torsdag 24 mars 2016

Mallorca - Rundorna planerade

Ja, då börjar det närma sig. Inom kort åker vi till Mallis för det årliga träningsläget. Varken form eller kropp är där den borde, men det väljer jag just i dag att bortse ifrån.

Vi blir totalt 14 cyklister och jag har fixat bokning och allt det praktiska. Nu i kväll har jag suttit och knåpat på PM nr.3 som inom kort dyker upp hos alla deltagande cyklister. Där framgår allt som gäller för hela resan.

Jag har också suttit och i detalj planerat hur våra dagsetapper ska se ut, och visst blir man lite taggad. Jag tror mig ha fått till 4 riktigt utmanande rutter, två lite lättare turer och sedan har jag planerat in en vilodag. Jag räknar med 30 timmars effektiv cykling, 11000 höjdmeter och ca 70 mil på våra sex cykeldagar.


Jag räknar med att vi bland annat hittar till Port de Valdemossa, Port de Soller, Puig Major, Orient, Sa Calobra, Randa och Petra.

Vi har förhoppningsvis fint väder, trevligt sällskap, fina vägar, vacker natur och utmanande klättringar att se fram emot.

Innan denna resa kommer jag att ha ytterligare fem dagar på ön med Katten. Även då hoppas jag att vi får till en hel del cykling.

Ska bli skönt att komma till bara vägar och förhoppningsvis bra värme.

Sedan dök våra nya cykelkläder upp i kväll, så förutom planeringen inför Mallisresan har jag ägnat ett antal timmar åt att hantera alla cykelbeställningar så cyklisterna kan få ut sina kläder inom kort. För övrigt såg kläderna riktigt trevliga ut.

Cykling? Inte idag. Jag hoppas både på mer tid och att kroppen känns bättre i morgon.

tisdag 22 mars 2016

Inte bara kroppen som behöver service

Som de flesta dagarna på slutet har det varit mycket arbete, men till slut skapade jag idag lite tid för träning.

I går hade jag en liten förhoppning att kroppen skulle kännas så pass okej att jag idag skulle kunna köra mina första intervaller på väldigt många veckor, men när jag körde igång insåg jag att det inte var aktuellt.

I stället blev planen att köra på MAF-intensitet. Det vill säga ca 140 i puls.

Först bestämde jag mig dock för att värma upp en liten stund. När det gått 6 minuter ställde jag mig för att som ett led i uppvärmningen ställa mig upp och på högsta växeln trycka på lite i ca 15 sekunder.

Då hände det. Växelvajern gick av och nu fanns därmed bara högsta växeln att tillgå på bakväxeln. Det var ju inte vad jag räknat med, men jag har ju inte bytt växelvajer på evigheter, så det var inte helt ologiskt att det hände.

Jag bestämde mig för att gå ned på lilla klingan fram tills jag var klar med uppvärmningen. Jag växlade ned - trodde jag. Men i stället gick även vajern till framväxeln av! Att båda vajrarna skulle gå av på samma träning var inte fullt så logiskt.

Japp. Då var det stora klingan fram och högsta växeln bak som gällde. Med andra ord var också uppvärmningen slut och det blev till att direkt börja ligga på MAF-intensitet. Kadensen blev verkligen inte hög. Bara drygt 70. Men det fick vara okej.

Det blev MAF-intensitet i 45 minuter innan det var slut för dagen. Jag ser verkligen fram emot att återfå en stark kropp så jag kan genomföra mer kvalitativ, mer varierad och roligare träning.

Lite surt att cykeln nu saknar växlar. Tur i oturen dock att jag redan planerat att sätta tempohojen i trainern och försöka få ihop i alla fall några pass innan vi åker till Mallorca. Det är ju så att direkt efter att vi kommer hem från Mallorca är det Sverigecup i tempo och senast jag cyklade på tempohojen var nästan 7 månader. Lite väl långt uppehåll kan jag tycka.

Min ursprungliga plan var att få till en hel del tempoträning under mars, men som ni vet vid det här laget har mina sjukdomar gjort att jag fått ställa om.

Nu är det exakt en vecka tills vi reser till Mallorca. Om inte annat kanske värme och utlandsresa får tillbaka kroppen på banan!?

måndag 21 mars 2016

Även myrsteg kan glädja

När motgångarna är stora så  blir till slut små framsteg något att glädjas åt.

Idag provade jag att cykla på MAF-intensitet och det gick lite bättre än förväntat. Självklart var mina wattal inte mycket att skriva hem om när jag låg där på mina 141 i puls. Det fanns dock några andra saker som i det lilla ändå var bra.

För det första höll pulsen emot lite när jag höjde intensiteten. Dvs pulsen steg inte snabbt och okontrollerat när jag höjde effekten. Sedan sänkte sig pulsen i alla fall hyfsat när jag sänkte trycket i pedalerna. Inget av detta har skett på över en månad.

För det andra sänktes inte watten så mycket under mina trettio minuter på 141 i puls, vilket var glädjande. Trycket i pedalerna var alltså inte särskilt bra, men detta tydde ändå på att kroppen för första gången på mycket länge fungerade okej.

Jag fick till och med lite självförtroende och planerade att för första gången på en månad köra en stund på riktigt bra och normalt tryck. Jag tänkte om efter två minuter av det som skulle bli tio minuter. Men jag väljer att se dagens träning som en utifrån förutsättningen bra träning trots detta.

Vilopulsen är fortfarande onormalt hög, men i dag väljer jag att glömma det.

Smolk i glädjebägaren är dock att sonen i går återigen fick ont i halsen och tvingades vara hemma från skolan i dag. Det blir ingen skola i morgon heller. I dag blev också Katten åter sämre.

Jag hoppas verkligen att jag inte åter ska dras ner i leran och att Melvin och Katten omgående kan ta sig ur.


Nu är det bara en vecka till Mallis, och ska vi kunna cykla något jag och Katten måste det bli slut på sjukdomarna. Pronto!

Mallorca - Blir det någon cykling?

Idag är det två månader sedan det började gå troll i träningen och exakt en månad sedan jag senast genomförde ett träningspass där pulsen befann sig i pulszon 4 eller 5.

En stor del av mars har jag tvingats till fullständig vila, och de få pass jag genomfört har varit i form av grundträning.

Även Katten och Melvin har haft extremt mycket sjukdom under mars månad och inte heller Katten har tränat ordentligt på många veckor.

Om 10 dagar ska jag och Katten till Mallorca. Planen är att vi ska cykla tillsammans under fem dagar. Därefter åker Katten hem och en mängd cyklister från Vännäs CK och några från Team Norrbotten dyker upp för ytterligare en veckas cykling.

Alla bilderna är från fjolårets resa som hade samma upplägg. Bilder kan ju pigga upp!?

Jag hoppas verkligen att jag ska kunna cykla när jag är på plats. Det är också viktigt att Katten får må bättre, och att hon kan få cykla under sina dagar på ön.

Det finns åtta nivåer för hur kroppen kan kännas när jag är på Mallorca.

Jag kan cykla:
1.  inte alls.
2. del av dag och med mycket låg intensitet.
3. det jag vill, men med låg intensitet och en kropp som inte är som jag vill.
4. och kroppen känns okej. Men styrkan finns inte där.
5. och kroppen är tillräckligt stark för att hänga med cykelklubben när tempot dras upp/när vi genomför längre klättringar.
6. och jag känner mig stark.
7. och min nivå är där jag planerat att vara när jag lade upp min plan för försäsongen.
8. och har toppform.

Min ursprungliga plan var att ligga på nivå 7. I fjol var jag på nivå 8 och var som allra starkast i mitten av april. Det är förstås lite väl tidigt.

Vi kan konstatera att jag som de senaste två månaderna sett ut inte heller kommer kunna nå nivå 6 eller 7.

Om det vänder nu kanske jag som bäst kan nå nivå 5, men mest troligt kan jag som bäst nå nivå 4. Men då behöver allt gå åt rätt håll nu. Hur som helst önskar jag att Katten och jag allra minst uppnår nivå 3. Det vore verkligen tråkigt om vi hamnar på 2, eller i värsta fall 1.

Hade jag i dag landat på Mallorca hade jag legat på 2. Det skulle innebära lugn cykling, under kortare tid och där det inte är så kuperat. Jag rullade i går lugnt i två timmar och var efter passet lika påverkad som då jag kör ett träningspass på max, så visst är det långt till dit jag vill vara.

Men det är 10 dagar kvar, och kanske hinner kroppen börja kännas okej? Man kan ju tycka att 31 dagar med förkylning och en svag kropp borde räcka!?

I morse var min vilopuls "bara" förhöjd med 10 pulsslag till skillnad mot alla andra dagar den senaste månaden då det handlat om en vilopuls på mellan 15-30 extra slag. Kanske går det åt rätt håll? Jag vågar dock inte hoppas då det varit rejält med bakslag på slutet.

Sonen hade för övrigt åter ont i halsen på eftermiddagen och det blev ingen simträning.

Tanken på Mallorca och hur roligt det brukar vara kanske kan hjälpa mig att hamna rätt? Vi jobbar på det.

Min blogglista