lördag 7 maj 2016

Train low på gemensamma distansrundan

Idag var det inplanerat ett distanspass, med inte så hög intensitet. I stället satsade vi på lite längd. Roligt att vädret såg lovande ut och att vi skulle bli fem stycken på rundan.

Katten som i år ska köra Vättern på ett snabbt sätt behöver lite distans, så detta passade perfekt. Sedan var ytterligare tre Vännäs CK:are med, Niklas, Christoffer och Lotta.
Vår ursprungliga plan var att rulla Vännästrampetrundan. Dock så såg jag på väderleksrapporten att det skulle vara kallare efter kusten och därför vore det bättre att cykla lite inåt landet.
Jag föreslog därför att vi skulle rulla mot Bjurholm för att sedan svänga höger mot Skivsjö. Därefter styra kosan till Vindeln. Alla var positiva till detta, så då blev det så.
Fram till Bjurholm är det väldigt böljande, men mest uppför. Sedan fortsätter det med en del stigningar, så när vi efter drygt 70 km nådde fiket i Vindeln hade vi klättrat 550 m. Det hade dock underlättat med en hel del medvind.

Efter ett trevligt fika styrde vi kosan mot Vännäs. Första två milen var det mest kantvind och hyfsat platt. 

För egen del hade det gått lugnt med låg puls hela vägen. När det återstod 25 km svängde vi vänster och nu var det rejäl motvind och lite utför. Nu fick jag chansen att gå upp på en intensitet som var nästan så hög som MAF, utan att jag körde för hårt.
Detta gjorde att de sista milen blev de med högst snittpuls, kring 137. För hela rundan blev snittpulsen ca 120, dvs i pulszon 2.
Det blev ett bra och lugnt pass på nästan 12 mil och en snittfart på 31 km/h. Helt klart en trevlig förmiddag.

Under rundan körde jag vatten i flaskorna och på caféet hade jag nöjt mig med kaffe och medtagen proteinbar. Med nästan fyra timmar utan energitillskott var det gott med lite pasta när rundan var avklarad.

Efter en stund kom sonen hem och ville ta en tur på sin nya racer. Självklart skulle vi det.
Det blev en trevlig liten tur på 11 km och sonen var både duktig och positiv.

Nu lite lördagsmys innan jag i morgon bitti fortsätter att vara ute och cykla. 

torsdag 5 maj 2016

Ny racer till sonen - Ny cyklist i familjen - Första rundan någonsin

I går kväll dök det upp ett paket. Ett paket som förhoppningsvis ska starta en ny era.
Efter vår första gemensamma cykeltur

I paketet från Wiggle fanns en ny cykel. En cykel som är till sonen. Ja, vi har köpt en riktig racer och nu får Melvin prova på att bli cyklist. Något han pratat om länge.

Melvin var verkligen taggad när cykeln först skulle monteras och sedan att vi skulle prova cykeln.

Det känns verkligen skoj att Melvin nu vill in på samma bana som mig och Katten. Sedan får vi se om intresset håller i sig, men det vore verkligen positivt.

Medan jag på förmiddagen var ute på cykelrundan till Vindeln monterade Katten det mesta. När jag kom hem gjorde jag det sista innan vi satte cykeln i trainern. Sonen fick nu möjlighet att prova på att växla, bromsa och i övrigt se hur en racer fungerar. Jag ställde också in sadel, styre mm så det skulle passa så bra som möjligt.

Cykeln vi köpt är en vuxencykel men i allra minsta storlek. Med det upplägget hoppas vi att Melvin om intresset kvarstår kan använda cykeln åtminstone 2-3 somrar.

Jag måste säga att Melvins nya Felt verkligen var fin och det kändes också väldigt kvalitativ.

Nu skulle vi alla tre ut för en provrunda. Med cykelbyxa, cykeltröja, hjälm och glasögon som vi också nyligen inhandlat såg verkligen Melvin ut som en riktig liten minicyklist.

Vi rullade totalt drygt 11 km vilket var lämpligt som en första provrunda. På halva vägen stannade vi för lite vatten.

Melvin var positiv, glad och mycket duktig. Det gick helt klart bättre än vad jag vågat hoppas.

Efteråt var Melvin mycket nöjd och sa att det var jätteskoj.

Nu hoppas vi att intresset fortsätter växa och att vi ser till att få till tid så Melvin kan träna.

Efter avslutad runda åkte Katten ut på sin cykelträning.

Pang på, på dagens gemensamma runda

Tänka sig. Äntligen en dag med riktigt fint väder. Vi hade planerat en cykelrunda som gick via Vindeln och tillbaka. Riktigt trevligt när vädret är med oss.

Idag blev vi fyra stycken. Helmersson, Tjäder och Pierre Kuster en besökare från Stockholms CK.

Vi hade begränsad tid, så vi hade beslutat att inte stanna för något fika. När jag föreslog rundan, sa Helmersson att den tar ju bara 2,5 timmar. Vi bestämde oss ändå för denna trots att vi hade tillgång till tre timmar. Sedan tvivlade jag på att vi skulle rulla runt på den tiden, det borde ta längre.

Vi startade lugnt de första fem kilometrarna. Det skulle dock snart förändras.

Min plan för dagen var att få till bra kvalité på cyklingen och hade därför en tanke om att trycka på hyfsat bra i mina förningar.

Jag förstod att upplägget skulle vara möjligt då alla som var med i dag har bra kapacitet, och sedan kan ju också var och en påverka träningsbelastningen efter hur länge du klyver vinden längst fram.

Första 45 km är det mer uppför än utför, men då var det å andra sidan medvind. Sedan var det mest motvind hem, så trots att det var lite mer utför var det svårare att hålla farten.

Det blev i alla fall en mycket bra träning och dessutom trevligt sällskap och toppenväder.

Jag gick alltså ganska så hårt på mina förningar, men aldrig på max. Det blev mer av sweetspot/tröskel. Det vill säga 83-88% av maxpuls.

Först 8 lugna minuter, sedan klöv jag vind i 10 minuter på ca 300 watt. Därefter låg jag i svans under 27 minuter och då blev snittet ca 200 watt.

Sedan var det dags för nästa förning på ca 300 watt och nu 12 minuter, vilket följdes av 10 minuter med ca 180 watt.

Vips var vi i Vindeln och vi tog ett mycket kort stopp, innan vi rullade vidare. Jag hade nu bestämt mig för att trycka lite mer i mina förningar, och tänkte att det skulle vara möjligt då alla fortfarande verkade starka.

Efter pausen blev det ca 7 minuter på 200 watt och sedan 8 minuter på 330 watt innan jag lade mig sist och det blev 18 nya minuter kring 180 watt.

Längst fram igen, och åter 330 watt i 8 minuter och sedan backa bak för ca 180 watt i 15 minuter.

Nu började vi närma oss Vännäsby varifrån vi brukar rulla lugnt till "mål". Jag han dock med en sista 7:a på 330 watt.

Totalt blev det alltså 5 intervaller och ca 45 minuter med extra tryck och hela rundan blev intensiv och bra. Nästan 38 km/h i snitt under 80 km och sedan lugnt ca 13 km. Snittpulsen blev inte så hög, men träningen var som sagt ändå givande.

Väldigt positivt att kroppen kändes bra.

Helmersson fick rätt på totalen. Det tog exakt 2,5 timmar.

Nu är planen att vila i morgon efter cykling tre dagar i rad. På lördag blir det långt och lugnt och på söndag gissar jag att det kan bli något liknande som i dag.

onsdag 4 maj 2016

Jag sparade mer än 70 tusen kronor

Jag har en riktigt fin tempohoj. En Canyon Speedmax. Till den har jag köpt till fina hjul. Jag kan konstatera att cykeln aldrig sätter begränsningen. Går det mindre bra är det han som sitter på som ställt till det.

Min racer Canyon Aeroad från 2013 har varit bra under många år, men jag har allt mer börjat snegla på en ny hoj. Det skulle då vara en Canyon Aeroad av den nya modellen. Lättare, mindre luftmotstånd, 11-delat istället för 10-delat och snabbare helt enkelt. Ja, också ännu snyggare förstås.

Jag hade bestämt mig för att vänta med cykelinköp till nästa säsong, men så började jag tveka. Cykeln jag har är bra, men kanske sätter den en begränsning!?

Det som varit mest problematiskt på de hetsiga och ryckiga loppen i Sverigecupen är att jag blivit för passiv och försiktig. En stor anledning till det har varit att jag inte känt mig trygg med min cykels bromsverkan. Det har blivit tydligt vid flera tillfällen att mina bromsar tar sämre än för de flesta andras. Det beror förstås främst på hjulen, och trots att jag försökt byta bromsklotsar vid flera tillfällen har det inte löst problemet.

I somras på SM blev jag indragen i en krasch som förstörde dagen. Jag är ganska säker på att jag med bättre bromsverkan fått stopp, då inte kraschen skedde precis framför mig. Jag kan också konstatera att bromsverkan på min tempohoj är många gånger bättre än på racern.

När jag åter kände bromsproblemen nere i Barsebäck på senaste LVG-tävlingen tänkte jag att ska jag kunna börja våga mer och ha en chans att hävda mig i toppen måste jag göra något. Förutom att bli modigare måste cykeln fungera bättre.

Väl hemma tänkte jag att det kanske får bli en ny cykel redan nu. När du ändå köper en ny cykel vill du förstås att den ska vara så lätt som det bara går. Jag vill ju känna att det precis som på tempot inte är cykeln som sätter begränsningen. Jag gillar Canyon och tänker fortsätta där. Den lättaste och snabbaste cykeln går loss på drygt 87 tkr. Billigt - not.

Det tog emot lite. 87 tkr kändes lite väl magstarkt. Jag började då titta på några varianter på en likadan Canyonram vilka var lite billigare. De flesta föll dock bort, då leveranstiden var mycket lång. Något alternativ fanns ändå kvar.

Så började jag titta på hjul och kollade med lite olika cyklister hur de såg på vilka hjul jag borde ha. Därefter hade jag kontakt med några hjulfirmor.

Till slut landade jag i att hoppa ny cykel och sätta det på önskelistan för 2017. Men nya hjul fick det bli. De hjul jag blev tipsade om låg från ca 25-50 tkr för ett par. Inte är det helt gratis med cykelhjul inte.

Jag sökte efter hjul som var lätta, styva, hyfsat aero och med bra bromsverkan. Slutligen landade jag på ett par hjul för ca 15 tkr, utan däck etc. Nu hoppas jag att de visar sig vara tillräckligt bra för att leva upp till mina krav och att de inte är "för billiga".

Jag kan konstatera att cykeln i alla fall kommer att bli ca 500 gram lättare och när skillnaden är i hjulen bör känslan vara att det skiljer mer. Jag hoppas att min känsla kommer att bli att cykeln känns tillräckligt konkurrenskraftig.

Idag fick jag besked om att hjulen var på väg hem till mig. Det känns spännande att se utfallet. Det är lite som att köpa grisen i säcken, men jag är hoppfull. Sedan sparade jag ju mer än 70 tkr, inte illa.

Kanske ska köpa lite fler hjul så jag kan spara lite mer...

Vilka hjul det blev, ja det får du veta när de anländer.

tisdag 3 maj 2016

Därför är jag nu en snabbare cyklist!

Då har jag avklarat 4 deltävlingar i Sverigecupen och nu är det dags för en träningsperiod.

Hur ser då nuläget ut?! Ja, det är helt klart så att jag tagit flera steg i min utveckling och jag hävdar mig på ett klart mycket bättre sätt.

I förhållande till i fjol har jag på de tre tempolopp på 30 km varit ca 90 sekunder snabbare. Det har hittills gjort att jag har resultatrad på 2, 4 och 4 i tempo. Med fjolårets form hade jag nog landat på platserna 7-12.

Varför är jag då så mycket starkare i tempo i år?

Det har hunnit hända en del sedan detta - mitt första tempolopp, någonsin.

Jag ser fem huvudanledningar.

För det första har jag nu en tävlingssäsong i bagaget. I fjol var mitt första år i tempo, och bilden ovan är från starten i mitt första lopp i livet. Loppet ägde rum i Gottne sista helgen i juni 2015, för ca 10 månader sedan. Till denna säsong visste jag mer vad som väntade och det gäller också i mina förberedelser inför varje lopp.

För det andra har jag ökat träningsdosen på försäsongen och även förbättrat kvalitén i träningen. Polariseringen i träningen har också varit tydligare. Framför allt oktober till januari var träningen riktigt lyckad. Sedan har jag även fått till träningen här på slutet. Februari och mars var inte särskilt lyckade, och det säger mig att det nog finns lite mer utveckling i den gamle!?

För det tredje är jag tryggare på tempocykeln. Jag har hittat en bra sittställning, jag har blivit effektivare i min cykling och min teknik har utvecklats. Jag har också fått till min utrustning för att optimera aerodynamiken.

För det fjärde har jag minskat i vikt motsvarande en cykel. Det gör att jag har mindre vikt att bära på och att transportera på cykeln. Viktminskningen gör också att min aerodynamik förbättrats.

För det femte har min passion och motivation för cykling växt sig ännu starkare och bidragit till att jag oftast känner glädje på cykeln och i mina tankar kring cykling. Det tror jag alltid är en framgångsfaktor.


Mitt mål var ju inte att ha toppform redan i april/maj. Jo, målet var att vara stark redan nu, men toppformen ska förhoppningsvis infinna sig till SM och Nordiska mästerskapen i månadsskiftet juli/augusti. Så jag hoppas att det finns lite utveckling kvar i den gamle.

Sedan vill jag förstås känna mig stark även på Stockholmshelgen i början av juni och Gottne Veteranhelg. De två sista tävlingshelgerna i cupen, i slutet av augusti är förstås också viktiga. Men SM och NM är huvudmålen.

Helt klart blir det en utmaning att hålla formen under fyra månader och pricka toppformen vid rätt tillfälle.

Hoppas på en hel del träning denna vecka som ett led i detta. Det började med en lugn runda i kväll med Vännäs CK.

Tävlingar - Mina tankar om det som varit och det som kommer

Kanske kan det vara läge för en liten avstämning efter tävlingshelg två och fyra deltävlingar i Sverigecupen avklarade!?

Sverigecupen - Loppen i ett sammandrag

Ja, men hur har det då gått hittills.

Förra helgen började med ett Örestadstempot i Barsebäck. Mina förhoppningar innan loppet var att komma topp 8 då konkurrensen var så hård. När jag korsar mållinjen hör jag speakern ropa ut att jag går in på andra plats. Jag börjar tänka att detta kanske kan bli topp fem. Men för varje cyklist som spräcker mållinjen inser jag att det kan bli bättre. Så är alla i mål och det går upp för mig att jag för första gången någonsin tar en pallplats i Sverigecupen. 2:a är en fantastisk start på säsongen.

Dagen efter är det linjeloppet Örestadsloppet och återigen visar sig min orutin i dessa tuffa sammanhang och jag blir allt för passiv. Jag rullar in med klungan på upploppet, men kommer inte fram för att spurta. Rullar lugnt i mål på 29 plats. Blev tyvärr som befarat.

Redan helgen efteråt (nu i helgen) var det dags för nya tävlingar. Smacktempot i Märsta på lördag. Ännu fler och tuffare konkurrenter på start denna helg. Dessutom en rejält kuperad och teknisk bana. Med andra ord en bana som inte alls passar mig. Efter förra veckans framgång tänkte jag att i den bästa av världar kan jag nog nå topp 8, trots bansträckningen. Under loppet kände jag mig stark och när jag nådde mållinjen fanns inte mer att önska. Jag hade gjort det jag kunde och det hade funnits mer kraft i pedalerna än förra veckan. Det visade sig räcka till en fjärdeplats. Detta är jag mycket nöjd med utifrån konkurrens och bansträckning.

Dagen efter är det Hofvettempot. Likartat tufft motstånd som dagen innan. Denna dag är det ungefär lika många höjdmeter, men däremot är det mer pang på i övrigt. Inte alls en teknisk bana utan bara att trampa på. Men lite väl många höjdmeter ändå för mig som är relativt stor och tung. Men banan passar helt klart bättre än dagen innan. Loppet startade bra, sedan tog benen slut. Vet inte om det berodde på min astma-/allergikänsla innan start eller att kroppen inte riktigt pallade lopp två dagar i rad. Jag höll uppe modet ett tag, men tappade motivationen en bra stund mitt i loppet. Jag åkte ur racemode och tänkte att jag kan nog bli topp 10 ändå. Sedan bet jag i på slutet. Väl i mål inser jag att jag även denna dag blir fyra. Bara en sekund från tredje plats. Lite surt att vara så nära pallen när jag inte mentalt orkat gå max hela loppet. Samtidigt ett riktigt bra kvitto att bli fyra trots att det kändes dåligt i 25 av 30 km.

Kommande tävlingar

Nu blir det uppehåll med tävlandet ett tag då jag väljer att inte åka ned till Vänersborg om tre helger deltävling 5 och 6. Det beror främst på att jag inte har möjlighet att åka på alla tävlingar då det tar väldigt mycket tid och resorna är långa. Har man familj och arbete är det hela tiden ett givande och tagande. Att det blir just denna helg jag hoppar beror på att den inte innehåller något tempolopp. I stället är det ett linjelopp och ett GP.

Som ni alla vet är mitt huvudfokus tempon och tempocupen och linjeloppen blir en bonus. Därför var det alltså lätt att hoppa just denna helg.

Nästa tävlingshelg i cupen där jag hoppas vara med är Stockholmsveckan i början av juni. Då är det tävlingar fredag till måndag. Det blir alltså fyra tävlingar på fyra dagar.

Sedan väntar Gottnes Veteranhelg (deltävlingarna 7 och 8) och därefter vårt eget arrangemang - Vännästrampet. Sedan ligger fokus på SM och NM innan säsongen avslutas med två tävlingshelger i Sverigecupen.

Nu handlar det om att konservera formen och självklart också försöka höja mig ytterligare ett steg.

Sverigecupen - Totalen

Tempocupen innehåller 7 lopp varav de 5 bästa kommer att räknas. Vad jag kan förstå ligger jag just nu tvåa i totalcupen, med 3-4 cyklister hack i häl. Det blir inte lätt att hålla mig kvar på pallen hela säsongen, men jag skulle vara mer än nöjd om jag är topp fem när allt summeras. Men självklart kommer jag göra mitt yttersta för att optimera min totalplacering.

I linjecupen har jag inte mycket att hämta.

I totalcupen lär jag inte heller kunna hävda mig då jag kammade noll i deltävling två och nu hoppar två deltävlingar. Jag får njuta åt att jag efter fyra deltävlingar borde ligga tvåa. Kanske kan jag nå topp 10 när säsongen är över?

måndag 2 maj 2016

Smacktempot - Nu är resultatet klart och det gick över förväntan

I lördags körde jag Smack-tempot i Märsta som är en del av Sverigecupen.

Här kan ni läsa vad jag skrev om loppet.

På grund av teknikstrul visste jag inte resultatet när inlägget skrevs. Först på söndag förmiddag kom den färdiga resultatlistan. Den visade att jag halkat in på fjärde plats.

Jag vet att jag gjorde ett riktigt bra lopp och maximerade min insats. Jag vet också att banan inte alls passade mig. Att då bli fyra är jag riktigt nöjd med. Det var 15 sekunder till pallen och 26 sekunder ned till femte plats. En stabil fjärde plats alltså och det fanns inte 15 sekunder att plocka även om allt gått helt optimalt.

Jag är alltså väldigt nöjd med Smack-tempot 2016.

söndag 1 maj 2016

Hofvettempot - 1 sekund för långsam - Blandade känslor

Efter gårdagens urladdning på Smack-tempot var det i dag dags för deltävling 3 i tempocupen och det fjärde totalt i Sverigecupen.

Klockan ringde 4 timmar innan start. Frukost, packa ur rummet och in med allt i bilen. Sedan avfärd till Wira bruk där starten för Hofvettempot skulle äga rum.

Kroppen kändes inte på topp precis. Det var lite tungt med andningen och jag hade känningar i halsen. Precis som jag haft många gånger under våren, vilket jag nu tolkar som något med Astma/Allergi. Sedan kändes det att benen inte var superkrispiga efter gårdagens urladdning. Jag hade kvällen innan och på morgonen gjort det jag kunnat för att vara förberedd, men fullt ut märkte jag att jag inte lyckats.

Väl på plats var det ca 90 minuter till start och det blev en del snack med olika cyklister, nummerlappshämtning, ombyte mm. Sedan 10 km lugn uppvärmning. Lite slappande och sedan en kortare hårdare uppvärmning innan jag rullade fram till start.

Det var med stor osäkerhet jag startade i dag. Hur skulle kroppen reagera och hur skulle andningsproblemen te sig?

Första fem km fungerade över förväntan och farten och intensiteten var bra. Jag började känna mig positiv. Den rejäla stigningen efter ca 7 km där det är en klättring på ca 5% i närmare en kilometer gick också bra, och någon kilometer till. Men sedan började jag känna att benen inte riktigt ville vara med. Intensiteten sjönk och pulsen var ovanligt låg.

Jag gjorde försök att höja intensiteten, men benen strejkade en hel del. Efter vändningen fick jag tillbaka lite energi och gjorde några bra kilometrar innan det kändes som att tanken var slut för dagen.

Wattalen gick ned och jag började tänka att en plats bland de 10 är ändå ok. Det borde jag klara även om jag "vilar" en stund. Jag gick ur tävlingsmode en bra stund och intensiteten under 3-4 km var verkligen inte bra.

Så bestämde jag mig för att ta nya tag och trots sega ben fick jag upp farten lite bättre. Men inte var känslan som i går eller förra helgen.

Det var riktigt slitit hela tiden och pulsen gick inte att få upp, innan benen helt stumnade. Med tre kilometer kvar tänkte jag att nu var det bara att gå all-in och slutet på loppet blev faktiskt riktigt bra.

Trots vad jag skrivit passade mig banan bra. Det är klart att det var lite väl mycket klättring för en tung cyklist som jag och lite för många branta uförslöpor där jag har för låg utväxling och fick rulla. Men samtidigt går det mest rakt fram och det är mest att mata på.

Trots att banan passade mig bättre visade cykeldatorn att gårdagens insats var bättre. Precis som jag också själv kände. Snittpulsen var markant lägre än vad den brukade vara. Snittfarten på 30 km hamnade på en bit över 43 km/h. Tur att banan i alla fall hjälpte mig lite. Jag gissade på en placering mellan 6 och 8.

När resultatet kom visade det sig att det var bättre än så. Jag blev 4;a. En sekund från tredje plats!

Vad ska man säga kring detta?! Det är verkligen både och.

Jag vet att jag inte hade samma kämpaglöd som vanligt då jag kände mig uppgiven i mitten. Jag vet också att benen var segare än i går. Hade jag vetat att jag var så nära pallen hade jag helt klart kunnat bättra mig i alla fall  10 sekunder och med så pigga ben som igår kanske jag rent av kunnat utmana om andra plats. Nu var ju benen trötta, så en andra plats var aldrig aktuell. Men en tredje hade det kunnat bli. Lite sur blir jag på mig själv när jag vet att jag förlorade placeringen på att jag var lat under en del av loppet.

Å andra sidan tänker jag att blir jag 4:a i Sverigecupen med känning på tredjeplatsen, och nästan alla Sveriges bästa cyklister på plats är det alla gånger i veckan bra. Jag hade faktiskt fjärde tid även om jag räknar in alla klasser för dagen, även Elit. När  jag dessutom vet att jag inte presterade samma tryck i pedalerna som när det går riktigt bra och att känslan var dålig större delen av loppet, ja då ska jag inte vara annat än nöjd.

Jag kan konstatera att jag kraftigt gått framåt i jämförelse med fjolåret. Hur mycket är svårt att säga då vi fortfarande är i ett tidigt skede av säsongen, och många säkert har mycket utveckling i kroppen. Men att det är bättre - det är jag säker på.

Detta ger verkligen självförtroende och motivation för fortsättningen. Men nog är det lite surt att det saknades 1 sekund för att för andra gången på två veckor få stiga upp på pallen.

Jag han fundera en del på min långa hemresa som väntade. Jag har bestämt mig för att det positiva överväger. Nu handlar det om att lägga upp träningen smart framöver så jag behåller den form jag har och förhoppningsvis även kan boosta den lite.

Lyckas jag med det kan det bli en rolig säsong det här. Den har i alla fall börjat med två roliga helger.

Min blogglista