fredag 12 februari 2016

Vännäs CK har snyggast cykelkläder!?

För snart fem år sedan på väg hem från Vätternrundan väckte jag, bror (Joakim Åström), Klas Hjelm och Johan Johansson tanken om en gemensam cykelklubb. Det ledde fram till att vi inom kort bildade Vännäs CK. 

Sedan dess har det hänt väldigt mycket. Vi har bland annat arrangerat Vännästrampet 5 gånger och den 6:e  upplagan äger rum söndag den 17 juli 2016. 

Vi har också genomfört 3 gemensamma resor till Mallorca varav de två sista haft många deltagare. 
Tempodräkten som jag hoppas ska få åka fort i sommar
Den 5 april 2016 åker vi för fjärde gången till Mallorca för ett bra träningsläger och trevlig social samvaro. 

Vi har dessutom under åren också blivit allt fler som tränar i klubbens färger och som deltar på olika arrangemang runt omkring i Sverige. Fortfarande finns mycket att göra, men vi är en bit på väg.
Väst och tröjans utseende i årets kollektion (tightare än vad bilden visar)
I samband med att vi startade Vännäs CK var det också viktigt att hitta en tilltalande tävlingsdress. Efter en hel del dialog bestämdes hur våra klubbkläder skulle se ut, och sedan dess har de haft samma utseende.
Största skillnaden vid årets beställning är byxorna. Annan passform, ny hängseltyp och en kraftigt uppdaterad padding.
Vi har vid ett antal tillfällen beställt cykelkläder och nu i vår var det åter dags. Vi behåller layouten, men i år går vi från Elite till Pro. Det innebär annat tyg, tightare passform och rent allmänt ännu högre kvalité. Färgerna och layouten blir densamma, men självklart kommer det till viss del se annorlunda ut då tyg återger färger på olika sätt.
En jacka i klubbens färger kan aldrig vara fel?
En nyhet denna gång är att vi nu kommer att köra med designade arm- och benvärmare vilket vi inte tidigare haft.
För första gången klubblayout på armvärmarna
Preliminärt dyker kläderna upp innan påsk.

Det är klart att vi är partiska, men jag skulle nog säga att vi har cykelkläder som är snyggare än de flesta andra cykelklubbars. Hur tänker du? Hur ska cykelkläder se ut för att vara bra och tilltalande?


torsdag 11 februari 2016

Gratis cykelväska - Scicon aerocomfort triathlon bikebag, eller varför nöja sig med en när du kan få två?

Oj, då. Det blev visst två cykeltransportväskor när jag ändå höll på.

Jag har alltså haft noll väskor länge och nu har jag två. Det blir i snitt en och det är rimligt?! Logiskt tänkt - Jepp.

Men hur kan jag behöva två väskor? Ja, det kan man ju undra.

Min tanke är att jag kommer att åka flyg till vissa tävlingar. Då är det ofta tempo en dag och linje en annan dag. Det kräver två olika cyklar och då behövs två olika cykelväskor. Dessutom är det så att tempohojen inte ryms i en vanlig cykelväska om den inte ska plockas isär ganska rejält.

Slösaktigt? Kan man kanske tycka, men att åka flyg med en eller två cykelkartonger är inte lätt. Transportfrågan är en tillräcklig utmaning med en cykelkartong vilket jag provat i många år. Sedan hoppas jag ju förstås att cykeltransportväskorna ska hålla i många år.

Dessutom var ju mina två cykelväskor gratis. Eller, det beror förstås på hur vi räknar. Men om jag tänker att jag vid 13 utlandsresor inte behövt betala för ordinarie bagage då alla kläder och annat jag behövt på resorna alltid rymts i cykelkartongen. Jag har ju inte heller nött på en cykelväska vid någon av dessa tillfällen.

Så nu börjar vi prata ekonomi här. Räknar jag bara bagaget så har jag sparat ca 7.000 kronor på dessa tretton resor och då har jag alltså inte räknat på att jag inte haft något slitage på en cykelväska.

Kostnaden för dessa två cykelväskor tillsammans landar på ca 6.000 kronor då priset var nedsatt till nästan hälften. Alltså var de gratis!?

För övrigt har jag gått all in på Scicons väskor. Denna väska är av samma typ som den för racern som jag skrev om i går. Här kan du läsa lite om hur väskorna fungerar. Inte heller i denna väska behöver jag ta bort något annat än hjulen. Behändigt värre.

Jag har provdragit väskorna tillsammans och det funkar fint. Nu är det bara att hoppas att modellen är hållbar och att den klarar flygplatsernas påfrestningar. I annat fall har jag nu genomfört ett dubbelfel.

Till middagen blev det lite extra fint.

Sonen har på eget initiativ gjort ett fint minnesljus till sin syster och bakom ställt ett foto. Han bestämde att vi efter middagen skulle tända ljuset och prata om Tova.


Så över till själva träningsdelen. Just nu är det tufft för familjen på många olika sätt och det sätter sin prägel på min träning. Från att jag under en 3,5 månader haft gott flyt och känt att jag blir allt starkare har det nu till stor del stoppat upp. Orken finns inte riktigt där och framför allt är det ett litet lotteri inför varje dag. Ena dagen flyter det på riktigt fint och jag känner mig hyfsat stark, för att nästa dag vara riktigt kraftlös. Jag rullar vidare och hoppas att det släpper och att situationen hemma också ljusnar. Vi börjar med lite vila och förhoppningsvis lite mer sömn än det varit på slutet.

Ny Cykelväska - Scicon Aerocomfort 2.0 TSA Bikebag - Ett första test

Min första cykelresa ägde rum i maj 2010 då jag åkte med bror och våra familjer till Mallorca. Därefter har det blivit ett flertal resor till Mallorca, Gran Canaria och Cypern. Jag har åkt med bror, med bror och våra familjer, med cykelklubben, med cyklister från andra klubbar, med Katten och själv. Alla resor har på olika sätt varit riktigt bra på alla sätt.

Tre gånger har jag hyrt cykel, medan alla andra gånger har jag haft min egen cykel. Totalt tror jag mig kunna räkna in 15 resor, så då är det 12 resor med min egen cykel.

Under alla år har jag använt en cykelkartong och där haft cykeln och alla övriga kläder för resan. Det har gjort att jag inte behövt ha med annat bagage och samtidigt sluppit köpa en cykeltransportväska.

Om jag blivit retad för att jag kör cykelkartong - Check. Ja, inte av bror, för han är typ den andra i världen som också kör kartong. Ja, Katten har en cykeltransportväska, men inte jag.

Om du bortser från att det är riktigt jobbigt att förflytta en cykelkartong längre sträckor, att det är lågstatus och att en cykelkartong är en trasig kartong vid väta - så finns många plus att köra kartong.

Nu har jag dock fallit till föga. Jag har insett att förutom resorna utomlands blir det en del flygresor till tävlingarna i Sverige om allt går som det ska med min cykelsatsning. Dessutom kan det bli aktuellt med två cyklar på flyget. Att då ha två kartonger att dra runt på är inte hållbart.

Så nu är jag alltså med cykelväska. Efter noga övervägande valde jag en Scicon Aerocomfort 2.0 TSA Bikebag. En sammanvägning av aspekter såsom:
a) Hur mycket måste cykeln tas isär?
b) Hur snabbt går det att packa och packa upp?
c) Hur beprövad är den?
d) Omdömen kring säkerhet?
e) Lättdragen?
f) Vikt?
g) Reservdelar?
h) Garantier
i) Pris

I denna cykelväska ryms cykeln utan att justera sadel eller ta bort den. Du behöver inte heller ta bort styret eller bakväxeln. Du kan också ha kvar pedalerna. Det enda som tas bort är hjulen.

Det är ett mycket känt och beprövat märke och omdömena är goda. Det finns reservdelar och de flesta fås gratis eller till lågt pris. Väskan har fyra hjul, vilket innebär att den är mycket lätt att dra.

Vikten är relativt låg, ca 8,5 kg. En bra garanti ingår och dessutom var nu priset nedsatt till ungefär hälften och den kostade då ca 2.700 kronor.

Jag beställde väskan från ProBikeKit och leveransen gick perfekt.

Jag har nu provpackat cykeln och rent allmänt tittat på kvalitén. Dock utan att prova den i skarpt läge.

Förutom själva cykelväskan medföljer nedanstående. Det största skyddet är till överdelen av ramen, de mindre till styret och järnpinnen sätts fast i väskan (se övriga bilder). Den mindre järnbiten i överkant sätts över växeln för att skydda och sedan följer det med ett reservhjul och lås till väskan.
Att packa väskan är lätt. Du tar bort framhjulet och sätter sedan fast ramen enligt bild där hjulet nyss satt (det är denna metalldel du såg på övre bilden). Snabbkopplingar medföljer.
När detta är gjort tar du bort bakhjulet och sätter fast det med snabbkoppling i bakre delen av väskan. På bilden har min cykel ingen vevarm, men det har inget med packning i väskan, utan att jag tagit loss min Stages Power och satt den på trainern.

I samband med att du sätter fast snabbkopplingen bak skruvar du fast skyddet för växeln
Därefter sätter du fast skyddet för styret så det inte skadas när du sedan spänner fast det med de röda spännbanden.
Du gör likadant med överröret.
Nu är det dags att förankra cykeln ordentligt, så den blir stabil. Det görs med hjälp av spännbanden som dras över styret, överröret och sadeln.

Innan du spänner fast bandet över sadeln sätter du på ett sadelskydd för att inte sadeln ska få märken.
Du packar ned hjulen på var sin sida av väskan.
Nu spänner du fast alla delar. Du lyfter sedan upp sidorna på väskan och drar upp dragkedjan en bit. Därefter spänner du banden hårdare och avslutar sedan med att stänga väskan.

Då var det packat och klart. På utsidan finns ett fack där du kan lägga ned reservdelar när väskan redan är stängd. Sedan ryms i övrigt ganska så mycket i väskan. Det är inte utrymmet utan totalvikten som sätter gränsen. Med cykel och lite småsaker hamnar jag på ca 17 kg, så det innebär att du kan packa ned annat motsvarande 6-8 kg beroende på flygbolag.

Hur länge det tog att packa? Ja första gången jag gjorde detta tog det 11 minuter. Då var jag dessutom tvungen att fundera lite på hur jag skulle göra. Det kommer alltså att ta mindre än 10 minuter att packa. Att packa upp cykeln och vara redo för en runda gissar jag tar drygt fem minuter. Inte illa alls.

Väskan verkar också vara av bra kvalité med fint skydd. Men det skulle ändå inte förvåna mig om jag skulle få skador på cykeln när jag reser nästa gång. Det vore ett riktigt antiklimax då cykeln alltid varit oskadad i min cykelkartong.

tisdag 9 februari 2016

Att pikas för en styrlinda

Jag brukar lite då och då bli pikad för min styrlinda. Kanske inte helt fel heller. Jag har nämligen en vana att ha styrlindan lite för länge innan jag byter, och kanske också en förmåga att smutsa ner mig och då även styrlindan lite för mycket.

Att jag de senaste åren kört med vit styrlinda har inte förbättrat läget. Jo, det är klart snyggast, men inte helt praktiskt.

Efter min senaste resa till Gran Canaria var det helt klart hög tid att byta styrlinda. För närvarande hade jag tre olika nya styrlindor hemma. Vilken skulle jag välja? Jag hade två helvita och en tvåfärgad.

Jo, jag har hört att tvåfärgat är fel. Precis som enfärgad och smutsig. Jag valde dock att rulla på den svart/vita. Vi får se vad mina cykelkompisar säger.

Då var det bara att sätta igång då.


Nedan ser du den gamla smutsiga till vänster och till höger den monterade nya.
Så var det klart. Vad tycks? Får jag skämmas? Jag kan i alla fall konstatera att denna i alla fall kommer att se renare ut längre än en helvit.
Jag kör alltså svart/vit på Mallis i år. Frågor på det?

måndag 8 februari 2016

Nästa fas i försäsongsträningen - Stenhårt och mindre, då blir jag bättre?!

Nu är det alltså dags för nästa fas i min träning.

Detta efter att ha genomfört 4 block med vardera sex veckor i varje under oktober till januari.

Tanken är nu att köra hårdare på intervallerna och generellt kommer också intervallerna vara kortare. För att kunna trycka på tillräckligt hårt på de olika passen, och inte bli för sliten kommer jag att dra ned på träningsmängden under dessa två månader. Men visst är det bara att förbereda sig på ännu mer tuff och utmanande träning här framöver.

Jag planerar att träna 5-6 dagar per vecka, men de flesta passen ska vara relativt korta. Någon typ av intervallträning kommer att ske ungefär 4 dagar/vecka. Av dessa intervallpass ska minst två vara av typen riktigt stenhårt. Planen är att 1-2 pass per vecka ligger mer mot distansintensitet.

Det ger enligt planen ett snitt på 7-8 timmar/vecka, och det är då väldigt mycket mindre än de första fyra månaderna på försäsongen. Dock är min erfarenhet att min kropp behöver ganska mycket återhämtning om jag går all in. Får jag till det enligt plan ligger jag på 300 timmars träning efter mina 6 försäsongsmånader vilket jag hoppas ska innebära att jag är starkare än i fjol vid samma tid. I samband med att tävlingssäsongen börjar i slutet av april brukar jag träna mindre än på försäsongen och i september som är sista månaden på säsongen (börjar räkna 1 oktober) brukar jag återhämta mig. Åtminstone sista veckorna. Det gör sammantaget att jag håller mig till planen att få ihop totalt ca 500 träningstimmar under året.

De senaste dagarna har jag tittat i min kalender och utifrån det lagt in lugna, medelintensiva, hårda och mycket hårda veckor för februari och mars. Detta med utgångspunkt från hur arbetet ser ut, när träningslägret på Mallis ligger, hur tävlingarna är fördelade, när jag satsar på bättre form och för att få till en riktigt bra polarisering. Därefter bär det av till Mallis i 12 dagar och sedan är det bara 11 dagar till första deltävlingen i Sverigecupen.

Planen var att köra hårt veckan som var, men min långdragna förkylning och den sega kroppen gjorde att det istället i början av förra veckan blev återhämtning och sedan bara några kvalitetspass på slutet. Så kan det gå. Det blir inte alltid som du planerat. Jag hoppas dock att jag nu ska kunna trampa på enligt plan.

Jag börjar med vilodag i dag.

söndag 7 februari 2016

Specialtjuga och 40/20 - Kanske tillbaka?

Veckan har varit seg både vad gäller träning och sömn. Träningen har varit mindre bra och sömnen har nästan varit obefintlig. Kan det hänga ihop - skulle tro det.

Nu fick jag till riktigt bra nattsömn både igår och i dag, och jag hoppas det ska hjälpa mig upp på banan.

Idag var det träning för femte dagen i rad på programmet. Mycket av träningen har gått lugnt då kroppen inte velat vara med. 

I onsdags en tvåa på 350 watt, och en åtta på 340 watt avslutat med en 15 sekundersspurt. I övrigt bara lugnt. Totalt  

I torsdags Åstrandtest, Two Stage-test och MAF-test. Ingen av testen kräver någon maxinsats.

I fredags blev det bara 60 minuters lugn cykling. 

Igår cyklade jag lugnt förutom 40 sekundersintervaller med 20 sekunders vila. Det blev totalt 18 intervaller, varav 6 åt gången. Låg då på ca 435 watt under intervallerna.

Precis som igår valde jag i dag att köra träningen på eftermiddagen för att under dagen hinna bygga upp lite energi, då jag ville öka chansen till ett lyckat pass. När du nyss haft ett failpass och träningen gått sådär en tid, vill du ju bygga upp självförtroendet och det görs inte genom misslyckade träningspass.

I samband med att Katten och Melvin åkte på sonens simträning gick jag in garaget för att bränna av dagens träning. Jag inledde lugnt tills det var dags för en repris av gårdagen. Det innebar 6 stycken 40 sekundersintervaller på drygt 430 watt (20 sek vila mellan varje intervall).

Därefter trampade jag lugnt i ca 10 minuter innan den andra och sista intervalldelen väntade. Planen var att inleda med ytterligare 6 stycken 40 sekundersintervaller. Sedan direkt fortsätta med 7 stycken ettor. 

40-sekundersintervallerna låg åter på ca 430 watt. På ettorna lade jag de lite lägre än vanligt, men körde samtidigt på lite mer under vilominuten emellan. 375 watt på ettorna och drygt 200 watt på minuten emellan. När sista ettan var klar hade det gått 20 minuter sedan intervallerna började. Med intervaller och vilotiden blev snittet ca 300 watt och en normaliserad effekt på 325 watt. Snittpulsen landade på 85% av max. 

Det var helt klart ett positivt besked. Känslan i kroppen var god och det fanns en hel del kraft kvar när tjugan var avverkad. Kanske är kroppen på väg tillbaka. 

Efter avslutade intervaller rullade jag på i hyfsat lugnt tempo förutom en 30-sekundare med nästan maxintensitet.

Totalt summerar jag 110 minuter från dagens träning och totalt 7 timmar och 41 minuter för hela veckan. Med tanke på sjukdom förra veckan och kraftlöshet i början av veckan, får jag vara nöjd med att känslan var helt okej när vi nu vänder blad och ser framåt.

Min blogglista