lördag 8 juli 2017

750 km cykling, sedan satte ett fiskben stopp.

Det har inte blivit mycket skrivet i veckan. Däremot har det blivit mer av annat.

Idag har vi varit på Vännäsdagarna vilket äger rum hela helgen. Lite handlande, men mest vandrande. Trevligt i fint väder. Idag var det också vilodag.

Däremot har det varit mycket träning den senaste veckan:

Fredag - SM i tempo
Lördag - SM i linjelopp
Söndag - Lugn cykling och tittandes på SM i partempo
Måndag - Tempocykling med ny bikefit. Halvhårt.
Tisdag - Hårt gemensamt träningspass med Vännäs CK
Onsdag - Till Hörnefors mm med Vännäs CK. 120 km. Ganska lugnt
Torsdag - Via Vindeln med Helmersson. 125 km Ganska hårt. Därefter solorunda på 60 km.
Fredag - Till Vindeln med Vännäs CK. 100 km. Lugnt.
Jo, det har blivit fikarunda såväl onsdag, torsdag som fredag. Behöver dock inte vara slött för det.

Det hade blivit ännu mer cykling i torsdags om inte ett fiskben satt stopp. Det visade sig nämligen att den egenhändigt fiskade abborren fastnat i sonens hals. Eller ska vi vara helt ärliga var det ett minimalt ben som fastnat i Melvins halsmandlar. Då det inte lossnade bestämde läkarna att Melvin behövde opereras. Så jag fick helt enkelt cykla till sjukhuset där sonen och Katten redan var, och sedan var vi tillsammans alla tre.
Sonen på sjukhuset innan operation
 Sonen sövdes, benet plockades ut och dagen efter fick sonen åka hem. Visst har han haft ont i halsen mm, men allt gick bra vilket var mycket skönt.
Sonen på uppvaket efter operation. När han såg bilden var han väldigt nöjd att frisyren klarat sig så bra.

Totalt har det blivit ca 22 timmars träning och närmare 750 km på 8 dagar.

Det var alltså läge för vila idag. I morgon startar nästa block med träning. Det inleds med att vi ska till svärmor för lunch mm. Cyklar sedan hem mm.

Jag ska försöka få in en hel del träning även till veckan och den avslutas sedan med Vännästrampet på söndag. Det loppet är inte i fokus att prestera utan bara ta det som ett roligt arrangemang.

Min plan med mängdträning under dessa två veckor ska hjälpa mig att få till bra form på Nordiska Mästerskapen i slutet av månaden. Det lär också bli mindre träning veckorna som kommer då vi kommer att åka i väg på husvagnssemester onsdag efter Vännästrampet.

Vännästrampet är ett riktigt roligt lopp som jag ser fram emot. Dessutom är det vårt eget lopp som jag och min bror hållit i under alla år. Det är nu dags för den 7:e upplagan och vi använder samma bansträckning som tidigare. Hoppas ni är några som dyker upp. Vi lockar med fika, priser, fina vägar, bra cykling, och att alla typer av cyklister är välkomna.

Här hittar du mer information om Vännästrampet 2017.

Från Vännästrampet 2016 som blev en bra genomkörare

Inom kort kommer det en uppdatering om det blir något VM i Albi eller ej.

Jag har också på gång ett litet inköp som jag återkommer till.

onsdag 5 juli 2017

Stormvindar och lite MAF på långrundan

Idag var det dags för lite långcykling. Vi var för dagen fyra cyklister från Vännäs CK som var taggade för lite cykling.

Vädret visade sig inte på sin bästa sida, så det var både kallt och väldigt blåsigt. Som tur var såg vi inte till något regn.

Planen var att cykla ca 100 km. Till Gräsmyr, via Mullsjö och till Hörnefors. Vi tog det väldigt piano till en början.

Från Gräsmyr och till Hörnefors blev det bättre fart. Det berodde delvis på att jag nu ville köra lite MAF och lade mig på 140 i puls i täten och låg där större delen av de 25 km som var kvar fram till fikapausen. Det innebar i snitt ca 300 watt, men framför allt var det rejäl medvind. Så trots en hel del höjdmeter gick det i snitt 40 km/h hela vägen till fikat.

Vi tog en längre fikapaus med gott kaffe i Hörnefors innan vi vände tillbaka hemåt. Nu via Hössjö.

Nu gick det inte lika fort då det blåste rejält emot. Vinden blev också starkare och starkare under de 45 kilometer som var kvar av rundan. Det blev lite mer MAF-träning för min del, men trots ca 300 watt gick det många stunder bara typ 25 km/h, så då förstår ni att vinden var gedigen.

Väl tillbaka i Vännäs följde jag med de andra till Vännäsby där alla tre bor. Sedan snurrade jag på lite mer runt kring Vännäs för att få ihop 120 km vilket var målet för dagen.

Efter cyklingen blev det först Tour de France, sedan städning och lite fixande av cyklar. Allt i min ensamhet då Katten var hos sin syster och Melvin hos farmor.

För övrigt håller jag på att försöka lösa det praktiska för att kunna vara med på VM i Albi. Det är en hel del kan jag lova, och inte helt lätt att hitta en lösning. Jag återkommer med om det löser sig eller ej.

För övrigt är det Vännästrampet nästa vecka. Roligt om så många som möjligt dyker upp.

I morgon blir det lite mer av lång och lugn cykling. Vi får se hur många som hänger med ut.

Pang-Pang och många spurter

Efter en lång arbetsdag blev det lite pang-pang på kvällen.  Detta bestod av gemensam Vännäs CK:träning.

I dag var vi färre än vanligt, säkert beroende på det bistra vädret. Regnet var i faggorna och det blåste typ storm. Vi slapp dock regnet men vinden ville vara med.

Vi fem som var på plats kom överens om att rulla Brännlandsrundan vilket är ca 45 km och sedan ta en extra intervall på ca 6 km runt kraftstationen.

Planen var att köra riktigt hårt eller lugnt under hela rundan, och det gick fint det.

Redan i första backen i Vännäsby började Christoffer köra riktigt hårt och sedan tog jag över och matade på. Sedan fortsatte det på likartat sätt i 15 km. För att få en riktigt bra genomkörare försökte jag borra på i spets så mycket som möjligt. Det blev också en hel del sprättande också.

Så var vi framme vid Kraftverket och nu skulle det bli riktigt jobbigt. Lite lugnt i början. Sedan hårdare och de sista 2,5 kilometrarna riktigt hårt. Jag matade på med målet att alla skulle släppa. Det är dock svårt när de går i rygg, men till slut var bara Erik N kvar. Nu var det mest platt eller utför. Men jag tänkte att det skulle bli riktigt jobbigt och givande, så jag försökte gå loss fast det var utför.

Så på de sista 2 kilometrarna drog jag i gång 4 spurter. Varje gång lyckades Erik få mitt hjul och jag lugnade mig igen. Så var det en spurt kvar och nu försökte Erik ta sig förbi, men jag höll undan.

Jag kan säga att om du fem gånger på 4 minuter kör spurter på total ca 1,5 minuter med för mig hög effekt då blir du väldigt trött. Det blev jag.

Medan vi väntade på de andra blev jag utvilad så sedan drog jag hela nästa backe också på ca 4 km.

Därefter tyckte jag att jag tagit i tillräckligt för dagen och det tyckte nog alla att de gjort. Så nu gick det väldigt piano mot slutet. Ja, det var tills vi närmade oss Brån där vi alltid spurtar. På SM spurtade jag tidigt och stumnade. Idag spurtade jag sent och hade kraft hela vägen. Kanske dags att ändra taktik?

Det blev inte någon lång cykling i dag, men den var väldigt kvalitativ och rolig. Jobbigt, hög effekt, roliga cykelinslag och trevligt sällskap.

Gick för intensivt i dag för att jag skulle få till några bilder.

I morgon cyklar vi vidare. Då blir det distans och helt klart mycket lugnare. Blir nog en bild eller två då.

tisdag 4 juli 2017

4 förändringar på tempohojen

Det händer mycket nytt med min tempohoj just nu.

För några veckor sedan bytte jag till större drev fram. Dessutom innebar bytet att jag lämnade runda klingor för ovala klingor. De nya klingorna är 10% ovala och av märket Rotor. Jag vet ännu inte om detta är bättre, men det är i alla fall inte tydligt sämre, då jag lyckades roffa åt mig en silvermedalj på SM i helgen.

Jag har ännu inte löst allt så att jag kan åka på VM. Jag har dock kollat på lite förändrade inställningar på cykeln för att vara helt säker på att den går igenom om jag åker ned till Frankrike. Sedan är det ju så att om du ändrar på ett ställe, så får det följdverkningar på andra inställningar som då också kan behöva ändras.

I nuläget har jag gjort tre förändringar. Sadeln är sänkt med 0,4 centimeter, sedan har jag sett till att sadeln lutar 9 grader. Jag tror det är maxlutning?! Någon som vet helt säkert?

Den tredje förändringen är att jag flyttat bak pinnarna tre centimeter.

Ja, sedan har jag bytt hjul för att inte slita på tävlingshjulen.

Jag har nu ikväll rullat 50 km med de nya inställningarna och det kändes förvånansvärt bra. Samtidigt har jag inte provat inställningen när jag maxat en längre tid och jag vet inte heller om jag tar mer vind nu. Jag får helt enkelt prova lite i morgon också och sedan får jag låta sonen filma som han brukar göra när jag ska jämföra olika positioner på hojen.

Efter arbetet i morgon fortsätter alltså testandet av tempohojens inställningar och sedan rullar jag vidare med gemensam tisdagsträning med klubben. Därefter är planen mängdträning som innebär distans onsdag, torsdag och fredag.

söndag 2 juli 2017

En vunnen och en förlorad medalj, men mest tänker jag på vår dotter som vi i dag saknat i tre år

Efter gårdagens SM i linje då jag gjorde en taktisk felbedömning redan i början av loppet var jag rejält frustrerad under kvällen. Det var svårt att släppa misstaget och jag funderade mycket på hur jag istället borde agerat mm. Det gjorde att det tog nästan tre timmar innan jag somnade när jag lagt mig för kvällen.

Ja, jag kommer nog vara lite irriterad kring detta till och från ett bra tag till. Jag känner att jag kunde slagits för medalj, men tog inte chansen. Istället blev det en 9:e plats som jag inte alls är nöjd med.

Men får det gå ett tag är det självklart så att en silvermedalj i tempo som jag tog dagen innan kommer att bli det bestående och något som helt klart väger upp. SM-silver både 2016 och 2017 är helt klart ett bra facit. Men det är klart, jag vill ju alltid ha mer.

Idag var vi kvar och såg på partempot och mycket bra och spännande cykling. Självklart hade jag velat vara med, men tyvärr finns det ingen i klubben som rullar tempo, så jag fick vara åskådare för dagen.

Det blev några lugna mil på racern för att rulla ur benen och för att se lite cykling även efter banan.

Därefter packade vi ihop och åkte hemåt.

Allt ska alltid sättas i ett sammanhang, och cyklingen är verkligen viktig för mig på många sätt. Men när det verkligen gäller är det alltid familjen och kärleken som gäller. Det har jag fått känna många gånger genom åren då vår dotter inte mått bra. I dessa stunder har inget annat någon betydelse.

Idag har våra tankar främst varit på Tova som i år skulle .

I år skulle hon fyllt 16 år och nyligen gått ut årskurs 9. I stället hade vi många år av kamp, en kamp som vi till slut förlorade.

För tre år sedan i dag orkade hon inte mer. Jag vet att hon skulle vilja att vi minns de goda stunderna och att vi klarar att se framåt. Vi försöker, men det är inte alltid lätt och tomrummet är fortfarande stort.

När vi kom hem besökte vi Tova på hennes grav och vi satt i gräset hos henne en stund och det var både fint och tungt.

Nu i kväll är det extra jobbigt för oss alla, och de minnen vi har från den dagen för tre år sedan som känns så långt borta, men ändå så nära.

Ja, cykling och annat i livet är viktigt. En medalj är fint att få, en annan är surt att missa, men viktigast av allt är ändå att nära och kära får må bra och får vara friska. Är det inte så har inget annat någon större betydelse.

Min blogglista