fokus, så det blev endast en kortare träning. Det var dock cyklingen inledde dagen (efter frukost förstås).
Jag tog vägen från Sonnenland och mot Toblero och sedan upp i bergen efter GC 604. Jag har cyklat där en gång tidigare, men faktiskt förträngt hur pass brant det är på många håll. 
Det var korta stigningar innan det planade ut. Dock väldigt många och ofta mellan 9 och 18%. Det gjorde att klättringen fick karaktären av korta intervaller. 
Målet var inte att köra hårt, utan snarare lugnt – men med så kraftig lutning och relativt mycket kropp som skulle klättra krävdes det på många ställen mellan 350 och 400 watt. På några ställen ännu mer.
Hur som helst blev det 15 km nästan bara uppför och sedan samma väg tillbaka. Från att det brantade på klättrade jag 625 höjdmeter på 12 km, varav ca 2 km var utför.



För alla er som vill klättra och har benen för relativt branta klättringar kan jag verkligen rekommendera denna väg. 

Själva beläggningen är riktigt bra. Det är lite trafik och framför allt är det otroligt fin natur. Den enda nackdelen är att till slut kommer du fram till grusväg och behöver vända. 
I dag skulle jag köra ett kortare pass, och hade då ett antal kilometer kvar till gruset.
Efter avslutad träning som i dag blev 850 höjdmeter, ca 90 minuter och endast 31 kilometer blev det en snabb dusch innan vi alla åt lite i poolbaren.
Sedan tog vi hotellets badbuss ned till Maspalomas. 
Väl nere började vi med en tur efter havskanten. 
Senare tog vi en tur ut i öknen där framför allt sonen och Henning gillade att både klättra upp  och åka utför.
Därefter en hel del bad, främst för Melvin. Han ville aldrig gå upp. Till slut var det dock dax att bege sig.

Väl tillbaka på hotellet tog vi det lugnt ett tag. Åt lite mellanmål. Badade lite och sedan blev det kortspel.

Efter en trevlig middag tog vi en promenad till köpcentret i Tablero. Vi spatserade runt och hittade där tidernas största? julkrubba. Den var ca 10 meter lång och 2 meter djup. Dessutom väldigt välgjord.

Sedan var det dags för papegojshow som var riktigt bra. Den avslutades med att en papegoja satt på Melvins huvud. Det tyckte han var riktigt coolt.


I morgon ägnas förmiddagen åt badning med sonen, medan Katarina planerar för en cykelrunda. På eftermiddagen är det min och brors tur att ta en tur. 

måndag 4 januari 2016

Gran Canaria - Revansch och comeback

Efter gårdagens misslyckande var det i dag chans till revansch. Jag och Katten fick nämligen en ny möjlighet att på förmiddagen ta en tur i det vackra vädret.

I går kväll hade vi bytt däck och slang på Kattens cykel och nu var det spännande om det skulle bli nya punkteringar. Det klarade sig dock bra.
Katten hade beställt 150 minuters cykling. Det innebar att vi fick hålla oss efter kusten, då det behövs mer tid för att hinna upp i bergen och tillbaka.

Vi cyklade åt väster efter kusten med slutmålet Puerto de Mogan. Det blev en mycket trevlig runda utan missöden och bra cykling. Ett kort stop i Puerto de Mogan för att ta några foton och lite gelintag för Katten innan vi vände åter samma väg.
Observera mannen i bakgrunden som lite diskret kollar in Katten....
Det blev en bra och trevlig start på dagen och totalt 62 km, 900 höjdmeter och nästan exakt 150 minuter.
Väl tillbaka på hotellet gjorde vi oss klara för lite lunch. Hittills har maten på hotellet varit riktigt bra, så också idag.

Vid 14.30 blev det cykeltur två för dagen. Denna gång med bror, som nu var tillräckligt fräsch från sin förkylning för att kunna köra lite träning. Målet var Soria vilket innebär att börja efter kusten mot väster, precis som under förmiddagen. Men efter ca 10 km svänger vi höger in mot bergen. Efter en dryg mil med slakmota börjar så den riktiga klättringen.
Soriabacken är riktigt trevlig med många fina serpentiner och en snittlutning på närmare 8% i fem kilometer upp på nästan 700 meters höjd. Vi trampade på med kontrollerad intensitet hela vägen och väl uppe cyklade vi på några kilometer till för att stanna vid Martas supermarket för att se om hon satt där även denna gång. Check – hon jobbar nog exakt jämt.
Efter ett kort stopp var det utförskörning som gällde. En viss oro infann sig för att frysa ihjäl, då vi båda glömt vindvästarna och solen samtidigt gått i moln. Det gick dock riktigt hyfsat. Det kunde ha gått sämre om vi kört över den katt som hade bestämt sig för att ligga och vila i en kurva och sedan vägrade flytta sig, eller om vi kraschat in i hönan som sprang över vägen, eller möjligen hunden som sprang efter vägen. Vi undvek dock alla hinder och kom helskinnade ned.

Därefter väntade en längre bit med det som varit slakmota på vägen upp. Här tryckte jag på riktigt hyfsat och låg på ca 320 watt under en längre tid. Trevligt med lite fart utför.
Framme vid kusten rullade vi ganska lugnt tillbaka till hotellet. Träningspass två blev på ca 65 km, nästan160 minuter och drygt 1000 höjdmeter.

Totalt för dagen nästan 13 mil, 1920 höjdmeter och drygt 5 timmars cykling.

Känslan i kropp och ben har idag varit något bättre än i går, men helt klart så behöver de sista sviterna av förkylningen bort om det ska kännas riktigt bra. Jag fortsätter arbeta på det.

För övrigt har nu sonen badat ca 6 timmar både i går och idag. Inte underligt då att han är ganska slutkörd så här på kvällskvisten.


I morgon är planen att endast köra ett mycket kort cykelpass för att resten av dagen ägna sig åt familjeaktiviteter.

söndag 3 januari 2016

Gran Canaria - Första rundan blev ingen hit

Dag ett av vistelsen här på Gran Canaria vaknade vi vid åtta. Eller snarare vaknade Melvin första gången vid sex och väckte då övriga. Sedan vaknade vi igen klockan åtta för att sonen råkat fixa igång en timer som då ringde.

Frukost, ombyte och sedan ned till poolen. Sonen som är ett riktigt badmonster hoppade i och kom bara upp för lunch innan det blev kväll.

Bror hade i dag fortfarande något skit i kroppen och valde att vila från träning. Han och Johanna ställde då upp som barnvakter en stund på eftermiddagen så att jag och Katten skulle kunna ta en gemensam cykeltur. Det gick inte särskilt bra.

Visst. Vi bytte om och tog oss ut med cyklarna. Men då fungerade inte Kattens pulsband och hon fick gå in och blöta bandet igen för att försöka få det att fungera. Väl ute igen insåg hon att det var utan framgång. Fortfarande ur funktion. Klockan hittade inte heller hasighetssensorn, men GPS:en ville faktiskt vara med.

Vi rullade nedför backen från hotellet, men tre minuter senare blev det stopp då det small till rejält. Punka på Kattens framhjul. Då vi hade begränsat med tid blev det lite hetsigt och irriterat innan vi åter var på rull. 30 sekunder senare small det igen. Återigen började vi mixtra med hjulet. Denna gång dock mycket noggrannare för att hitta anledningen till de dubbla punkteringarna. Det visade sig tyvärr att inte bara slangen gått sönder utan däcket hade en rejäl reva.

Surt som citron var det bara för Katten att gå hem. Det som skulle bli riktigt trevligt blev istället tvärt om. Sedan bestämde hon sig för att ta en löptur. Det gick inte särskilt mycket bättre, med en hel del intermezzon. Men det är en annan historia.


Själv rullade jag vidare på min eftermiddagstur. Det kändes inte särskilt roligt och inspirerande när det blev så tråkigt för Katten.

Jag tog hur som helst kustvägen åt väster mot Mogan. Känslan var alltså inget vidare och inte kändes kroppen bra heller. Högra ljumsken ömmade, låren var trötta och förkylningen som Melvin envisas med att skicka till mig gjorde sig påmind.

Jag rullade relativt lugnt och stretchade en del. Allt eftersom började det kännas lite bättre, dock aldrig bra.

Jag vet inte om den dåliga känslan i första hand berodde på den förkylning som stört stora delar av decembers träning, den negativa känslan efter Katarinas otur eller om det var något helt annat.
Hur som helst var vädret kanon och allt eftersom jag trampade blev jag lite mer positiv. Det är helt klart svårt att vara riktigt negativ när du får chansen att cykla på Gran Canaria i kanonväder på fina vägar.

Sammantaget blev det en lugn tur till Mogan och tillbaka. Det innebar drygt 70 km på 150 minuter och 1020 höjdmeter.

Nu hoppas jag att känslan och formen känns bättre de närmsta dagarna och att förkylningen flyger sin kos.

För övrigt såg jag ”världens” största tomte o Mogan. Jag gissar att den kanske var 4 meter hög. Den var i alla fall högre än huset på tomten som den stod på.

Vi hörs i morgon, och då förhoppningsvis med lite mer positiva nyheter från ön.

Min blogglista