lördag 30 april 2016

Smack-tempot: Så här gick det!?

I morse fick jag sovmorgon. Sedan kunde jag ta det lugnt i mina förberedelser. Anledningen var att det var så många cyklister till start på dagens Smack-tempo. Då jag dessutom startade bland de sista var inte min start förrän 14.28.

En sen frukost, en tidig lunch, packning och ombyte för dagen. Sedan rullade jag lugnt i ca 10 km för att mjuka upp kroppen. Väl tillbaka på boendet packade jag cykeln i bilen och rullade mot starten för dagens lopp som i korthet rundar Arlanda flygplats.

Väl på plats hämtade jag ut mitt startnummer och pratade med ett antal trevliga cyklister.

Därefter lite stretching och funderingar kring klädsel mm. Jag hade också bestämt mig för att i dag köra Zipphjulet fram och därmed byta från mina Reinolds som jag körde på förra helgen.

Uppvärmning två på ytterligare en mil och sedan var jag nästan klar för start. Då inser jag helt plötsligt att jag glömt pumpa däcken. Jag bestämde mig i samband med detta att också byta tillbaka till Reinolds fram, men behålla dischjulet bak. Anledningen till bytet var att det blåste ganska så friskt, och framför allt att det var en rejält kuperad bana (jo jag visste det innan, men varför inte vela in i det sista!?) idag och zipphjulet är tyngre.

Det blev stressigt då jag alltså kom på detta i sista stund. Jag var dock i god tid till starten, trodde jag. Det visade sig dock att de släppte alla cyklister några minuter tidigare än utsatt starttid. Det var alltså bara två minuter till start när jag nådde startfållan.

När jag tryckte igång cykeldatorn gick pulsen upp rejält. Jag fick ingen mottagning till effektmätaren!! Jag gjorde tre försök till och slutligen med 20 sekunder till start var effektmätaren med. Jag som nästan helt kör på effekt han bli rejält nervös.

Så bar det iväg. Jag vet inte om det berodde på stressen innan start eller att jag efter förra veckans framgångar nu trodde jag var stålmannen. Hur som helst blev det ett snitt på 380 watt första fem kilometrarna. Det blev en skuld jag fick betala rejält för. De kommande fyra kilometrarna fram till det första och enda vägbytet var inte muntert. Skyhög puls, och brännande ben. Samtidigt gick det för sakta.

Så svängde jag höger. De första 9 km var det bred väg och mest rakt fram, även om det var kuperat. Nu väntade en smalare väg med fler och skarpare svängar. Benen var inte heller så krispiga, så det blev till att bita i rejält. Sedan är det inte riktigt min grej med mycket svängande och klättring.

Framme vid vändningen efter 15 km var jag ganska stekt. Koncentrationen var nog inte heller den bästa, så när jag gjorde min vändning hade jag i fel växel. Det smattrade och smällde och jag förlorade en del tid innan jag hittade rätt med växlarna.

Nu började det dock åter kännas lite bättre och jag fick upp farten hyfsat. En bit efter vändningen cyklade jag om den tredje cyklisten för dagen och även det gav förstås lite positiva känslor. Jag såg också att cyklisten som startade bakom mig och som brukar matcha mig hade tappat, vilket var en positiv information.

Det rullade på och farten var hög trots kupering och mycket svängande då det nu var medvind. Det blev ett antal kilometrar med i snitt 50 km/h. Trots det var det svårt att hålla upp wattsiffrorna.

I går när jag rekade banan uppmärksammade jag en mycket kraftig sväng efter ca 21 km. Det var nog tur det, för medvinden i dag gjorde att med för hög fart här hade det blivit en avåkning. Detta blev enda gången jag gick ur tempoställning och ändå gick det 40 i svängen. Direkt efter var det vägbyte och 9 km kvar.

Ytterligare en bra stigning och sedan "spurten" på 8 km. Med fem kilometer kvar kunde intensiteten höjas och jag gjorde en bra avslutning. Rejält trött, men ändå totalt sett nöjd. Även om jag säkert lyckats bättre om jag inte gått ut så hårt.

Hur som helst är det tydligt att jag passar bäst när det inte är så mycket svängande då mina första 9 km och mina sista 9 km var bäst. Allra bäst första 5 km och de sista 5 km.

Med drygt 200 höjdmeter är jag klart nöjd med en tid på en bit över 41 minuter och därmed en bit över 43 km/h.

Förra veckan blev jag tvåa i Sverigecupen. I dag hade jag ännu bättre tryck i pedalerna. Dock är jag ju stor och ganska tung vilket ställer till det när det är klättring, och mycket svängande gynnar mig inte heller. Med andra ord var banan mycket sämre för mig i dag, resultatmässigt. Den var dock rolig att cykla. Om än mycket jobbig.

Hur gick det då?? Jag vet faktiskt inte. Själv är jag nöjd, men resultatet är höljt i dunkel.

Visst. Det dök upp en resultatlista som sa att jag blivit sexa. Jag fick dock direkt en del funderingar då jag denna vecka var över två minuter efter cyklister som jag var minst en minut före förra veckan.

Efter en stund plockas resultatlistan ned då det visar sig att många fått fel tider. Min tid är i alla fall hyfsat rätt, men någon exakt tid vet jag inte.

Jag gissar att jag kommer vara före ett antal cyklister som i första resultatlistan låg före mig. Samtidigt kan det finnas cyklister som också låg bakom mig, som rullar förbi. Ja, vi får se. Men jag tror i alla fall att det blev en hyfsad placering.

Min tid hade räckt till seger i fjol, och en andra plats för två år sedan. Det är alltså helt klart så att många cyklister har gått framåt.

Informationen var att prisutdelningen för dagens tävling hålls vid morgondagens tävling. Då får vi se om de fått till rätt resultat och vad det då blir för slutlig placering.

Idag var det premiär på Smack-tempot. I morgon är det premiär på Hofvettrampet. Då blir det också premiär på att köra tempolopp två dagar rad. Det blir intressant att se hur kroppen reagerar i morgon av att idag gått på max i +40 minuter. Generellt har jag ofta haft svårt för maxinsatser två dagar i rad då jag har "för starkt" pannben. Jag går alltså lite över min kapacitet dag ett och får lida för det dag två. Min plan är dock att göra ett undantag och vara stark även i morgon.

Det lär krävas krispiga ben i morgon då tävlingen har många höjdmeter och precis som i dag är det 30 km som gäller.

Jag matar i mig energi i kväll och vilar benen. Så hoppas jag att benen är krispiga i morgon 12.18 när starten går.

Det var roligt i dag och förhoppningsvis roligt även i morgon. Sedan är det tråkigt att det är just denna helg då jag saknar att inte kunna vara med familjen på Valborg.

fredag 29 april 2016

SMACK-tempot: Full fart dagen innan loppet

Mitt på dagen anlände jag till Märsta norr om Stockholm. Jag checkade in på Bo Kloster Villa hotell, där jag nu ska bo två nätter. Boendet var väldigt litet, men nyrenoverat och prisvärt. Sedan ligger det också perfekt till med bara ca 6 km till starten för Smacktempot som är deltävling 3 i Sverigecupen.

Jag är ju ganska ny i denna "cirkus", så inte heller detta lopp har jag varit med i under tidigare år. Det innebar att det är extra viktigt att reka banan. När du trampar tempolopp är det faktiskt viktigare än många tror att ha koll på hur bansträckningen ser ut, hur kuperat det är och annat som kan vara bra att känna till.

Det blev en tur med bilen till starten och sedan rullade jag igenom banan. Min känsla var att det är hyfsat kuperat och att kilometer 9-21 är klart mer teknisk än förra veckans tävling. Sedan är vägen hyfsat smal och asfalten var sådär. I början och slutet är det lite mer av pang på. Rent praktiskt är det bara en 90 gradare med vägbyte vilken du tar två gånger då det är vändpunkt efter 15 km. Just innan vägbytet på tillbakavägen är det en kraftig sväng, där det gäller att vara vaken om det inte ska bli vegetationsbesök.

Efter att ha checkat Smacks bana rullade jag vidare mot Wira-Bruk där starten är för söndagens tävling - Hofvettempot. Även denna tävling ingår i Sverigecupen.

Efter att ha rullat på ett bra tag på smala vägar nådde jag fram till söndagens bana. Här lär jag inte köra vilse i alla fall. Du startar efter en väg som du följer 15 km och sedan vänder du tillbaka på samma väg och visaren ska visa 30 km när du rullar i mål. Även söndagen bjuder på en kuperad bana. Dock är den tekniskt lättare då det mest går rakt fram. Däremot finns det en rejäl klättring som är ganska lång och med +5% lutning. Sedan lär det om det blåser vara riktigt kännbar kantvind.
Bilden är från fjolåret. Var svårt att fota sig själv när jag cyklade...
När även bana två var rekad åkte jag tillbaka till boendet för ombyte. Nu var det dags att rulla ur benen efter en hel dag i bilen. Färdigombytt kastade jag in cykeln i bilen och åkte till starten för morgondagens tävling. Totalt rullade jag 26 av banans 30 km. Vindarna var kraftiga och blåser det lika mycket i morgon blir vinden helt klart en viktig faktor. Blåser det mer, ja då får du hålla i för att undvika dikeskörning.

Att åka till boendet, reka två banor och sedan mjuka upp kroppen tar tid. Väl tillbaka på boendet var klockan nästan åtta på kvällen och då var det dags för middag.

Förutom att äta och dricka lite mer ska jag nu mest ladda inför i morgon.

Det blir en ovanligt sen start. Trots att första start är 11.00, startar jag inte förrän 14.28. Det beror på att det är väldigt många deltagare och att min klass startar näst sist.

Jag har provat att justera en del i mina förberedelser i jämförelse med tidigare tävlingar. Vi får se om det är positivt, negativt eller inte har någon betydelse.

Nu hoppas jag benen är pigga i morgon. Jag är medveten om att banan inte passar lika bra som förra helgen, men inte har jag gett upp för det. Jag trampar det jag kan och sedan får vi se hur långt det räcker.

torsdag 28 april 2016

Vill du hänga med!?

I morgon åker jag till Märsta för att på lördag delta i SMACK-tempot. På söndag är det Hofvettempot som äger rum några mil närmare Stockholm.

Detta blir deltävling 3 och 4 i Sverigecupen och jag hoppas att det blir en bra helg både resultatmässigt och i övrigt.

Vill du hänga med i mina ambitioner att bli en bättre cyklist och i mina rapporter från träning, tävling och övriga reflektioner? Eller vill du kanske bara veta hur jag tänker, vad jag känner och vad jag gör i det övriga livet?

Om något av detta tilltalar dig föreslår jag att du följer mig på instagram, och framför allt gillar min sida på facebook där alla mina inlägg från bloggen hamnar. I bland delar jag mina inlägg även i andra grupper på facebook, men vill du vara säker på att inte missa något - gilla mig och min sida. Här lägger jag jag förutom bloggen också in annan bild och text.

Jag föreslår att du också följer vår cykelklubb Vännäs CK på instagram där det kommer upp en hel del smått och gott som kan vara intressant att hänga med på.

Facebook
Gå in på min sida och gilla. https://www.facebook.com/tomasastrom.cykelochlivet/?fref=ts

tomast01
https://www.instagram.com/tomast01/ (via datorn)

vannasck
https://www.instagram.com/vannasck/

Sedan påminner jag om Vännästrampet som äger rum den 17 juli. Ni hittar mer information via min facebooksida och på Vännäs CK:s hemsida.


söndag 24 april 2016

Örestadsloppet - Osäker, passiv och åter nere på jorden

Ja, då var man nere på jorden igen efter gårdagens succé. Eller egentligen hade jag inte väntat mig något annat av dagens tävling, utan det var gårdagen som gick ännu bättre än vad jag hoppats.

I dag var det alltså dags för Örestadsloppet vilket är en deltävling i Sverigecupen. Igår var det tempo och i dag linjelopp. I tempo gör du ditt eget lopp och du går det du kan under hela loppet. På linjeloppen finns en hel mängd faktorer, och det handlar inte bara om hur starka benen är.

Vi var ca 100 cyklister till start och vägarna var mycket smala. Där de var bredare och hade mittlinje diskades alla som åkte till vänster om mittlinjen. Det gjorde att det under hela banan rymdes ca 6 cyklister i bredd och det innebär ju då upp till 17 led med 6 i vardera. Ja, nu är det ju inte heller så utan lite mer kaosinriktat då många hela tiden vill fram. Då förstår du snabbt att det inte är helt lätt att avancera fram ordentligt. Det går ju inte att köra igenom cyklister. Ja, vissa har nog den förmågan, men inte jag.

Sedan är det också så att i kantvinden vill alla ligga på samma sida för att få lä, så ska du ha någon chans att komma fram behöver du själv ta vinden.
Här ett lite lugnare parti och lite bredare väg. Men klungan är lång (många cyklister framför syns inte), och de som kantvinden påverkar de som är längst till höger. På de flesta ställen var det trängre. (Lånat bilden från Camilla Lundberg)

När det så kommer bilar i möte och cyklisterna täcker hela vägen blir det många gånger panikbromsning för att undvika bilarna. Det göra att det blir extremt ryckigt, men framför allt känns det ännu osäkrare.

För dagen handlade det om en varvbana som vi rullade sex varv och den totala sträckan landade kring 75 km. Det var inte många höjdmeter, men en del kantvind att hantera. Men för egen del handlade det främst om att hantera mina stora svagheter. Svagheter som visar sig extra mycket när det är många cyklister, väldigt smalt och inte så utslagsgivande.

Ganska tidigt i loppet gick ett antal cyklister loss, och när jag såg det där jag låg var det redan försent. Min chans som en typisk tempocyklist är ju att gå med i utbrytningar. Utmaningen är ju då förstås att jag behöver vara på rätt plats när det händer, och här krävs det mycket träning. Det räcker inte att ha benen om du konstant är på fel ställe.

Ett lopp som i dag blir lite frustrerande då bilar och bromsande cyklister och min egen feghet gör att jag åker som en jojo fram och tillbaka i klungan. Dock mest bakåt.

Endast en gång under hela rundan fick jag bita i ordentligt och det var redan på varv två då det blev tvärstopp vid ett möte med en bil. Det blev lucka framåt och jag valde av taktiska skäl att gå i rygg på några som låg just framför mig. Det visade sig vara fel då jag efter en stund inser att de framför mig var slut och inte skulle orka gå ikapp klungan.

Därmed fick jag trycka nästan 3 minuter på +400 watt bara för att komma ikapp klungan. De andra varven på samma plats var det mest att rulla med bara man lång i klungan.

Ja, sedan var det mest fruktlösa försök att komma fram och oro för alla bilar. Jag är helt klart för osäker när det kommer till bilar, bromsande cyklister och trånga vägar.

På sista varvet försökte jag komma fram i tät vid tre tillfällen, men vid varje tillfälle blev det tvärstopp framför mig. Med tre kilometer kvar insåg jag att det var kört och tog det lugnt. Det var inte lönt att riskera en krasch när det ändå inte skulle bli en topplacering.

Vi svängde vänster och sedan var det ca en kilometer till mål. Då jag var rejält okörd tänkte jag att jag trycker på tills det tar stopp. Det innebar att jag kunde trycka bra i ca 30 sekunder innan det tog tvärstopp och de sista 30 sekunderna frihjulade jag mest i mål.

Vilken placering jag fick? Ingen aning. Jag rullade i mål med en mängd cyklister, och var ganska långt bak trots att det var bara några sekunder till de som var först. Det var med andra ord extremt tight om många platser så resultatlistan drog ut på tiden. Då det var extremt kallt i dag och dessutom började att regna åkte jag från målfållan innan resultaten dök upp. Nu var det inte heller så intressant då det inte var något resultat att skriva hem om.

För att få poäng i cupen tror jag att du behöver vara topp 25 och dit nådde jag knappast. Igår blev det dock väldigt många poäng med min andra plats i tempot. Jag är med andra ord mycket nöjd med helgen trots dagens mindre lyckade lopp. Idag gick det lite som jag trodde och i går gick det extremt mycket bättre än mina förväntningar.

Vad gäller linjeloppen behöver jag fundera kring hur jag ska positionera mig bättre, utveckla taktiken rent allmänt, och utveckla tekniken. Men framför allt handlar det om hur jag ska våga och ta för mig mer. Hur jag ska komma tillrätta med det? Ja, du - Inte lätt. Min hjärna är försiktig och jag behöver nog en omprogrammering.

Sedan finns det nog lite att göra på de höga wattalen och att finslipa spurten. Men det vet jag egentligen inte då jag inte provades fysiskt i dag.

I morgon bitti åker jag hem till Vännäs och är förhoppningsvis hemma mitt på dagen. Sedan är det familj och arbete som gäller under veckan. Därefter är planen att delta i Smack-tempot och Hofvettempot nästa helg.

Min blogglista