lördag 12 augusti 2017

170 km distans med sällskap i finväder

Idag var det så dags för min  sista längre distansrunda innan jag åker till Frankrike.

Vi blev något färre än vi brukar då några hade festligheter, andra skulle springa halvmara och slutligen hade vi cyklister på cykelvasan.

Det blev jag, Helmersson och Christofer som träffades på Gulf vid 10.00 för att rulla iväg. Vi blev stående en stund då vi inte hade bestämt vart vi skulle cykla. Efter en stund hade vi en plan och vi rullade iväg.

Idag var det en av de allra finaste dagarna för hela året och hade det inte varit för att det som vanligt blåste rejält hade vi nog svettats bort. Nu var det ändå varmt och vi fick hantera både med-, mot- och kantvind under dagen.

Fika skulle vi göra i Vindeln och dit skulle vi ta oss via Brännland och Tavelsjö.

Det blev väldigt lugnt de första milen och första gången det gick på lite var i en av backarna innan Tavelsjö där Helmersson tryckte på en del. Sedan var vinden bra och vägen rolig när det var min förning. Det är ju roligt när det går fort så det blev 15 minuter och en snittfart på ca 46 km/h.

Vi rullade vidare ganska så lugnt till Vindeln där vi fick en trevlig stund på Vindelns camping och deras café.

Vi hade inte riktigt bestämt vilken väg vi skulle ta tillbaka till Vännäs, men bestämde nu att det fick bli via Skivsjön och Bjurholm.

Det rullade på bra till en början, men sedan blev farten lägre då det var en hel del motvind.

Den här vägen är dock extremt fin och det var både trevligt och skönt att rulla fram i finvädret.

Det blev några delar där det gick lite hårdare, men annars blev det mycket tid i distansintensitet.

Dagens runda landade på ca 15 mil, men då jag ville få ihop 5 timmar rullade jag på en stund till. Så vi tackade för idag och så rullade jag på lite mer.

Väl hemma hade jag cyklat exakt 5 timmar och nästan 170 km. Trevligt och bra var min sammanfattning.

Vad gäller mina nya cykelkläder som jag skulle köra in  idag var de mycket sköna att cykla i. Däremot känns det att det är racepadding på byxan. I och med att det var första gången de användes, att vi cyklade så länge och att det inte gick så hårt blev det till slut lite domningar i rumpan. När jag är mer van vid byxan lär problemen dock minska. På tävling går det också så pass hårt, så då lär detta inte vara något problem. Sammanfattningsvis är jag nöjd med kläderna.

Efter cyklingen gjorde jag tacos till familjen vilket blev dagens belöning.

fredag 11 augusti 2017

Kläderna till VM har kommit, firade med lite fyror

Vid VM i Frankrike den 24-27 augusti kommer jag i alla fall att se snabb och snygg ut. Jag har nämligen fått mina kläder inför tävlingarna och de såg väldigt fina ut.

Jag och Katten körde till med en fotosession när de är som snyggast (oanvända).

Tyvärr hade tempodräkten ett trasigt blixtlås, vilket förstås inte var skoj. Men så kan det vara.

När jag kontaktade företaget var de verkligen serviceminded och de skulle göra sitt yttersta för att lösa problemet. Jag har skickat tillbaka dräkten, och färden ned till fabriken i Tjeckien har jag följt via nätet. Tyvärr har den har tagit väl lång tid. Kalas som hanterar detta i Sverige har dock varit i kontakt med fabriken och lovat att min dräkt ska prioriteras och skickas tillbaka med expressfrakt. Så förhoppningsvis löser det sig.

Kvar har jag just nu fyra plagg som alla passade bra och kändes sköna. Särskilt byxan och tröjan till linjelopp känns optimala.
Västen är kanske något stor, men det handlar mer om utformningen än den storlek jag valt.


Slutligen fanns det också en jacka i paketet som kan användas vid cykling, men som mer lämpar sig till före- och efteraktiviteter.

För att köra in cykelkläderna är planen att de ska få göra premiär i morgon på en distansrunda där jag förhoppningsvis får med mig lite sällskap. Förhoppningsvis känns kläderna bra även vid aktivitet.


Jag får återkomma med lite bilder på tempodräkten när den dyker upp, förhoppningsvis i tid.

Kul med så snygga kläder hur som helst!

Efter fotograferingen bytte jag om till mina röda, svarta och vita kläder, dvs Vännäs CK:s. Dags för lite intervaller på tempohojen. I grunden var planen 4 x 4 minutersintervaller.

Först lugnt i 6 km och sedan lite intervaller. Målbilden var ca 390 watt vilket kräver mer insats än att göra motsvarande på racern. Jag körde på distans och inte på tid, vilket innebar att de fyra intervaller jag skulle genomföra inte skulle bli exakt fyra minuter.

Mellan varje intervall ca 1500 meter i lugnare tempo.

När jag drog igång första intervallen insåg jag snabbt att det skulle bli jobbigt. För det första var insatsen ganska hög, benen inte riktigt pigga, och det tog emot bra mycket mer där än i andningen. Sedan blåste det extremt mycket vilket gör det svårt att få till trycket i pedalerna och mycket kraft går åt till annat.

Redan efter en km tänkte jag att det kanske inte var min dag att köra intervaller. Men så tänkte jag om och fortsatte, och efter ett tag kändes det något bättre. Jag fortsatte därför hela intervallen, men mot slutet tog det emot en del.

För varje intervall blev det lite tuffare, men jag höll ändå i fint.

Eftersom vindarna var så olika blev intervallerna mycket olika långa. Den första intervallen landade på 4,5 minuter och 396 watt. Den andra var längre och landade på fem minuter. Det var lite svårare att hålla intensiteten då det var en hel del utför, men det landade ändå på 386 watt. Tredje intervallen skedde i rejäl medvind, så jag bestämde mig för att köra längre för att inte tiden skulle bli för kort. Då blev den i stället den längsta intervallen på närmare 6 minuter och 388 watt. Den sista intervallen fick jag rejäl medvind och dessutom lite utför. Därför blev intervallen den kortaste, just under fyra minuter. Denna intervall var också svårast att hålla trycket på. Jag var ju lite tröttare, och sedan är det svårt då det går mycket utför. Snitteffekt på 380 watt och över 50 km/h i snittfart. Efter totalt ca 18 minuters intervalltid så blev det en lugn hemresa. Totalt 60 minuter i dag.

I morgon är det alltså distanscykling som gäller och då i denna klädsel.



torsdag 10 augusti 2017

Cykling är det viktigaste i livet!!

Ja, vad menar jag med detta? Kanske håller du inte med?

Självklart finns det viktigare saker i livet, men jag vill ha de dagar och perioder jag tänker och känner att cykling är bland det allra viktigaste och att det ger mig glädje.

Hur menar jag då?

Jo, om jag mår bra, är i balans och känner att det mesta är som det ska i livet är det lätt att känna att cykling är väldigt viktigt. Även annat kan kännas mycket viktigt, exempelvis arbete.

Men om du själv, din familj eller nära och kära inte får må bra eller mycket negativt händer i livet blir annat oftast mindre viktigt.

Om det värsta händer och något traumatiskt inträffar finns i stort sett inget annat i livet och få saker har en mening. Då lär både cykling, arbete och andra intressen blekna ganska fort.

Sedan vet jag också att om jag kan uppbåda glädje, röra på mig och komma ut på min träning kan jag också hantera tuffa händelser, situationer och annat på ett bättre sätt. Så det är viktigt att klara av att känna att träningen är viktig även i perioden när den i sig är mindre viktig.

Med andra ord tänker jag att är det så att har jag kraft och motivation för mitt största intresse och känner att det är bland det viktigare i livet, är det alltså bra. För då är det ju förhoppningsvis så att det övriga livet är bättre. Eller åtminstone bearbetar jag det tuffa och kan komma vidare på ett bättre sätt.

När du tränar kan du också för en stund flytta fokus och då är du bara där och då, och allting annat bleknar för en stund.
Lite bilder från tisdagens träning. Glädje, gemenskap och hårdkörning. Kan inte bli så mycket bättre.

Med utgångspunkt från detta vill jag känna att cykel, prestation och glädje är bland det viktigare och jag vill känna stor motivation.

Tyvärr har jag genom åren verkligen fått prova på hur det känns att ha en väldigt tuff livssituation, och dessutom har jag varit med om många näradödenupplevelser och även att mitt älskade barn dog. När sådant händer försvinner allt annat i livet och inget är viktigt.

Med tiden blir det dock viktigt att åter komma tillbaka till livet och försöka skapa mening. Då kan träning och cykling hjälpa på ett sätt som inte mycket annat kan. Varje dag är cykling en terapi och något som hjälper mig i bearbetning, stresshantering och avslappning. Jag vågar inte ens tänka på hur jag skulle mått, agerat och varit som människa utan träning. Men jag är övertygad om att jag skulle vara ett sämre jag, även om all träning inte löser allt. Det hjälper, men det är ändå många gånger jag önskat och önskar att jag skulle må bättre, hantera livet bättre och vara en bättre människa. Både mot min omgivning och mig själv.

Så när jag klarar att känna att cykel och annat som egentligen inte är så avgörande motiverar, ger mig glädje och intresserar mår jag bättre och därför vill jag att cykel ska kännas som  att det är bland det viktigare i livet.

onsdag 9 augusti 2017

Min planering för VM-resan till Frankrike

Som jag skrev häromdagen blev det en hel del funderande och planerande. Men nu är det mesta och jag planerar för att vara med på VM.

Det känns verkligen spännande och utmanande.

Jag har inga resultatförväntningar då motståndet förstås är knallhårt, och framför allt vet jag inte hur jag står mig mot övriga deltagare då jag endast tävlat mot några få av dem.

Däremot ska jag förstås göra mitt yttersta för att vara mitt bästa jag. Mer än så går inte att göra, och så får vi se hur långt det räcker. Lyckas jag i min toppning och har dagen bör det i alla fall kunna gå hyfsat fort.

Varken tempobanan eller linjeloppet har en sådan profil som är optimal för mig, men i nuläget lägger jag ingen vikt vid det. 

Jag kommer att åka ned till Stockholm på kvällen den 20 augusti. Övernattning på Rest and Fly. Sedan åker jag vidare med KLM från Arlanda via Amsterdam till Toulouse och landar där måndag den 21 augusti 11.10. 

Därefter kommer ett moment jag ännu inte löst. Det handlar om hur jag ska ta mig de 10 milen från Toulouse till Albi där VM hålls. Jag har en teori om att det kan gå att åka flygbuss till centrum i Toulouse och sedan tåg till Albi. Om det praktiskt fungerar och om det då går att ha med sig två cykelväskor har jag inte fått någon klarhet i. Jag vet inte heller vart/hur biljetter ska köpas. Men på något sätt måste det lösa sig. Kanske någon av er vet om detta fungerar?

Jag ville bo i Albi och inte i någon ort längre bort. På det sättet kommer jag närmre där allt händer, jag behöver inte ha någon hyrbil och rent praktiskt är det bättre. Med ett VM på plats var det dock väldigt tunt med boenden när jag skulle boka. Vad jag kunde se fanns ett enda rum ledigt i hela Albi, och det var av låg standard. Jag slog dock till. Ingen toalett eller dusch på rummet, litet rum och i övrigt lär det inte vara någon högre standard. Men det blir nog bra.

Under tisdagen och onsdagen kommer jag acklimatisera mig, kolla upp tempobanan och cykla lite mm. På torsdag är det sedan dags för VM-start i tempo. 

Efter detta lopp är planen att ha fredagen till att reka linjebanan som kommer att bli mycket tuff både uppför och utför. Slappande på lördagen och sedan VM-start i linje på söndagen.

På måndagen efter sista VM-starten bär det av hemåt igen. Samma upplägg som när jag åker ned, men tvärtom.

Ja, just det. Jag har ju tränat lite idag också. Jag hade bestämt mig för 3 timmars träning i distansintensitet. Så blev det också.

Allt flöt på fint och det var en trevlig runda. Det enda som ställde till det var ett gediget vägarbete. Först blev vägen dålig, sedan blev den sämre och sedan riktigt dålig. Jag hade då cyklat ca 5 km på dålig väg.

Jag gick över sträckan där det var sprängsten och cyklade sedan extremt lugnt i ytterligare några hundra meter, och tänkte att nu kommer nog asfalten tillbaka. Det gjorde den inte.

Det blev till att cykla lugnt tillbaka, gå över sprängsten och sedan mäkta med ytterligare 5 km dålig väg.

Så den som tänker sig att cykla på E12 bör nog tänka om. I alla fall den som tänker cykla i närheten av Tvärålund.

Jag ställde om och tog en annan väg. När jag cyklat tillräckligt länge för att landa på 3 timmar vände jag hemåt.

Hemma visade klockan  att jag tajmat det exakt. Det blev alltså en lugn träning med en snittpuls på bara 119 och närmare 100 km.

350 km på tre dagar, så nu blir det vilodag i morgon. På fredag hoppas jag att benen är så pass pigga att jag får till bra intervaller.

tisdag 8 augusti 2017

Fartlek avslutade dag 7 på första mängdträningsveckan

Jag är ju mitt inne i en period av mycket träning. Den har hållit på i sju dagar och började efter hemkomsten från Nordiska. En vecka kvar med mängd och kvalité innan jag drar ned på träningen 9 dagar innan nästa lopp. Förhoppningen är att vara på bettet när det är VM-start den 24 augusti.

I morgon blir det sjunde träningsdagen på de senaste åtta dagarna och då är tanken att den totala träningsmängden ligger på ca 22 timmar. Sedan är det en dags vila innan jag rullar vidare med träningen.

Igår blev det först ett tempotest och sedan distans. Totalt räknade jag in närmare 150 km.

Idag rullade jag själv med distansintensitet närmare 50 km. Sedan 10 minuters paus innan jag rullade ned till vår gemensamma träning med Vännäs CK.

Idag bestämde vi oss för Brännlandsrundan med en bonus på ca 5 km runt Kraftverket. Ja, det blev även en tur uppför Rödtjärnsberget. Det blev fartlek hela rundan förutom runt Kraftverket då det var all-in.

Det gick antingen väldigt lugnt eller ganska så hårt hela rundan. Riktigt hårt runt Kraftverket och på slutet en spurt i Kraftverket. Bilderna är efter varvet runt Kraftverket då det var många trötta kroppar som fick en liten paus.
Ett riktigt bra träningspass. Ja, sedan var det riktigt fint väder och trevligt sällskap också. Totalt lite drygt 100 km till träningsdagboken.

måndag 7 augusti 2017

Kraftlöst efter intervallerna, och något vi vill ha

Efter att ha börjat dagen med ett bra intervallpass där det blev rekord på maxmilen, (vilket du kan läsa om här) var det dags för lunch.

Vad väntade då sedan? Jo, igår hade Katten en idé om att vi skulle cykla bortanför Umeå för att titta på något som skulle kunna bli ett kommande inköp.

Utifrån detta önskemål hade jag då kört intervallpasset tidigt för att vi skulle kunna göra detta efter lunch.

Efter ca 90 minuters vila efter urladdningen, var det alltså dags för ytterligare ett träningspass. Samtidigt var sonen på Beachvolleyträning.

Vi rullade iväg och nästan direkt sa Katten att det var något fel med hennes cykel. Jag tog över cykeln och växlade lite fram och tillbaka, men så växlade jag inte mer. Hennes elväxlar var urladdade. Uppenbarligen hade den legat/varit lutad så att den laddat ur.

Surt, men det var bara att åka hem igen. Cykeln på laddning i ca 30 minuter, och sedan kunde vi ge oss iväg.

Det var verkligen en toppendag för cykling, med strålande sol och gott humör.

Det var motvind nästan hela vägen till vårt mål, men det fungerade fint. Framme vid affären var vi på plats tills de stängde och släckte.

Sedan iväg på cyklarna igen och ytterligare ca 45 km tillbaka hem igen.

Det blev nästan 90 trevliga kilometrar i en intensitet som passade perfekt.

Besöket på affären var också till belåtenhet. Det fanns mycket fint att titta på, och med tiden kanske vi slår till?

Väl hemma lite god mat och sedan har vi tagit det lugnt.

Det blev alltså nästan 150 km i dag och 4,5 timmars träning. Helt enligt plan. I morgon är planen att rulla vidare på Vännäs CK:s tisdagsträning.

Rekord på maxmilen

Idag på förmiddagen var planen att mata på lite med tempohojen.

Tanken var att till stor del förbereda mig som vid ett lopp och sedan köra maxmilen så hårt som jag mäktar med. När jag menar att jag hade särskilda förberedelser, så handlar det om att de sista 3 timmarna innan försökte jag göra på samma sätt som vid tävling. Däremot hade jag inte laddat med extra kolhydrater dagarna innan som jag brukar. Jag hade inte heller på mig någon tempodräkt eller några skoöverdrag. Dock körde jag med tempohjälm.

För fyra dagar sedan rullade jag också på maxmilen. Jag tänkte se om det gick att få ut lite mer effekt med de förberedelser jag brukar göra vilket jag inte gjorde sist. Samma klädsel, samma bana, men bättre förberedelse i dag alltså.

Hur det gick? Ja, det blev jättejobbigt faktiskt.

Sammantaget kändes benen bättre i dag än de senaste dagarna. Det gjorde att jag kunde trycka mer och snabbare få upp pulsen. Om det berodde på bättre förberedelser eller något annat är förstås svårt att veta.

Det handlade alltså om att cykla 10 km med totalt ca 90 höjdmeter. En hel del höjdmeter alltså på så kort sträcka.

Ganska snabbt var jag uppe i 92-93% av maxpuls och efter vändet kröp pulsen upp ytterligare mot 95%.

Fint väder, och inte så starka vindar. Bra förberedelser och pigga ben. Ja, då var det inte så underligt att det gick fint.

Det blev ett nytt pers på banan med en snittfart på 45,5 km/h vilket jag tycker är bra då det som tidigare nämnts inte är platt. Effekten var också högre än vad den brukar vara på tempohojen.

Efter denna jobbiga mil cyklade jag lugnt till vändpunkten innan jag matade på igen de fem km som väntade fram till mållinjen. Ännu lite högre effekt än på maxmilen och ett snitt på 47 km/h.

Nu var jag faktiskt riktigt trött och jag tog några minuters vila och fyllde på med vätska.

Nu väntade en sista intervall som innebar hårdkörning från start till vändet. Jag var redan ganska trött, men av någon anledning trodde jag det skulle kunna gå ännu hårdare än tidigare. Efter ca en minut med väldigt hög effekt ville inte huvudet riktigt vara med längre så jag vek ned mig. Men efter 30 sekunder med lugn cykling skärpte jag till mig och startade om. Det innebar att sista intervallen gav 1 minut stenhårt, 30 sekunder lugnt och sedan 5 minuter på fin effekt igen.

Efter sista urladdningen väntade bara fem lugna kilometer innan intervallpasset var över.

Totalt hade jag då cyklat 30 minuter på racern 1,5 timme innan intervallerna. Sedan 10 km med tempohojen som uppvärmning innan första maxmilen.

Sammantaget 55 km på förmiddagen med 20 km bra intervaller. Det känns i kroppen att detta tog bra, vilket i och för sig var meningen.

söndag 6 augusti 2017

Uttagen till VM i Frankrike, och nu är det klart!

Som jag tidigare skrivit har jag blivit uttagen till VM i Frankrike i slutet av denna månad. Beskedet kom ganska sent, och det har varit osäkert om/hur jag skulle kunna lösa det praktiska.

Ett VM är ju inget du vill missa, och du vet ju inte om det blir någon fler chans, så jag har verkligen velat hitta en lösning. Det har nu lyckats, även om inte alla delar är klara. Jag återkommer med detta i ett kommande inlägg.

Jag planerar nu alltså för två VM-starter. Den 24 augusti är det tempolopp och den 27 augusti är det linjelopp. Skoj!
För att kunna anmäla sig behövde jag verifiera att jag har en licens, att jag får tävla utomlands och sedan behövdes ett intyg från en läkare om att jag var tillräckligt frisk för att tävla. Alla dessa delar är lösta och förhoppningsvis kommer jag att stå på start med bra form i slutet av månaden.

Under året har det hittills genomförts 19 VM-kvaltävlingar i olika länder i världen och i alla världsdelar utom Afrika. En kvaltävling Danmark är kvar innan deltagarantalet för VM 2017 kan spikas.

Det känns verkligen spännande och utmanande att mäta sig mot de bästa i världen. På linjeloppet är det i nuläget klart med ca 260 deltagare från närmare 40 olika länder och alla världsdelar är representerade. Innan det är klart lär vi hamna på ca 300 deltagare. Det blir intressant med så många i en gemensam start.

I tempoloppet är det något färre deltagare, men konkurrensen lär inte vara lägre.

Jag ska nu göra mitt yttersta för att vara i bra slag när det är dags.

I planen stod det träningsvila i dag. Så istället för att trampa på har jag varit med Katten och Melvin på Noliamässan. Det blev ovanligt många inköp och sedan en hel del tittande på ett nytt fordon som kanske kan bli verklighet till nästa säsong.

I morgon hoppas jag benen är pigga då det åter är dags för lite intervaller på tempohojen.


Min blogglista