fredag 25 augusti 2017

VM i Albi - Tempot sjukt tråkigt

Det har varit tyst på bloggen några dagar. 
Jag har haft fullt upp med att sköta om mitt mående och hantera min besvikelse.

Som många vet kom jag till Frankrike i måndags och det började med försvunna cyklar och ett undermåligt hotell som inte fungerade i denna extrema hetta som råder här.

Båda sakerna ordnade upp sig, men sedan var det slut på medgång.

Redan i tisdags kände jag mig lite hängig. Efter en natts sömn var det dock bättre på onsdagen och när jag provkörde tempobanan med Patrik Boström kändes det ändå ganska okej.

På kvällen åt jag och Patrik en middag och sedan när jag åter var på rummet började jag känna mig sämre. 

Jag ville inte skriva på bloggen att jag kände mig hängig. Jag ville fortsätta att jobba på det positiva. Jag valde istället att snabbt lägga mig.

Det blev en natt med svettningar, rossel, snuva, huvudvärk, hög puls och nästan ingen sömn.

På morgonen blev det lite bättre, och jag försökte intala mig att jag nog mådde okej och att det bara var nerver. Innerst inne visste jag dock att så var det nog inte.

Jag bestämde mig ändå för att starta och fick då vara med om allt häftigt som är i samband med detta mästerskap. Det var dock svårt att njuta, då jag inte mådde bra.

Förutom mitt mående var det stekande värme som i sig var en utmaning.

Efter att cykeln kollats så att den hade rätt inställningar och ingen motor i ramen rullade jag i väg från rampen.

Det första jag upptäcker är att min effektmätare för första tävlingen någonsin visar helt fel. Även med en fräsch kropp är det svårt att prestera optimalt om jag inte får återkoppling på hur hårt jag går, så detta var inte alls bra.

Någon minut senare var en dålig effektmätare mitt minsta problem.

Kroppen ville inte vara med. Pulsen gick upp och kraften gick ned. Jag insåg ganska snabbt att detta nog inte går. Då effektmätaren var ur fas visste jag inte hur mycket svagare det gick, men vid varje vägbyte rullade jag längre innan och var mer passiv efteråt. Benen tillät inte mer, helt enkelt. Samtidigt var pulsen nästan på max och andningen var inte bra.

Så kom jag in i backen efter 7-8 km och då gav jag upp loppet helt. Jag hade lägre tryck och fart än när jag testkörde banan dagen innan, och då gick jag inte på max.

Jag gav upp och gick ur tempoställningen. Slut för idag.

Just efter blir jag också omcyklad.

Jag fortsätter några kilometer i upprätt ställning och varvar mellan att försöka få tillbaka andningen, kraften i benen och sänka pulsen från max. Jag funderar på om jag ska bryta. Men jag har aldrig brutit om inte jag tvingats, och jag bestämmer mig för att rulla i mål.

Jag är nere i tempoställning när det går, men rullar utför alla backar och är passiv vid alla vägbyten och svårare svängar.

Trots det är pulsen skyhög.

När jag kommer in på motorbanan är det två kilometer kvar. Jag bestämmer mig så ändå för att trycka på. Vet inte riktigt varför, då det redan är godnatt.

De sista kilometrarna är nog mina bästa, men då jag når mållinjen kan jag inte röra mig. De tar fram en stol där jag får sätta mig. Världen snurrar. De tar hand om cykeln. Jag får 3 glas vatten och tre glas cola under de ca 15 minuter jag sitter där. Så kan jag äntligen resa mig och ser då att jag fortfarande har 130 i puls. Så är det inte när man mår bra.

Tillbaka till det område där svenskarna har sin plats snackar jag lite med de andra och försöker äta och dricka vad som går då jag inte mår riktigt bra. 
Jag är där länge, innan jag är redo att åka tillbaka till hotellrummet. Närmare två timmar efter målgång är pulsen fortfarande över 100 slag/minut.

Jag är så besviken, upprörd och frustrerad. Väl på hotellet skulle jag bara vilja försvinna från allt. Jag hade trott jag skulle göra mitt bästa lopp för året, det blev mitt sämsta i livet. Jag hade i mina drömmar hoppats på en medalj, men tänkt att platserna just bakom skulle vara rimliga att kunna nå. Nu blev det bara skit av allt.

Jag hade ca 20:e bästa tid av drygt 60 startande och är förvånad att jag inte är mer än 90 sekunder från tredje plats trots sjukdom. Ja även funktionärerna måste ha tyckt att jag borde kunnat bättre. Jag har nämligen ännu inte fått någon officiell tid. Nu spelar det ingen större roll när det ändå är som det är. Men lite tokigt trots allt.

Hur bra det gått om jag fått prestera är svårt att säga, men att få göra sitt bästa är alltid gott nog. Det fick jag inte göra igår och på Nordiska satte punkteringar stopp. Att kunna prestera på söndag är också orimligt, så slutet på denna säsong som började så bra har varit bedrövlig.

Sömnen är ett kapitel för sig. Vid nedresan fick jag bara tre timmar, då jag skulle hinna med ett flyg. Första natten var det 35 grader i rummet, och det blev bara 4 timmars sömn. Sedan en bra natt innan sjukdomssymptomen som innebar bara ca 4 timmars sömn. Så i natt kunde jag inte somna förrän ca 3 på natten och vaknade ca 6 på morgonen.

Jag kunde inte somna om. Jag mådde inte sämre än dagen innan, och bestämde mig då för att tänka om. Helt enkelt tänka bort tävlingen på söndag och istället göra som när jag är på cykelresa och är för krasslig för att ta i men tillräckligt fräsch för att rulla lugnt och njuta av naturen. Jag gav mig så av redan 07.15. Då slapp jag den värsta hettan. Det blev en skön, lugn och ganska lång tur i fin natur. Så nu fick jag i alla fall med mig ett litet mervärde från resan.

Nu ska jag vila i morgon och så får vi se om jag kan starta på söndag. Just nu känns det inte så troligt.

Startar jag har jag inte längre några resultatförhoppningar. Skulle jag kunna vara så fräsch att jag kan starta och loppet inte blir en pina, så får jag ta det som bästa möjliga alternativ helt enkelt.

Nu hoppas jag få sova inatt. Ska det lyckas behöver bacillerna hålla sig i schack och mina negativa och frustrerande tankar måste hålla sig borta. Vi gör ett försök i alla fall.

tisdag 22 augusti 2017

VM i Albi - Äntligen! Hetta och test av TT-banan

Ungefär ett dygn försenade dök så mina cyklar upp! Väldigt positivt, särskilt då cyklarna verkar nästan oskadda. Den ena spurtknappen har gått sönder på racern, men har det inte varit några andra skador när veckan är slut, får jag vara mycket nöjd.

Ja, det innebär också att min odör kunde avvecklas då jag äntligen fick lite ombyteskläder. 

I och med att jag fick mina kära cyklar har därför eftermiddagen ägnats åt det som skulle ske igår. Uppackning och fixande och trixande. Montering av cyklar och en del cykling.

Den ursprungliga planen var att trycka på lite igår och helt vila från cykling idag. Nu när det inte blev så var det lite svårt att veta hur jag skulle cykla. Hyfsat hårt 3 dagar innan brukar annars vara melodin för toppform. Nu när det bara är två dagar kvar vågade jag inte köra hårt, då jag även cyklar i morgon och tävlar på torsdag. Vi får se om det var rätt.

Ja, hur som helst tog jag först racern och sökte mig till tempobanan. De första och sista kilometrarna kunde jag inte provköra då de ligger på en racerbana och idag var det andra racers än min som skulle vara där. I morgon eftermiddag öppnar de för provkörning.

Övriga bansträckningen var öppen och jag rullade igenom med racern.

Jag höll på rinna bort innan jag typ börjat. Över 39 grader i skuggan och inte ens fartvinden kylde.

Pulsen var förhöjd med 15-20 slag hela rundan. Troligen främst beroende på värmen.

Sammantaget var det en fin natur runt hela banan. Det är också extremt varierande, och koncentrationen behöver vara på topp om du maxar på denna bana. Skarpa svängar, många vägbyten, vissa ställen är det svårt att se vart vägen kommer som du ska in på och smalt. Sedan är banunderlaget på väldigt många ställen väldigt hoppande.

Mitt på banan en lite längre stigning. Senare skarpt utför där det för den modiga kan gå minst 70 km/h. Mitt i backen skarpt höger och sedan avslutas backen med en T-korsning där du ska vänster. Den som bromsar försent får besöka åkern.

Ja, sedan fortsätter det med många svängar och vägbyten.

Rolig, men också lite skrämmande bansträckning på sina håll. Sedan är jag ju ingen bländande tekniker, så jag hade hellre tagit en bana där det bara går att mata på. Men vi gör det bästa av det hela helt enkelt.

Efter att ha rullar ett varv med racern, tog jag en repris med tempohojen.

Som det ser ut nu fungerar alltså cyklarna. Benen var inte fullt så pigga, och pulsen var alldeles för hög. Bara att hoppas att benen piggnar till och att den höga pulsen berodde på värmen och inte att jag har något skit i kroppen.

Hur som helst blir värmen en stor faktor, och de som kan hantera den bäst kommer att göra fina lopp.

Som jag skrev tidigare idag bytte jag hotell. Otroligt skönt med aircondition.

Ikväll har jag mest ätit och druckit för att balansera både vätske- och energiintaget.

Nu hoppas jag sova bra och vara pigg i morgon.

I morgon tänker jag ta det lugnt hela förmiddagen. Efter lunch så bär det iväg till tävlingscentret.

14.00 ger tävlingsledningen raceinformation inför tempot. På samma ställe ska jag också registrera mig och låta kontrollanterna kolla på tempohojen så den godkänns för start. Ja, sedan får vi provköra första och sista delen av banan. Troligen rullar jag också hela banan ett varv till. 

Sedan fortsätter förberedelserna inför torsdag.

Värmeslag och cyklarna på ingående!?

Efter en gårdag som inte var något vidare hoppas jag denna dag är på bättre humör.

Jag har nu fått veta att de lokaliserat cyklarna och att de ska köras ut till hotellet. Mycket positivt. Sedan är det bara att hoppas att cyklarna inte har några skador. Men nu hoppas vi på det bästa.

En annan sak som inte var optimal igår var värmen och mitt mycket enkla hotell. Det saknas aircondition och värmen i rummet gick aldrig under 30 grader på hela natten. Trots att jag drack mängder av vatten blev det vätskebrist, huvudvärk och allmän trötthet. Inte optimalt.

Till frukost var det kaffe i plastmugg och ett bröd med marmelad. Lite tunt.

Inga restauranger i närheten och 3 km till tävlingscentret.

Alla delar av detta fungerar förutom värmefrågan. Den är inte lätt att hantera. 

Jag hörde därför av mig till företaget jag bokat med, och de kunde då lösa ett annat boende med lite högre kostnad. Men jag behövde inte betala för två hotell. Så en liten merkostnad, men förhoppningsvis ett stort mervärde. Återkommer kring det.

Jag flyttar alltså nu till ett annat enklare hotell, men det har aircondition. Det är också närmare centrum vilket är bra. 

Bara nu cyklarna dyker upp hoppas jag vara tillbaka på banan. Om allt flyter på hoppas jag på att få cykla lite idag.

måndag 21 augusti 2017

Hetta inne, hetta ute och cyklarna fortfarande på vift

Som jag skrev förut idag försvann båda mina cyklar på flyget. De är inte återfunna. Ingen bra start på resan.

I mitt handbagage fick jag ned cykelkläder, cykelskor och hjälm. Så får jag låna en cykel kan jag rulla lite.

Att få tag i en cykel det fungerar att tävla på är dock inte realistiskt, så enda alternativet där är att cyklarna kommer tillbaka.

Ja, hur som helst tog jag mig från flygplatsen i Toulouse via tåg, Metro, tåg och sedan promenad. Det flöt hyfsat fint, men det gjorde också svetten. Gassande solsken, och troligen närmare 40 grader. Jag i långbyxor och svart tröja.

När jag väl nådde mitt budgethotell får jag säga att rummet i sig var acceptabelt. Otroligt enkelt, och utan dusch och toalett på rummet. Men jag har inte höga krav.

Det finns dock en stor utmaning när vädret är gassande. Det saknas aircondition på hotellet.

Fortfarande 21.00 på kvällen då det ändå blivit lite kallare ute visar innetemperaturen nästan 33 grader. Inte helt optimalt.

Ja, just ja. Jag hade ju med cykelkläder i handbagaget, så inga vanliga ombyten rymdes. Jag har alltså bara de kläder jag haft hela dagen på resa att tillgå. De är inte de fräschaste jag haft kan jag säga.

Kommer inte cyklarna i morgon blir jag nog vräkt på grund av odör.

Båda cyklarna försvunna!!

I morse var det väckning 04.30 för att hinna med flyget till Amsterdam. 

Därefter endast ett kort stopp innan jag åkte vidare till Toulouse.

Flygresorna gick snabbt och bra. 

Det finns dock några orosmoment på resan. Den första är att bli sjuk, den andra att cyklarna försvinner på flygresan, den tredje att cyklarna skadas på flygresan, den fjärde att det blir cykelhaveri på tävlingen och den femte att jag är formlös.

Igår fungerade allt fint ned till Stockholm. I dag gick det mindre bra.

På första flygresan satt jag bredvid tre rejält förkylda personer och på andra resan två stycken. Inte lovande precis.

Väl framme i Toulouse kommer allas bagage och en mängd cyklar. Men inte mina. Jag väntar 90 minuter och sedan anmäler jag förlusten.
Jag anmäler den i ett av de särskilda kontor de har för tappat bagage. Kontoren är stora och många kan anmäla samtidigt. Det verkar vara en vana att saker försvinner.

Efter lite knappande på en dator får jag veta att cyklarna inte är i Toulouse. De är troligen kvar i Amsterdam. De lovar ringa när/om de kommer tillrätta.

Bara att lämna flygplatsen utan cyklar och åka mot Albi.

Nu är det bara att hoppas att cyklarna kommer tillrätta, och det snabbt. Dessutom utan skador. Ingen bra start det här. Redan nu kan jag konstatera att jag behöver justera mina förberedelser. Ingen cykling idag och inte heller i morgon. Ja, sedan har jag inga grejer heller. Inga ombyten alls faktiskt. Inte helt lyckat i den höga värme som finns här.

Jag hoppas att detta var den otur jag skulle ha på resan, att cyklarna kommer tillrätta och att resten går bra. På Nordiska var allt emot, hoppas inte på repris.

Söker mig nu mot hotellet som är en riktig budgetvariant. Vi får se om jag hittar en bra färdväg och om hotellet i alla fall är acceptabelt.

Återkommer.


söndag 20 augusti 2017

Sista förberedelserna gjorda, och nu bär det av

Igår var tanken att jag skulle göra mitt sista träningspass innan avfärden till Frankrike. Det blev dock så att jag fick tänka om.

Jag insåg att jag inte ens börjat packa, och det blev en hel del att fixa och trixa med innan allt var klart.

Då jag väl var klar var det störtregn ute. Jag kände inte för ett sådant upplägg och trainern var inte monterad. Alltså blev det vila igår.

Fokus istället på god mat, film och lite annat med familjen.

Idag gick jag, Katten och mor på motormuseets dag. Sonen var redan där med en kompis och far hade rensat garaget och var där och sålde lite olika grejer.

Mycket folk på plats, och framför allt väldigt många fina gamla bilar.

Efter ca två timmar var det dags för träningspasset jag skulle gjort igår.

Brännlandsrundan på 45 km, stod på programmet. Jag gick hårt i 4 partier och medelhårt övriga sträckan. Det kändes okej, men jag hade hoppats att benen svarat lite bättre. 

Ja, jag har i alla fall hållit mig till min träningsplan och jag har kunnat genomföra den träning jag planerat. Kommer inte toppformen, ja då får jag analysera varför och göra det bättre framöver. Denna gång har jag i alla fall gjort som jag tänkt, och det i sig är bra. På torsdag och söndag blir det skarpt läge på hur utfallet blivit.

Hemma igen packade jag ned cykeln och sedan var jag redo.



Efter lite middag är jag nu på väg.

Nu hoppas jag att jag har med allt, att cyklarna inte kommer bort på vägen till Frankrike och att cyklarna klarar sig oskadda. Ingen av punkterna, en självklarhet.

Inatt sover jag över på Arlanda och sedan flyger jag vidare väldigt tidigt i morgon bitti.

Två flygningar senare hoppas jag vara i Toulouse. Sedan har jag inte löst de ca 90 km som kvarstår av resan. Hoppas återkomma i morgon med en beskrivning om hur bra det löste sig.

Min blogglista