lördag 27 maj 2017

Tempo är en inställningsfråga

Idag var det uppstigning och sedan direkt ombyte för lite cykling. Vi hade nämligen lite missions mitt på dagen och för att få till den planerade cyklingen delade jag upp den på två och det innebar också att jag behövde komma iväg direkt jag vaknade.

Tempohojen rullade ut i det som inifrån såg ut som riktigt fint väder, men som inte var särskilt varmt.

Jag har som många av er läst sänkt min sittställning på slutet och när jag provade det i skarpt läge förra helgen på träningstävlingarna på Gottnes SM-bana blev det fiasko. Ja, det är inte säkert att det på något sätt var så att sittställningen påverkade, men hur som helst skrinlades upplägget.

När jag tittat på Girot har jag sett att allt fler höjt sin sittställning på tempo. Jag har funderat kring det. Vid träningstävlingen i Gottne pratade jag med Ola Thorängen kring detta och han förklarade att vissa får en mer aerodynamisk position genom att höja lite och då behöver man inte hålla huvudet lika högt för att se framåt. Totalen kan då bli bättre. Jag kollade sedan lite på nätet kring detta och gjorde häromdagen en lite större höjning bara för att känna hur det skulle kännas.

I går rullade jag för första gången med en högre position och helt klart var känslan i kroppen positiv och det var lättare att hålla en bra ställning och känslan var att det fungerade fint att få tryck i pedalerna. Genom att kolla foton försökte jag utröna om positionen rent aerodynamiskt var bättre, sämre eller oförändrad. Det gav inga säkra svar.

Idag rullade jag 37 km på morgonen, och det som är helt klarlagt är att det är mindre jobbigt för överkroppen. Efter avslutad cykling fick sonen filma då jag cyklade fram och tillbaka på vägen, för att försöka få en känsla av hur snabb positionen är. Möjligen är den kanske något sämre? Ja, svårt att säga, då det beror på många faktorer som är svåra att återskapa på en kort filmsekvens.

Efter cyklingen blev det lunch och sedan en överraskning för sonen. Katten och jag hade inhandlat något han önskat sig mycket länge. En studsmatta.
Sedan väntade några timmars byggande för att få den på plats. Därefter tittade vi på slutet av Girot och sedan en tur till med hojen innan det var dags för middag och kvällsmys.

Denna gång blev det 33 nya kilometer. Till Rödtjärnsberget och tillbaka. Medvind på tillbakavägen gav ett snitt på 44 km/h i 13 km utan att jag tog i nämnvärt. Ja, jag körde faktiskt på under 31 sekunder där vi brukar spurta i Brån och uppför den korta stigningen till kyrkan i Vännäsby. Annars susade jag mest fram, men ganska fort. Skoj.

Efter cyklingen var det dags för fredagstacos och sedan ville sonen se Gladiatorerna.

Nej, jag ännu inte bestämt mig för vilken tempoposition som gäller. Återkommer.

fredag 26 maj 2017

Kris på skofronten

När jag åker på tävlingar brukar jag ha dubbla upplagor av det mesta. Du vet ju aldrig när något går sönder. Det innebär att jag har flera par hjul, flera tempodräkter, flera tröjor osv.

När jag var på min senaste tävling i Västerås fick jag problem när jag skulle ta på mig skoöverdragen inför lördagens tempolopp. Det kändes som de gick sönder, men som tur var hade jag fler par med mig.

När jag tittade lite mer noggrant såg jag att överdragen fortfarande var hela. Det var istället mina cykelskor som hade havererat i spännet. De gick fortfarande att stänga, men det stack upp vassa delar. Jag löste det för stunden med att köra eltejp över det vassa.

Dagen efter mådde skorna ännu sämre och sedan har det fortsatt så.

Jag hade sedan några månader tillbaka bestämt mig för att köpa Shimanos nya bästa sko SH-RC9 S-Phyre. Jag har alltid kört Shimano och vet att de passar min fot, och ville därför inte byta. Jag har också hela tiden kört deras bästa modell.

Men hur jag än sökt har inte denna sko funnits i min storlek. Den är slut i lager överallt.

I måndags blev det kris då mina skor sa till mig att nu var de slut på riktigt. Det blev helt enkelt kris.

Jag bestämde mig då för att inrikta mig på Shimanos näst bästa sko - RC7. Jag hade sett de live då Christoffer i klubben har sådana och han är också mycket nöjd. Skon hade också fått mycket bra recensioner.

Jag hade ingen lust att chansa med ett nytt märke, så det blev till att köra på RC7. Då det var kris hastade jag in på wiggle och beställde. Jag betalade också extra för expressfrakt. Även inklusive frakten var det trots allt halva priset mot de skor jag först bestämt mig för.

Beställning vid 14 på måndagen. Sedan gick det fort. Redan på tisdag vid lunch knackade de på hemma hos mig. Ingen var dock hemma. Men är det express så är det. De sökte mig därför först på kommunhuset och blev där vägledda till Barn- och utbildningskontoret där det lämnade skorna.

Jag var på tur, och hämtade de lite senare. Hemma vid fem satte jag på klossar och på 20 minuter var skorna fixade och jag ombytt. Sedan rullade jag iväg på vår träningstävling vi hade i tisdags.

Där blev det nya wattrekord på 20 sekunder, 30 sekunder och en minut. Kanske var det de nya skorna?

torsdag 25 maj 2017

Uvex EDAero - hjälmtest

Ikväll blev det en tur på tempohojen. Den gav mig lite tankar om lite justeringar av sittställning, vilka jag återkommer till. Jag kommer att fortsätta att prova imorgon.

Som jag skrev i förrgår har jag inlett ett samarbete med Uvex och Sportbutikonline.se. 

Jag kommer att börja med att bland annat testa en av deras high-end produkter som jag tycker ser tilltalande ut.

Det är Uvex Edaero. En cykelhjälm av aeromodell som tagit mycket inspiration av tempohjälmar, men som samtidigt har en utformning och en ventilation som ska möjliggöra att den används i dagligt bruk på racern.

Ska bli mycket intressant att se hur bekväm den är, om den verkligen har så bra ventilation som hävdas och om den känns snabb.

Jag kommer nu att prova denna hjälm ett tag framöver och inom kort kommer ett första omdöme. Själv tycker jag att hjälmen ser tuff ut vid ett första påseende, men den har helt klart en annat utseende än vad som är vanligt.

Jag provar en röd/vit som jag tänker passar till våra klubbkläder, men den finns också i vit/svart och svart/vit.

Uvex hävdar att denna hjälm skyddar extra bra, och gör dig extra snabb. Hoppas det stämmer, för det är ju helt klart ganska avgörande aspekter. Ja, sedan är det viktigast att du känner dig som ett med din hjälm. Det vet du oftast inte förrän du provat ett tag.

Nedan ser du vad Sportbutikonline.se bland annat säger om denna produkt. För mer info, klicka här.

Snabbare, svalare och energisnålare
Every Day Aerodynamics (EDAero)  är enligt vår åsikt ett mindre mästerverk som är utvecklad genom datorsimulering och en ingenjörskonst baserad på  professionell know-how inom elit racing. Hjälmen kombinerar tempocyklisternas behov av en droppformad aerodynamik med en suverän ventilation som gör att den kan användas i alla sammanhang. Energiuttaget minskar med upp till 16 Watt vilket motsvarar 1 minut och 25 sekunder på en sträcka av 40 km där medelhastigheten är kalkylerad till 38km/h. Med uvex EDAero vinner du tid!

Njutningscykling - och mängden träning i rött

I går kväll var det åter dags för lite cykling. Det blev en riktigt skön runda.

Jag hade nämligen bestämt mig för att rulla på med en maklig intensitet och bara njuta helt enkelt. Ladda batterierna och känna mig lite stark. Då passade det förstås extra bra att solen lyste och att humöret var på topp.

Jag bestämde mig också för att inte fundera på vad cykeldatorn visade, så från att jag tryckte igång träningen tittade jag inget mer på fart, intensitet och puls under hela cyklingen.

Tittar jag på de senaste sex veckorna har jag en väldigt ovanlig intensitetsprofil för att vara jag. Det gäller även träningsmängden.

För det första har det blivit ca 20% för låg träningsmängd i relation till mål och planering.

Sedan har det blivit en väldigt hög andel där det varit bra tryck i pedalerna. Då tänker jag intensitet kring tröskeln och uppåt. I jämförelse med i fjol ca 25% mer tid.

Nu är jag en cyklist som inte över tid ska få för hög andel med riktigt hög intensitet. Då brukar jag bli för sliten och behöver sänka kvalitén och träningstiden ett tag framöver och totalt sett blir då utfallet sämre.

Sammantaget behöver jag nu alltså lite mer träningstid och lite större andel tid där det inte går riktigt hårt. Särskilt om vi beaktar att det blev både lite träningstid och väl låg intensitet under större delen av tiden från början av februari till mitten av april beroende på en ofta krasslig kropp.

Sedan är det som ni alla vet mentalt tuffare att pressa sig till max och känna hur det brinner i hela kroppen. Alla fall jag behöver avbrott från detta då och då där det får gå lite lugnare och där den mentala insatsen är lägre. Det gäller ju att hålla motivation och mental styrka för hela säsongen och som det ser ut är det fortfarande mer än tre månader till den sista tävlingen för säsongen.
Ja, som sagt var det en trevlig cykeltur igår. Inte så långt och ganska så lugnt. Det blev Brännlandsrundan på 47 km och 1,5 timme på hojen.

Idag har vi haft trevligt besök hela dagen och vi har suttit i uterummet och haft det bra.

Nu tittar jag, Katten och Melvin på Giro de Italia från idag (vi hade spelat in).

Tanken är att jag ska få till en stunds tempocykling innan det blir mörkt. Vi får se hur det går med det.

onsdag 24 maj 2017

Ingen tävling och nytt samarbete: UVEX-produkter

Hårdkörningen i går kväll gav flera positiva besked vilket känns bra.

Nu håller jag på att planera för hur denna långhelg ska se ut. Jag hade tidigare funderat kring att åka ned till Vänersborg för tävlingar, men i helgen prioriterar jag familj och träning istället. Det är förstås inte bra för sammandraget i cupen, men jag som har så långt till varje tävling behöver i bland prioritera på annat sätt.

Vad gäller träningen hoppas jag få till en långrunda eller två med trevligt sällskap nu under helgen och i övrigt också få till lite tempo.

Nästa helg är planen att åka ned och köra Stockholm 4-dagars. Är bara formen där ska det bli roligt.

Jag vill också informera att jag har inlett ett samarbete med sportbutikonline.se, som är ett familjeföretag beläget i Malmö.

Sportbutikonline.se är officiell UVEX-partner, och har produkter inom såväl skidor, ridning som cykling. För egen del kommer jag endast att inrikta mig på det område jag kan, vilket är cykling.

Inom cykling marknadsför sportbutikonline.se i första hand hjälmar och glasögon.

Det ska bli mycket intressant att prova såväl deras hjälmar för olika typer av cykling som deras cykelglasögon. Jag ser särskilt fram emot att prova UVEX glasögon som använder sig av en speciell typ av lins (Variotronic) vilken enligt uppgift ska ha många fördelar.

Jag kommer som alltid att beskriva vad jag upplever som bra/mindre bra med de produkter jag provar. Det gör jag oavsett om jag har ett samarbete eller inte. Det är ju väldigt viktigt att cykelmaterialet är användarvänligt och fyller de syften vi cyklister har. Därför ska ni inte behöva tveka på att jag står för de bedömningar jag gör.

Inledningsvis kommer jag köra ett långtest på en hjälm och ett par cykelglasögon. Produkter som jag tror kan passa mig. Hur det blir med det och hur det går kommer jag att uppdatera allt eftersom.

Innan jag kör igång kommer ni få en information om vilka produkterna är. Det dyker nog upp i morgon eller övermorgon.

Så här skriver företaget på sin hemsida
Sportbutikonline.se erbjuder ett brett utbud av cykelutrustning från det ledande varumärket uvex. Oavsett om du är motionär, semiprofessionell, pro eller vardagscyklist, barn eller vuxen så har vi cykelutrustning för dig. Våra hjälmar och glasögon är av högsta kvalitét efter ett mångårigt utvecklingsarbete i uvex egna laboratorier som sedan 1926 har tillverkat personlig skyddsutrustning inom sport. Produkterna är Made in Germany och säkerheten sätts alltid först, men vill du ha en cykelutrustning som inte bara är säker utan också har genomtänkta detaljer, design, komfort och en finish utöver det vanliga så har du hamnat rätt. Uvex har blivit vald till ett av de mest innovativa företagen i Tyskland och agerar förebild för andra inom branschen. Vill du vara först med det senaste och bästa så gå in på våra produkter och läs om dem, det finns massor av teknisk information för den intresserade och sportbutikonline.se har alltid den senaste cykelutrustningen från uvex, som varje år uppdaterar sin kollektion.

tisdag 23 maj 2017

Träningstävling, fika och personligt rekord

Efter lördagens och söndagens genomkörare där jag blev väldigt sliten var det träningsvila igår.

I kväll var det så dags för lite hårdkörning igen. Vi är fyra klubbar som kört gemensamma träningar fyra veckor i rad. Efter att Sävar CK, Gimonäs CK och Obbola vid var sitt tillfälle ansvarat var det idag Vännäs CK som idag arrangerade.

Som vanligt var det träning med tävlingsinslag och sedan avslutning med fika.

Precis som vid tidigare tillfällen var det starka cyklister på plats och det krävs en hel del insats för att vara med längst fram.

Vi rullade dock lugnt till en början från Vännäsby skola via Brån och Strand.

I botten av Överbodabacken var det sedan fri fart. Sedan väntade ca 40 km där det skulle handla om att bita i.

Tre varv runt kraftstationen och sedan tillbaka för att se vem som skulle komma först till Brån.

Erik From var med idag och han är som de flesta vet väldigt stark. Han cyklar i år med Ryska Posten och har gjort det bra på riktigt tuffa elittävlingar.

Jag var väldigt osäker på hur kroppen skulle kännas efter urladdningen i helgen, och dessutom med Erik F på bettet kändes det utmanande. Det gjorde att jag var mer passiv än vanligt och i stället gjorde mitt yttersta att svara på de ryck som framför allt Erik gjorde. Bansträckningen är ganska så kuperad, och vid varje stigning krävdes det väldigt många watt för att hänga med.

På det första varvet gick det extra hårt i de första stigningarna och jag blev jättetrött av att bara hänga med på hjul.

Varv två och tre gick det bättre och det var inte samma kris. Vi fick också möjlighet att återhämta oss i slutet av varje varv då det gick utför och ingen ville bränna något där. Det innebar att vi var fyra cyklister som gick loss varje varv och sedan kom många ikapp utför.

Sista varvet blev vi åter fyra cyklister (Erik From, Martin Gunhaga, Christian Spoerry och jag) och nu höll vi i trycket utför, så när vi då svängde tillbaka mot målet och vi började med en 70 höjdmeters stigning var  vi åter fyra stycken.

Det var nu 12 km kvar till mål och vi hjälptes nu åt att hålla tempot, och trots ca 100 höjdmeter blev snittfarten ca 42,5 km/h.

Vi höll upp farten och spurten närmade sig. Med ca 400 meter kvar drog jag igång en riktig långspurt. Jag fick direkt några meter och självklart hade jag en fördel av att bäst veta var målet var.

Trots det blev spurten lite längre än vad jag planerat, men jag var förvånad hur bra jag lyckades hålla trycket. Jag drygade ut försprånget och var långt före de andra. Vid målgången gick det ca 60 km/h vilket jag tycker var bra med tanke på att det är en slätspurt.

 Nu hade jag ju inte varit särskilt aktiv, så Erik var förstås starkast idag. Samtidigt är jag mycket nöjd med att jag fick till så bra tryck.

Det var faktiskt så att det blev personligt rekord på slutet. De 26 sekunder jag spurtade blev det ett snitt på 835 watt och de första 15 sekunderna av spurten 920 watt. För att vara jag så är det mycket bra, och högre effekt har jag inte tidigare haft. Det blev också personligt rekord under denna runda på snitteffekt under 1 minut på 650 watt.

Nu är det ju så att jag är en cyklist som har ganska bra siffror på 5 minuter och därutöver, så många av er tycker nog inte att siffrorna är något vidare, men ett rekord är alltid ett rekord.

För den timme som vi körde fri fart landade jag på en snitteffekt på 299 watt och den normaliserade effekten var mycket högre.

Överlag kändes det bättre än förväntat i dag och det blev också ett trevligt snack efter att vi var klara. Fikat hade Lotta fixat. Hon hade till och med bakat, och det var riktigt gott. Sedan var också bror på plats. Tog lite bilder under cyklingen och hade också fixat kaffet. Tack Lotta och bror.

Jag summerar totalt 67 km till träningsdagboken.

söndag 21 maj 2017

SM-banan i linje - Riktigt tufft och utmanande, och till slut fick jag gå uppför en backe

I går rullade vi på den kommande tempobanan i årets SM i Gottne. Det var bra att få prova banan i sällskap med andra, men i övrigt var det inte mycket som var positivt. Känslan i kroppen var mycket dålig, effekten var lägre än på flera år och känslan var att banprofilen inte passar mig.

Efter tempoloppet kändes kroppen mycket underlig och det fortsatte igår kväll. När jag gick och lade mig hade jag inte bestämt mig för om jag skulle åka ned även i dag för att rulla linjebanan.

Jag ställde klockan på 07.00, och då pulsen när jag vaknade bara var lite förhöjd,  och inga känningar halsen bestämde jag mig för att åka även om kroppen inte kändes perfekt.

Även om det inte skulle gå att trycka på kunde det vara bra att få kolla igenom banan för att se vad som väntar. Det är också lättare att få känslan av topografin då du cyklar i jämförelse med om du kör banan med bil.

Vi samlades vid 10.30 söder om Örnsköldsvik. I dag blev vi några fler, dock är jag förvånad att inte fler av de som planerar för SM här i norr dök upp för att provköra. Vi blev 10 stycken som rullade i väg och till en början gick det ganska så lugnt.

Efter ca 25 km svängde vi höger och upp i bergen. Sedan ska sägas att det var en hel del höjdmeter redan från början av sträckan.

Det blev många höjdmetrar, men klättringarna var inte så långa. Dock var de många. Det gick nämligen mest upp och ner hela vägen.

Vi körde på ganska rejält utan att försöka köra av någon. Vi turades om med förningar och själv försökte jag ta rejält ansvar för att se hur kroppen skulle reagera.

Efter ungefär 65 km var det dags för vändning för att cykla tillbaka samma väg.

Känslan var att de närmsta 25 km efter vändningen inte innehåll lika tuff banprofil som på utvägen. Men sedan väntade den tuffaste backen som kommer bli rejält utslagsgivande på SM.

Det är en tre kilometer lång klättring med i snitt ca 5% lutning. Det blev 8 jobbiga minuter, och sedan var det inte slut där. Det fortsätter nämligen att gå upp och ned en bra stund innan det blir en uförslöpa och sedan vänster. Därefter väntar de sista 25 kilometrarna.

Vi hade blivit allt färre under rundan då några droppade av eftersom. Efter den tuffa klättringen var vi fem kvar.

Jag trodde nu att vi skulle ta det lugnt de sista 25 kilometrarna, men så blev det inte. Det blev i stället fortsatt full körning av Pasi, Ola T, Tom P och Gunhaga.

Kroppen hade inte känts riktigt som den ska under rundan, men klart bättre än igår. Dock var pulsen rejält förhöjd och dessutom hade jag krampkänning, vilket jag aldrig har.

Det fortsatte gå hårt i varje klättring och helt plötsligt var jag och Gunhaga själv. Nu blev det ännu jobbigare, då vi matade på för att de andra inte skulle gå ikapp.

Kroppen hade inte mycket tryck kvar nu och min snittpuls sista 28 minuterna landade på drygt 95% av maxpuls och den sista timmen blev det 93%.

Med en snittfart sista två milen på ca 43 km/h höll vi undan för de som jagade. Med en kilometer kvar försökte jag rycka, men hade både för lite tryck och kände av min kramp. Sedan var Gunhaga riktigt stark för dagen.

Jag låg sedan först tills det var 200 meter kvar och ställde mig sedan upp för att mata in i mål. Det slutade med att Gunhaga segade sig förbi just innan mållinjen och att jag fick kramp.

För att få bort krampen fortsatte jag direkt och cyklade fem kilometer lugnt. Sedan vände jag och cyklade tillbaka. När jag kom fram till en mindre klättring hände det. Kramp baksida och framsida lår samtidigt. Dessutom på båda benen!!

Det var extremt nära att jag föll, men lyckades få loss den ena foten ur pedalerna och stannade. Jag kunde dock inte röra mig utan stod framåtlutad över cykeln helt paralyserad med smärta i låren. Jag försökte få loss den andra foten,  men det gick inte. Skulle jag lägga mig ned? Jag bestämde mig för att luta mig på styret och vänta in att krampen skulle släppa.

Så ser jag en bil köra om mig. Stanna, och backa tillbaka. Från passagerarsidan stiger det ut en kvinna som kommer fram till mig och undrar hur det är och om jag behöver hjälp. Jag förklarar att det "bara" är kramp. Skönt, säger hon. Du såg ut att vara helt förstörd, och vi blev oroliga. Jag tackade för omtanken och förklarade att jag snart skulle må bättre.

Bilen åkte vidare och efter en stund kände jag att det skulle gå att ta loss den andra foten. Jag insåg också att det inte skulle gå att cykla upp för backen, utan att åter fastna i kramp. Det blev till att gå!!

Väl uppe satte jag mig på cykeln och rullade utför och försökte cykla den sista biten för att inte få kramp igen. Framme vid bilarna där de andra redan var stannade jag och åter fick jag kramp.

En extremt smärtsam och underlig tillställning det här. Jag har inte haft kramp på cykeln på åtminstone fem år och inte ens då så här kraftigt.

Ja, det blev en rejäl genomkörare i dag, och det gick i alla fall bättre än vad jag befarade. Vi kan också konstatera att den som tar medalj på SM har en stor uthållighet och fina siffror när det gäller watt/kg. Ingenting kommer att komma gratis.

För egen del behöver formen upp en del i jämförelse med idag innan månadsskiftet juni/juli då det är dags. Sedan är känslan att linjebanan nog till och med passar bättre än tempobanan även om jag inte kan ha några större förväntningar på de allra finaste placeringarna. För det krävs nog lite mer effekt och en lite lättare kropp än vad jag har.

Nu var ju min puls idag högre än vad den brukar på samma effekt, så även om det till viss del blir missvisande tyckte min cykeldator att det krävdes mer än 8 dagars återhämtning för de 210 minuter som de 130 km och ca 1300 höjdmetrarna tog. Så lite tufft var det allt.

Nu när jag sitter framför tv:n kan jag säga att jag är inte återhämtad än i alla fall....

Vi får se hur kroppen reagerar av denna urladdning och särskilt utifrån den dåliga och underliga känsla jag haft i kroppen under helgen.

Min blogglista