lördag 15 april 2017

Norrland är toppen!?

Det är intressant att bo här i Norr. Är man cyklist finns det tillfällen jag undrar om det är det bästa. Korta racersäsonger och ofta kallt.

Idag när jag tittar ut ser det ut så här:
Gissar att första racerpasset här i norr lär få vänta minst 2 veckor. 

Intressant att när tävlingssäsongen startar har jag inte en enda meter utecykling med min tempohoj. Tur att jag varit utomlands, så åtminstone racern fått rulla lite.

torsdag 13 april 2017

Om du är sjuk ska du inte träna! - Eller?

Som många av er vet har jag klagat under den senaste månaden på att min träning havererat. Jag har skrivit att jag varit sjuk.

Under första delen av min sjukdom tränade jag inte alls, medan jag senare tränat. Dock lugnt.

Nu när jag varit på Mallis har jag tränat varje dag (förutom en vilodag). Träningen har skett under lång tid men med låg intensitet.

I samband med min sjuka månad som ser ut att bli längre har jag insett hur känsligt det är för många att skriva om sjukdom och träning i samma mening.

Det är ju också så att vi läser in väldigt olika saker i att vara sjuk, krasslig etc.

För egen del tänker jag att det finns olika nivåer på krasslighet när vi pratar om förkylning eller liknande.

Nivå 1: Vi har den tuffaste varianten då du som mest funderar på att ta dig till köket för att värma te med honung. Här är vi nog alla överens om att - nu är jag sjuk. Att fundera på träning finns inte på världskartan. I det här läget finns inte heller arbetet i sikte.

Nivå 2: Den näst tuffaste varianten som innebär att kroppen är påverkad och du känner dig sjuk på många sätt. Det mesta är jobbigt och ork saknas. Du kan dock vara uppe en del. Absolut ingen träning, möjligen arbete hemifrån.

Nivå 3: Medelnivån. Du är allmänpåverkad, men det fungerar att vara uppe. Ingen träning, men arbete som vanligt.

Nivå 4: Lättare nivå. Snorigt, lite rossligt, ev hostig etc. Dock utan att känna sig allmänpåverkad och inte ont i halsen. Är vilopulsen bra, jag är feberfri och jag i kroppen känner mig okej i kroppen och inget halsont tränar jag. 

Självklart blir det då lugn träning. Under träningen följer jag hur kroppen reagerar. Går pulsen snabbt ner när jag släpper på trycket? Uppstår matthetssymptom jag inte känner igen? Förvärras någon känsla i kroppen etc? Om alla svar är positiva fortsätter jag, men pressar inte kroppen. Om det blir sämre avslutar jag. Blir det sämre efter träning eller dagen efter förlänger jag viloperioden.

Nivå 5: Väldigt lätt. Typ snorig. Möjligen liten känsla av krasslighet. Tränar som vanligt och ändrar mig endast om det under träningen finns skäl för detta.

Under dessa drygt fyra veckor jag hittills varit påverkad av förkylning låg jag i nivå 1-2 under ca 1,5 vecka och tränade då inte alls. Jag valde sedan att vila ytterligare 2-3 dagar då jag låg i nivå 3 och även några dagar i nivå 4. Sedan började jag rulla lite lätt.

Ni som funderat hur jag kunnat rulla med mina klubbkamrater utomlands ska då veta att jag alltså inte varit sjuk på det sätt som ligger inom nivå 1-3. Jag har inte heller varit för sjuk för att arbeta. Mitt allmäntillstånd har varit bra.

Jag har under hela min cykelresa legat i nivå 4. Snorig, rosslig, lite hostig. Men kroppen har rent allmänt känts bra, vilopulsen varit normal eller nästan normal, pulsen har gått ned snabbt när vi tagit paus från cyklingen och träningen har inte förvärrat mitt mående. Det har också fungerat att cykla hela dagarna utan att det blivit sämre. Jag har inte pressat kroppen under dessa dagar utan legat på en låg ansträngning. Nästan all tid har legat inom pulszon 1-3.

Det jag inte kunnat göra och inte heller försökt är att träna enligt min ursprungliga plan och med den kvalité jag önskat. För att öka trycket i benen när du redan är bra tränad räcker det inte med lugna långa pass, du måste få intensitet också. Det blir extra viktigt när tävlingarna närmar sig. Någon intensitet har jag inte fått och inte heller försökt att få under min vecka utomlands. Både för att spara kroppen och för att förhoppningsvis bli frisk snabbare.

När jag säger att jag varit sjuk i 4 veckor menar jag alltså egentligen att jag var sjuk på riktigt under ca 2 veckor och att jag sedan varit tillräckligt krasslig för att inte kunna träna för prestation men tillräckligt frisk för att kunna träna för hälsa.

Jag kan dock konstatera att jag först försökte vila en vecka extra för att bli frisk. Jag blev varken bättre eller sämre. Nu har jag tränat lugnt en vecka och då har jag inte heller då blivit bättre eller sämre. Måste jag ändå ta ställning kanske jag är lite bättre. Idag har jag vilat tre dagar efter Mallorcaresan. Jag har varken blivit bättre eller sämre av det.

Ja, det är alltså så här jag tänker. Det kan vara rätt och det kan vara fel. Vi kan ha olika åsikter kring detta och i slutändan kan det bli fel även när vi försöker göra rätt. 

Jag är fullt medveten om att träning vid sjukdom kan leda till men, något som varken jag eller någon annan vill ha. Jag hoppas att jag lyckas undvika det med mitt upplägg, men någon garanti finns förstås inte.

Om förbundsläkaren i friidrott, Sverker Nilsson har rätt känner jag mig helt trygg med mitt upplägg. Han menar att det finns två tydliga varningssignaler att hålla koll på:
"Man ska stanna hemma från träningen när man har feber på morgonen och/eller en förhöjd vilopuls med mer än 20 procent. Annars är det bara att köra på. Har du en vanlig förkylning men normal vilopuls och ingen feber kan du alltså träna precis som vanligt."

Rent generellt tänkte jag att det var läge att förklara hur jag tänker då många av er frågat/haft åsikter etc.

Vad har du själv för tankar kring sjukdom och träning? Håller du med eller har jag fel?

Lättast nu är att jag skippar det krassliga och får börja träna med kvalité. Då behöver vi inte älta detta mer. Jag gör ett försök till. Hittills har det gått sådär, men än ger jag inte upp.

Senast på söndag behöver jag kunna träna fullt ut, annars avblåser jag säsongspremiären i Skåne. Som det ser ut nu kanske det är 25 procents chans till start.

onsdag 12 april 2017

Mallorca - En sammanfattning, mående och tävlingspremiär

Idag har vi åkt hem från Mallorca. Resan gick fint och det var skönt att komma hem till familjen.
Som tidigare år blev resan med Vännäs CK lyckad. Som jag uppfattar det var alla nöjda och glada.
Årets resa var den fjärde i raden med vår cykelklubb och det är inte omöjligt att det blir femårsjubileum nästa år. 
Visst är det mycket att fixa före resan för mig som sköter allt praktiskt, men hittills har det ändå fungerat bra. 
Under själva resan har jag även då ansvaret för allt praktiskt och alla turer, men så länge jag märker att det uppskattas är det skoj. 
Igår fick jag också några presenter av mina reskamrater som uppskattning. Roligt.
Vädret har också varit toppen, särskilt på slutet av resan.
Det enda som inte varit bra är att min kropp inte fungerar som jag önskar. Jag har kunnat rulla lugnt på dagarna, men ingen dag har gått enligt ursprunglig plan.  
Om jag räknar rätt har jag varit på 19 cykelresor genom åren och detta är den första jag varit krasslig, så då kanske jag inte ska klaga?! 
Dock har jag nu bara tre träningar på 4 veckor som gått enligt plan, och jag har markant mindre tryck i benen än på hela försäsongen. Dessutom är jag fortfarande inte helt frisk.

Nästa helg är det säsongspremiär nere i Skåne, och jag hade planerat att vara med. Blir jag frisk inom några dagar kör jag, men får sänka förväntningarna. I annat fall blir det till att skippa denna tävlingshelg.
Åter till Mallorcaresan. Det blev totalt sju cykeldagar och en dag jag var i sängen hela dagen. Totalt maxade jag lite drygt 2 minuter, vilket inte var enligt plan. Den totala tiden på cykeln var dock lång då jag fick ihop ca 38 timmars rullande och 950 km. 
Det blev också många trevliga luncher under dagarna och trivsamma gemensamma frukostar och middagar. 

På eftermiddagar och kvällar var det flera som ägnade sig åt lite aktiviteter, medan jag fick kurera mig på rummet.

Men trots att träningen inte blev som planerat hade jag skoj, vädret var fint, vägarna bra och miljöerna fantastiska. Dessutom var det som vanligt ett riktigt trevligt gäng att umgås med.
Jag återkommer med hur måendet utvecklas, kommande träning och hur det blir med säsongspremiären. Förhoppningsvis blir det snart lite mer positiva tongångar.

tisdag 11 april 2017

Mallorca - Bergen, kaffe, lugnt och hårt

Den sista cykeldagen med Vännäs CK tillbringades i bergen.

In till Palma. Militärbacken och sedan högervarv i bergen innan den riktiga cyklingen avslutades med militärbacken från andra hållet.

Som varje tidigare år blev det lagfoto sista dagen innan cyklingen började.

I dag var alla med från start, men tyvärr fick Jonas och Christoffer vända, då de inte mådde tillräckligt bra.

Vi rullade alltså iväg genom staden och idag hade vi jackpott och fick typ rött överallt.

Helt plötsligt dök Anders Karlsson Föreningen Rocker Racing upp och jag fick ett trevligt snack innan vi vände upp i bergen och han fortsatte till sin samlingsplats.

Ett kort stopp och sedan var det alltså dags för dagens första klättring. Jag tog det lugnt då jag rosslade rejält, medan de flesta andra racade.

Vi rullade vidare till Puigpunient och siktade mot Esporles. Det innebar att snart var det dags för nästa klättring där det var fri fart. Upp till Es Grau var det ca 3.2 km och ca 6 procents lutning.

Återigen körde de flesta vad de hade. Jag öppnade medelhårt och tryckte hyfsat andra halvan av backen. 

Vi väntade på de andra som alla körde bra. Framför allt Mats imponerade som hade gått absolut max. Han var typ svimfärdig en bra stund efteråt.
Mycket utför och sedan fika i Esporles.
Det blev ett trevligt, men en väl lång fikapaus. Det innebar att vi fick korta pauserna resten av dagen för att hinna till återlämningstiden för hyrcyklarna.

Klättring från Esporles tills vi nådde kusten.
Vid kusten blev det flera mil med fantastisk natur.
Cykeltempot var lågt, så det gick verkligen att insupa miljön.
Vägen böljar verkligen uppåt och nedåt under en lång bit. 
In mot landet, lite klättring, utför och sedan framme i Andtratx. 
Vi rullade vidare och planerade lunch i nästa by. Vi hittade inget bra och bestämde oss istället för lunch i Puigpunient. Klockan var vid 14.30, men ca 6 km klättring och 4 km utför skulle besegras innan mat.
Här tog några det lugnt, medan andra gasade. Jag körde hyfsat lugnt.

God lunch och sedan bara två klättringar kvar för i år.

Först en klättring till militärbacken och sedan själva militärbacken.

Jag hade kört lugnt hela dagen och hade en väldigt låg snittpuls. Jag hade inte heller maxat vid något tillfälle på hela resan. Allt beroende på den efterhängsna förkylningen.

Kroppen kändes lite bättre på eftermiddagen och jag bestämde mig för att köra riktigt hårt i stora delar av klättringen på ca 3.2 km och med en lutning på 5 procent.

Jag startade ca 30 sekunder efter de andra och matade hårt i början för att komma ikapp de som var först. Ikapp låg jag bakom i 40 sekunder och sedan hårt upp till toppen. 

Det saknas ca 40 watt i kroppen i relation där jag borde vara och jag blir trött alldeles för snabbt. Det beror säkert på både dålig träning den senaste månaden och förkylningen jag har i kroppen. 

Det var inte absolut max, men min snittwatt på de ca 6 minuter det tog upp var inte bättre än vad jag hoppas klara på ett tempolopp som varar ca 40 minuter. Så de 370 watt jag klämde ur var kanske inte där jag hoppats vara innan krassligheten startade för 4 veckor sedan.

Tävlingspremiär om 11 dagar. Väl kort tid dit för form. Och först kanske förkylningssymptomen kan flyga sin kos?!

Ja, sedan var cyklingen slut för denna gång då bara transport till hotellet kvarstod. 

Denna dag blev det 120 km och en bit över 2000 höjdmeter.

måndag 10 april 2017

Mallorca - I bergen är det magiskt

Ja, då var vi framme vid den sjätte och näst sista cykeldagen. Jag inbillar mig att kroppen mår lite bättre, men är inte säker.

Idag stod långa bergsrundan på programmet.

Vi blev åtta som rullade i väg då Alnö Raceteam körde själva, medan Jonas och Christoffer var sjuka. Efter någon mil fungerade det inte för Fredrik då hälsenan spökade. Han hade tidigare känt av den, men nu sa den stopp.

Resten av rundan blev vi så 7 stycken.

Idag tog vi storvägen för att slippa strandpromenaden vilket var en stor vinst.

Sedan militärbacken där det kördes hårt på flera händer. Själv var jag väldigt rosslig och höll mig till pulszon 3.

Vi rullade vidare mot Andtratx och därefter ut mot den fantastiskt vackra västkusten.

Anna och Niklas som var på racehumör gasade friskt och de var verkligen på idag.

Efter många höjdmeter nådde vi kusten och det blev ett kort stopp där vi fick se några läckra fordon.

Sedan vidare på en böljande väg tills vi nådde restaurangen med öns bästa utsikt?! Här blev det lunch. 

Fikat brukar vara toppen, men deras Carbonara innehöll plast som Anna och Mats fick i maten. Ingen höjdare. Däremot var väder och utsikt desto bättre.

Vi rullade vidare med sikte på Valldemossa.

Tempot drogs upp lite och när vi hittade några cyklister som också kör i Sverigecupen tog jag ett snack och det blev det första och enda gången under dagen jag körde hårdare en stund.

Vattenpåfyllning i Valldemossa och sedan via Deia till Soller och där väntade sista klättringen för dagen uppför Coll de Soller.

Det blev ca 20 minuter i medelhård intensitet vilket innebar att jag låg bakom Anna och Niklas som satsade på en bra tid. 
Där låg jag i hög pulszon 3. Sista kilometern gick jag fram och ökade lite för att de skulle pressa sig på slutet. Vilket de gjorde. Bra kört.

Lotta körde för övrigt uppför Soller på lite över 20 minuter på samma effekt som hon tidigare klarat som bäst inomhus på ett 20 minuters maxtest. Starkt efter många dagars cykling och många timmar idag.

Mats hävdade att han var trött idag, men har så låg snittpuls på rundorna att jag tror att han halvsover i klungan😊.

Tjäder som brukar säga att han är trött på dessa resor är piggare än någonsin. 

Helmersson körde klättringarna på max 130 i puls och ändå gick det fort.

Efter sista klättringen var det några mil till hotellet. Totalt drygt 140 km och just över 2400 höjdmeter blev dagens facit.

En cykeldag kvar. Undrar hur jag ska lägga upp det så att mina cykelvänner ska bli trötta? Verkar svårt i år med så starka cyklister.

söndag 9 april 2017

Mallorca - Cap de Fermentor och monstertid uppför bensinmacksbacken

Det är dubbelbottnat, men självklart mest plus. Jag har varit krasslig hela resan, och har inte kunnat träna som jag vill. Exempelvis har jag inte kunnat köra på i klättringarna som jag tänkt. Samtidigt har jag kunnat få mycket rolig cykling då jag hittills kunnat vara med varje runda. Jag har gett upp att hinna bli helt frisk medan jag är här, men hoppas på att få cykla två dagar till.

Idag var det tidig väckning då vi skulle iväg 08.40. Jag kände mig som tidigare dagar och planerade för cykling.
Idag skulle vi ta oss från längst i söder av ön till längst i norr och tillbaka.

Tyvärr var Jonas och Christoffer sjuka idag. Troligen har jag smittat dem vilket känns tråkigt.

Idag fick vi också sällskap av Kent och Roger från Alnö Raceteam, vilket var trevligt.

Vi rullade norrut i fint väder vilket bara blev bättre under dagen.

Vi skulle till Cap de Fermentor och cyklade via bensinmacksbacken. Här blev det en supertid. Ja, inte av mig förstås. Jag körde som vanligt medelhårt och rullade in på 22 minuter. Supertiden sattes av tempomonstret Niclas Näslund från cykloteket racingteam när de i går körde klättringen. Fyra genom alla tider i vår åldersklass. Riktigt imponerande. Han blir inte lätt att tas med i sommar.

Jag väntade in övriga och efter vattenpåfyllning rullade vi vidare till Port de Pollenca där det blev lunch.

Därefter väntade ca 18 km cykling i fantastisk natur och mycket klättring.

Så var vi framme vid målet - fyren.

Stopp för foto och lite vila.

Sedan rullade vi tillbaka igen. Totalt ca 1000 höjdmeter t.o.r innan vi åter var i Port de Pollenca. Själv tog jag det piano i klättringarna.

Efter att ha väntat in alla rullade vi hemåt. Vi tog vägen via Sa Pobla, Muro och Sineu. Därefter raka vägen mot Playa de Palma. Det var en del motvind, men det rullade på. 
Framme vid hotellet kunde vi konstatera att dagens cykling innehöll ca 2000 höjdmeter och en distans på ca 19 mil

Min blogglista