lördag 11 november 2017

Knäskadad - Klantigt värre

Idag hade sonen planerat Pokemon Go med kompisar medan jag och Katten planerat för lite cykling.

Första cykelpasset någonsin för Katten på isiga vägar och med hennes nya dubbdäck.

Några minusgrader i luften samtidigt som det var regnblandat i luften.

Innan cyklingen inträffade det som var mest dramatiskt för dagen, och jag vet ännu inte det slutliga utfallet.

Ja, det handlar om en knäskada jag drog på mig hemma. Dessutom bara på grund av klantighet.

Vad hände? Jo, jag lyfte upp ena foten på köksbordet för att stretcha lite. Så kom jag på att det var något jag måste fixa och drog snabbt ned benet. Vad som då händer är att jag med full kraft slår knäet i hörnet av bordet där det är väldigt vasst.

Helt sjukt, men det gjorde så ont att jag höll på att svimma. Jag tog mig till sängen och låg där en bra stund medan jorden snurrade. Efter en stund minskade pulserandet och jag kom tillbaka till verkligheten.

Det blev ett bra sår på knäet och det var också smärtor inne i knäet. Jag hoppas dock och tror att smärtorna är så att säga externa, och att inget inne i knäet havererat.

Utifrån det bestämde mig ändå för att rulla iväg på det lugna passet med Katten.
Det var lite kallt, men vi var bra klädda så det fungerade fint. På flera av grusvägarna var det ganska så isigt, och framför allt spårigt. Det blev helt klart en utmaning för Katten som inte provat denna typ av cykling tidigare.
Det gick ändå bra bara hon tog det lugnt, särskilt utför. Vårt mål var att få till ca 160 minuters cykling och utgick från det.
En hel del höjdmetrar, ojämna och hala vägar och lugn intensitet gjorde att snittfarten inte blev hög.
Hela tiden kände jag av knäet och det kändes inte optimalt. Dock blev det inte sämre och sämre och därför bestämde jag mig för att köra hela passet.
Det blev i slutändan 160 minuters cykling med en snittpuls på bara 64%. Men det var helt i linje med planen då jag på slutet cyklat väldigt mycket och även en del med lite bättre tryck. Då behöver du även lite lugnare pass i bland.
Oron handlar däremot om knäet som även efter träningen känns av. Jag ser också en viss uppsvullnad där smällen tog och dessutom smärta på utsidan av knäskålen och under knäskålen. Jag tänker ändå att det nog inte är ett problem inne i knäet. Surt hur som helst att göra illa sig bara beroende på slarv. Klantigt var ordet!

I morgon är planen att cykla vidare. Vi får se vad knäet bestämmer kring detta.


fredag 10 november 2017

Övriga familjen gjorde annat - då blev det mörker och kyla

Idag efter jobbet var sonen med kompisar och Katten var med sin mamma för lunch och senare bio. Jag såg till att förbereda middagen och sedan bytte jag om för lite cykling.

Efter gårdagens cykling hade jag inte laddat batterierna till lampan på cykeln, men tänkte den skulle hinna laddas medan jag bytte om.

Kolsvart ute och minus 2 grader när jag skulle ge mig iväg. Det innebar som vanligt ca 30 minuters förberedelser innan jag fått på mig alla kläder som krävs för att cyklingen ska bli trevlig.

Så rullade jag iväg i mörkret.

Efter några dagar med lite tryck i pedalerna skulle jag idag rulla lugnt med distansintensitet.

Ut på grusvägarna och det var verkligen kolsvart. Tur att jag har hyfsat bra lampa. Is och snö på vägen, men jag har ju bra däck och det var inte spårigt så det fungerade fint.

I dag innan jag rullade iväg hade jag fått en leverans med nya vinterhandskar som nu provades i skarpt läge. Jag kan konstatera att Crafts bättre vinterhandskar för cykling verkligen var bra. Riktigt varmt om händerna hela rundan. Lyckat då jag även hade köpt likadana handskar till Katten som present.

Det blev två trevliga och lugna timmar i mörkret. Det kunde dock blivit riktigt mörkt. Som jag nämnde han jag inte ladda batterierna ordentligt till lampan, och med två kilometer kvar till hemmet slocknade lampan utan förvarning. Det var dock inget problem då det fanns gatlyktor där. Hade detta hänt på grusvägarna i totalt mörker, ja då hade jag nog fortfarande varit ute på vägen och försökt hitta hem.

Väl hemma blev det en snabbdusch och sedan fixade jag till kvällens middag. Det blev pasta med räkor och vitt vin.

Lagom till att maten var klar kom Katten hem och vi fick tillsammans njuta av god mat.

torsdag 9 november 2017

Ge aldrig upp, gör det du bestämt dig för, boosta mental styrka!

Det mesta i livet handlar om att välja och hitta motivation.

Jag försöker att välja aktivt och inte passivt och är jag intresserad av något är jag också motiverad. Utan intresse för en fråga har jag svårt att uppbringa intresse och kraft.

Men är jag motiverad så går jag å andra sidan all in. Det är allt eller inget. Det är självklart på gott och ont att alltid vilja göra bra och göra gott. Det gäller hemma, på arbetet och inom mina intressen.

Jag är som de flesta vet väldigt intresserad av cykling och tycker det är fantastiskt skoj. Det gör att jag har stor motivation för cykling och försöker prioritera och välja cykling. Sedan får det då inte göra att övrigt jag tycker är viktigt misslyckas, men med bra logistik, snabbhet och fokus kan man lösa mycket.

Sedan tror jag på att ska du lyckas får du inte vika ned dig. Det du har bestämt dig får du genomföra. Är det tufft, är det ändå bara att köra på. Vi kan alla så mycket mer än vi tror. Du behöver träna dig på att aldrig ge upp, helt enkelt.

Inom cyklingen innebär det att jag försöker och försöker igen. Jag avbryter inte träningspass och jag tränar som jag tänkt. Har jag bestämt mig för att träna, så tränar jag. Är det något som inträffar som omöjliggör träning är jag situationsanpassad, tänker och blir snabbt konstruktiv. Hur kan jag nu lösa det nya läget? Sedan agerar jag.

Att inte vika ned sig tror jag skapar mental styrka och gör att du står emot svårigheter, utmaningar, trötthet mm bättre. I slutändan presterar du då bättre.





Utifrån det försöker jag förstås agera i både stort och smått.

Det innebar dessa två dagar att jag igår steg jag upp väldigt tidigt och cyklade i mörker och i minusgrader till vår tvådagarskonferens i Strömbäck. Jag har sedan ansvarat för två utvecklande dagar med politiker och skolledare. 

När det så var dags att cykla hem blåste det storm. Upp till 20 sekundmeter. Dessutom spöregn, mörker och endast ca 4 grader plus. De flesta hade nog backat i detta läge. Särskilt då jag blev erbjuden att packa in cykeln i en av bilarna som skulle tillbaks till Vännäs.

Jag hade dock bestämt mig för att träna och då blir det så. Det känns viktigt att inte vika ned sig. Dessutom behöver jag då inte träna på kvällen utan kan vara hemma med familjen.

Med andra ord skickade jag mitt ombyte, dator mm med en av bilarna och hoppade på cykeln för två timmars cykling i storm och regn. 

Jag hade bara cyklat en stund så kände jag att detta är riktigt skoj. Jag hade klätt mig bra och var varm om fötter och händer och då är det sällan några problem. Nej det, var skönt och trevligt helt enkelt. Ja, jag vet att de flesta tycker man är galen, men då får det vara så.

Jag matade på riktigt bra, utan att veta hur hårt då jag inte såg cykeldatorn. Mitt mål var att ligga kring MAF och när jag kom hem såg jag att det lyckats fint. 

På vägen körde jag ikapp en av mina cykelvänner som var på väg hem från arbetet. Det blev ett trevligt snack innan vi skiljdes åt igen. 

Väl hemma hade jag tränat klart för idag. En snabb dusch och sedan en riktigt god varm soppa som Katten lagat.

Trots att det var trevligt i regnet idag, hoppas jag på bättre väder i helgen och att jag då kommer mig ut på lite cykling.

onsdag 8 november 2017

Jag prioriterar, optimerar och använder tid som inte finns för att få ihop tillvaron, ändå kan det dåliga samvetet dyka upp - Hur gör du?

När du vill träna mycket, du har ett krävande arbete och du vill vara med din familj handlar väldigt mycket om att optimera, prioritera och hitta tid som inte finns.

Till att börja med är det mycket annat du inte gör utan familjen som kanske de som inte tränar gör. Det innebär att rent generellt är jag med familjen eller så tränar jag. Om familjen kan vara med när jag tränar är det ett plus.

Ska jag se på tv på vintern, exempelvis Vinterstudion så tränar jag självklart då. Jag tittar inte på Vinterstudion och tränar före eller efter.

Är sonen och/eller Katten borta på egna aktiviteter, ja då försöker jag få in träning då.

Har jag varit borta hela dagen försöker jag prioritera att vara med familjen och då blir träningen istället sent på kvällen.

Sedan försöker jag minimera resor i arbetet för att kunna vara hemma mer. I mitt arbete skulle jag om jag hade det intresset kunna vara på resande fot i stort sett varje vecka, men jag håller mig på hemmaplan och försöker göra ett bra jobb där. Självklart behöver jag ibland vara borta, men det går att hålla nere omfånget.

Förutom det jag redan tagit upp försöker jag också hitta tid för träning som inte tar tid från något annat. Exempelvis cyklar jag nästan alltid till och från konferenser, oavsett om det är endagskonferenser eller flerdagskonferenser.

Exempelvis är jag nu borta med politiken i två dagar kring kvalitet i förskola och skola. Jag steg upp tidigt i morse och cyklade då till Strömbäck där vi håller till. Visst var det lite kallt med minus 7 grader, men med rätt kläder gick det bra. Jag fick i hop 2 timmars bra träning och det utan att det "drabbade" familjen. Imorgon cyklar jag hem.

På detta sätt tränar jag då mindre några andra dagar i veckan och kan då ägna den tiden åt arbete och familj.

Trots att jag gör mitt yttersta är det ändå inte alltid lätt och visst är det dagar då jag känner att jag borde prioriterat annorlunda. Det är också dagar jag inte får i hop det och känner mig både missnöjd kring träning, familj och arbete. I tider av många tävlingar och träningsläger så får jag till och från dåligt samvete och jag saknar min familj mycket. Samtidigt vet jag att familjen alltid kommer först och jag i övrigt är hemma väldigt mycket. 

Det är också skönt att känna att Katten stöttar mig i detta. Katten är verkligen stöttande i såväl sport som annat

Att stötta varandra i att ha egna intressen (eller tillsammans) tycker jag är viktigt och jag gör alltid mitt yttersta för att Katten ska få göra det hon vill och är intresserad av. Jag försöker också vara tydlig med att jag inte ser gränser i detta?

Jag tror också att vi alla blir bättre av att ha intressen och att träna gör mig till en bättre människa som mår bättre, trivs bättre, orkar mer och förhoppningsvis också uppträder bättre.

Hur gör du för att få ihop vardagen? Hur gör du för att få till träning? Kan det verkligen vara så att någon inte alls hinner träna, eller handlar det om prioriteringar? Känner du någon gång dåligt samvete? Ja, det är frågor vi kan ställa oss. 

tisdag 7 november 2017

Vätternrundan SUB 7 och SM 2018 - Satsningarna som krockade

Jag har cyklat Vätternrundan 4 gånger och alla gånger på ungefär samma tid. Dvs, jag har cyklat med en grupp med ett tidsmål. Då vet vi ju alla som har koll på Vätternrundan att antingen går du i mål med gruppen och du får samma tid som alla andra, eller så är du avhängd och får en sämre tid. Det går inte att få en bättre tid än vad gruppen får. Det är alltså ingen tävling, utan alla hjälps åt och alla får då förhoppningsvis samma resultat.

De första två gångerna 2011 och 2012 hade jag fullt sjå med att klara mina uppsatta mål och det fanns inget sparat. Vid tredje tillfället 2013 rullade vi i mål på ca 07.45 och jag hade då bidragit till gruppens mål under hela rundan och hade kraft kvar. Min tid var ändå ungefär som 2011 och 2012, trots att jag var flera klasser starkare. Efter denna runda var jag "klar" med Vätternrundan.

Så två år senare fick jag en förfrågan om att vara kapten för en SUB-satsning i Umeåregionen. SUB 8 var som tidigare målet, så tiden i sig attraherade inte så mycket. Däremot var det mer intressant att knyta nya kontakter i närområdet, propagera och lyfta cyklingen häromkring och prova på hur det var att fungera som kapten. Det blev en trevlig vår med gemensam cykling och själva rundan fungerade också fint. Visst var det så att tempot var väl högt för merparten i gruppen, så vi blev få som drog oss runt sista 20 milen, men vi kom i mål på ca 07.50. Slutdelen av rundan hade vi dessutom hjälp av en grupp från Dalarna (Brudpiga), som vi råkade hitta efter vägen. Nästan alla som startade i vår grupp gick i mål under 8 timmar, så mitt uppdrag som kapten var utifrån det lyckat.
En stund innan starten 2015
Denna fjärde gång år 2015 tog jag förningar hela vägen och vi drog klungan på väldigt få personer (som minst 4-5 stycken) och hade trots det sparat när vi kom i mål.

Detta var en rolig VR-upplevelse, men nu var jag helt klar med VR för överskådlig tid.

Det enda som eventuellt skulle få mig att ändra mig var att jag skulle ingå i en SUB 7 grupp, då det skulle vara en stor, men inte omöjlig utmaning.

Så i höst fick jag förfrågan om att vara med i 2018 års Masklunga som dessutom förstärkts av många cyklister från bland annat Stockholmsområdet. Jag insåg snabbt att det var många duktiga cyklister som skulle vara med och många jag känner och brukar tävla med. Att ha ett gemensamt mål med andra trevliga människor är alltid roligt och fördjupar det sociala samspelet.

Intresset var därför stort och jag skulle nu "bara" lösa det praktiska, vilket inte är lätt när du bor långt upp i norr och redan har planerat in alla lopp i Sverigecupen, SM och Nordiska Mästerskapen. Att då få till så det blir bra för familj och arbete är inte lätt. Men efter mycket fixande hade jag till slut löst det, och jag tackade ja till start i Vätternrundan 2108.

Men bara några dagar senare blev det då klart att SM som brukar ligga i slutet av juli denna gång ska arrangeras i juni. Dessutom i Båstad, väldigt långt söderut.
SM i Tempo 2017

SM 2017 i Tempo - Medaljceremoni

Direkt insåg jag att detta går inte att få ihop. Logistiken i sig var problematisk, men framför allt handlade det om att få till en bra familjesituation och att lösa arbetsfrågor.

Det var bara att inse att det inte går att vara borta fredag till söndag en vecka för att direkt åka med hela familjen och husvagnen söderut för att vara borta ganska många dagar för SM.

Med andra ord kan jag inte vara med på både VR och SM. Då jag är en tävlingscyklist i första hand och VR är mer en rolig grej var det inte svårt att välja. Det är SM jag sikar på och därmed blir det ingen VR Sub 7 år 2018. Lite surt då jag planerat för det, men inget att göra något åt. Prioriteringar och val i livet är ju vardag.

Vi får se om detta var sista "chansen" att prova en SUB 7, vilket jag är ganska säker på att jag klarat om bara gruppen som helhet klarat det (vindar mm kan ju sätta stopp). Men det hade förstås varit intressant att se i praktiken. Om det aldrig blir någon ny VR Sub 7 är det helt ok för mig. Jag förhåller mig till läget som det är.

I vissa cyklisters ögon och de flesta övrigas ögon är detta nog en felaktig prioritering. Visst skulle jag valt Vätternrundan!? Ett SM är ju bara ett SM. Vätternrundan är ju synonymt med cykling.

När jag säger att jag cyklar är de flesta inte så intresserade av träningsupplägg, hälsoaspekter, cykelresor, glädjen i cykel, pallplatser, SM-medaljer eller NM-medaljer. De undrar istället - Har du cyklat Vätternrundan? Vad hade du för tid? Svaret på dessa två frågor avgör om du är cyklist och hur bra du är.

Livet kan vara hektiskt ibland

Tillvaron är ofta ganska hektisk om du ska få in familj, arbete och träning i vardagen. Åtminstone är det så för mig.

Ett exempel är gårdagen där jag först arbetade hela dagen. Gick in genom ytterdörren hemma och började laga middag. Allt gick på i bra fart.

När middagen var klar kastade jag på mig cykelkläder för att cykla ute. Någon hade skrivit in 2 timmars träning i går på mitt träningsprogram, men i detta läge rymdes bara en timme.

En timmes träning och sedan gemensam middag inom fem minuter efter avslutad cykelrunda. En god middag senare var det dags för en snabbdusch och ombyte. Sedan in med sonen i bilen och avfärd till Vännäsby för sonens volleyboll.

När jag lämnat sonen åkte jag till mor och far på kaffe och Katten kom dit med Sirap (hunden). Vi satt och pratade och fikade tills Volleybollträningen var nästan slut.

In i bilen och till Vännäsby för att hämta sonen och sedan hem igen.

Därefter lite familjetid.

Så skulle Katten och sonen gå och lägga sig, medan jag ju hade en timme kvar på mitt träningsprogram för dagen. Ombyte och in i garaget för 70 minuter trainer.

23.00 var träningspasset klart. Därefter dusch, fika och lite jobb inför dagens arbetsdag.

För att komma ner i varv tittade jag sedan lite på tv innan jag gick i säng en bra bit efter midnatt.

Ja, så kan en dag se ut.

Vad gäller middagen för dagen var det Sallad med asiatisk tonfiskröra på menyn.
Vi är nu alltså inne på vecka två av vår meny som sträcker sig fram till nyår och åter får maten högt betyg. Dessutom spännande varje dag då du inte tidigare ätit den maträtt som serveras.

Träningen då? Ja, timmen utomhus kördes på asfalt men med MTB som har däck med stora och många dubbar. Det var mörkt ute så jag såg aldrig cykeldatorn, men hade bestämt mig för att efter att ha börjat lugnt i ca 10 minuter köra ganska så hårt i 40 minuter och 10 lugna minuter på slutet. Jag lade mig just under där mjölksyran börjar fylla musklerna. Släppte av lite när jag kände mjölksyran blev tydlig och tryckte på lite mer när jag kände det var en bra bit i från. Det blev en bra timme.

Intressant för övrigt att se hur mycket långsammare du blir med en tung MTB som har 26 tum stora däck med väldigt många dubbar. Snittfarten blev endast 28.5 km/h medan insatsen hade inneburit ca 40 km/h på racern. Jag som gillar fart gillar förstås racer bättre. Dock känns det i  alla fall lite snabbare när det är mörkt och vägen endast lyses upp av lampan på cykeln.

Det andra cykelpasset innan läggdags innehåll 40 minuter med distansintensitet och 30 minuter MAF. Snitteffekten för MAF (för mig 140 i puls) var lägre än vad den är när min aeroba kapacitet är när den ska, så det blir nog en hel del MAF framöver. Det landade på drygt 280 watt under 30 minuter vilket gör att det saknas drygt 20 watt. Men det ska vi nog kunna rätta till bara jag får ha kontinuitet i träningen.

Ja, du rullar vi vidare då.

söndag 5 november 2017

Kraschen var nära vid en blöt och isig tillställning




Efter två dagars utecykling på MTB:n var det idag dags för hattrick. Niclas Nyman hade häromdagen hört sig för om någon var taggad på en gemensam tur även idag, och så blev det.

Det skulle inte bli lika soligt som i går och lite kallare, men i övrigt bra väder.

I början av cyklingen hittade jag en bra vy för några foton. Sedan blev det inte mycket fotograferande under rundan, då vädret gjorde att det inte lämpade sig för att ta upp kameran.


Förutom jag och Niklas dök även Helmersson och Tjäder upp. Tanken var att vi skulle rulla en bit över två timmar.

Niklas hade planerat för att komma upp på höjd och lite mer avsides från de större vägarna. Jag varnade för att det nog skulle vara svårcyklat där. Då tänkte jag främst på mig själv som vill fokusera på själva träningseffekten och inte parera för att slippa falla, men extra mycket på Tjäder som var den enda som i dag inte hade dubbar på däcken.

De övriga trodde ändå att det skulle fungera, så vi gjorde ett försök. Först lite asfaltcykling och sedan upp mot berg och stig. Som jag befarade möttes vi snart av snö, is, slask, vattenpölar mm. Snabbt handlade det bara om att undvika vurpa och väldigt lite om att få till bra träning. För Tjäder som saknade dubb var det ingen hit.

De övriga förstod att vi inte var helt nöjda och det blev omplanering av rundan. Lite mer asfalt innan vi kom in på grusvägar som fungerade bättre. Det rullade på fint och jag höll mig i rygg mest hela tiden. Allt för att intensiteten skulle passa mitt träningsprogram. Det var alltså inte så jobbigt i dag, men det ska nog långsiktigt bidra till kapaciteten.

Då och då var det rejält isigt och då var det spännande. Särskilt för Tjäder som dock imponerade med en mängd pareringar.

Idag blev det ett stopp på ca 2 minuter och som du kan se på bilden var det lite snöigt och isigt, men det var inget mot det som väntade.


Så började det regna, och det efter en stund ganska så rejält. I och med att det var kring noll grader så blev det nu underkylt regn. Med andra ord extremhalkigt. Spårig isig väg och regn som fryser direkt det landar. Ja, nu fick det gå rejält lugnt i ganska många kilometer och även vi med dubbar var i farozonen för vurpa då och då. Tjäder var på väg i backen ett flertal gånger och till slut blev det en 180 graders sladd, men han höll sig på benen. Riktigt imponerande. Själv hade jag nog ställt mig i diket, grinat lite och ringt efter skjuts.

Med ca 5 km kvar till målet ville Helmersson bli lite trött och samtidigt hade vi nu kommit till asfalt där det inte var så halt. Han matade på bra i spets.

Så var vi klara för dagen och med min cykling till och från samlingsplatsen blev det i dag 160 minuters cykling. Snittpulsen hamnade exakt där jag planerat vilket innebar 69% av max.

Bra cykelkläder gjorde att jag inte frös trots att vi var genomblöta såväl inifrån som uppifrån som nedifrån.

Det blev en trevlig förmiddag, trots att vädret inte på något sätt visade sig från sin bästa sida. Molnigt, dimma, regn, ishalka och ca nollgradigt är sällan det vi önskar.

Men träningen passade bra in i min helhet och jag summerar en bra träningsvecka med 16 timmars träning där jag landar på ca 85% på lugnt till medelhårt och ca 15% ganska så hårt. Mycket tid, men så behöver det vara i de perioder då jag har mängd på programmet.

Jag har nu tränat 8 dagar i rad. Måndag och tisdag står det fortsatt träning på programmet, medan det på onsdag är dags för veckans vilodag.

Benen är lite slitna, men hade de inte varit det efter 43 timmars träning på de sista 20 dagarna (2 vilodagar), ja då hade jag kört alldeles för lugnt. Så allt ligger inom plan och så hoppas jag det fortsätter.

Min blogglista