fredag 22 februari 2013

Sak och inte person?! - Byskolor i Vännäs

Fortsatt sjukdom och ingen träning. Det börjar kännas tungt. Samtidigt en extremt hektisk och tuff tid i arbetet och dialogerna kring byskolorna i Vännäs framtid. Det finns en mängd åsikter om processer och hur detta borde gå till eller borde gått till. Det finns också de som efterlyser en konsekvensbeskrivning av de samhällsekonomiska konsekvenserna och hur olika alterntiva beslut skulle påverka kommunens utveckling som helhet. Allt detta är politiska ställningstaganden, och inget jag som Barn- och utbildningschef varken kan eller vill lägga mig i.

Vad jag och min förvaltning gjort är att utifrån det uppdrag vi fått bedöma konsekvenserna för verksamheten vid en nedläggning av Bråns skola, Pengsjö skola och Tväråbäcks skola. Det är vad vi gjort och det var vårt uppdrag. Jag känner mig trygg med att underlaget håller men är självklart öppen för kritik kring våra slutsatser mm. Det är aldrig fel att lufta och lyfta meningsskiljaktigheter, där ett konstruktivt förhållningssätt också är att föredra.

Jag skrev i ett tidigare inlägg Sjuk och tuffa frågor att jag hoppades att eventuella ifrågasättanden skulle vara utifrån sak och inte person. Tyvärr har det inte riktigt varit så. De allra flesta föräldrar och andra kommunmedborgare jag varit i kontakt med har varit mycket sakliga och konstruktiva, och uppträtt på ett bra sätt, oavsett om man haft åsikten att byskolorna bör vara kvar eller om man ansett att besparingar bör göras på annat sätt. Tyvärr finns några få undantag.

Att bli belagd med ord och åsikter jag inte sagt, att jag varit på platser och möten jag inte varit på eller att jag går någons ärenden - Det är inte okej! Men en förvaltningschef borde tåla detta?! Nej det tycker jag inte. Jag tål väldigt mycket så länge det handlar om jobbet och hur jag utför mitt uppdrag, men detta är enligt min mening något annat och något varken jag eller någon annan ska behöva utsättas för.

Jag vet att jag alltid i de dialoger jag haft och de beslut jag fattat sedan jag började här i Vännäs haft barnen och verksamheten i centrum. Så har det föresten alltid varit - Jag brinner för lärande och utbildning!

Det gör att jag utifrån att verksamheten alltid är i centrum känner mig trygg när jag blir utsatt för försök att misskreditera mig som person både utifrån detta ärende och tidigare ageranden jag gjort och beslut som jag fattat.

Det är tungt för oss alla att så stora besparingar måste göras i våra så viktiga verksamheter i kommunen. Jag förstår att det är tufft för alla att fundera kring vilka konsekvenser det kan få för mig och mitt barn, mig och min kommun och kommunmedborgarna som helhet. Jag förstår också att det är svårt att ta ställning till vilka av de tuffa besparingsförslag som finns eller kommer tas fram, som ska/borde genomföras. Jag hoppas dock att både före besluten är fattade och därefter, att alla gör sitt yttersta för saklighet, för att undvika påhopp och tänka sak och inte person. Framför allt önskar jag att alla har kraften att även framöver ha verksamhetens bästa i fokus. Det har jag alltid haft och kommer alltid att ha.

Detta inlägg fick en annan ingångsvinkel än vad jag brukar ha och vill ha på min blogg, men utifrån nuläget och en viss frustration kändes det rätt att ta upp detta.

Jag lovar dock att framöver kommer självklart träningsfrågor ligga i fokus på denna blogg. Förhoppningsvis är jag också snart så frisk att jag kan beskriva min egen träning fram till träningslägret på Mallorca som startar om 7 veckor.

måndag 18 februari 2013

Vikten ned - Formen upp: Del 1

Ju mer kraft jag kan trycka i pedalerna i förhållande till min vikt under en given tid avgör till stor del hur bra cyklist jag är. Vad kan jag då göra åt detta? Det är bara att träna hårdare och äta mindre (åtminstone av det onyttiga).

Att träna hårdare har varit svårare än någonsin förr. Jag är van vid att vara skadefri och endast ha korta sjukdomsperioder, så kanske är det inte mer än rätt att jag drabbats det sista halvåret. Eller föresten, det är aldrig rätt med sjukdomar och skador. Men nu är det som det är. Jag har bara kunnat träna under i snitt 4 av 10 veckor sedan augusti.

Vad brukar jag göra istället för att träna - jo jobba hårdare på arbetet och äta mer. Och inte bara mer utan också onyttigare. Kakor och chips är gott. Ju mer desto bättre.

Jag har nu insett att det inte går att styra över träningen, jag har prövat det mesta men jag har nästan gett upp.

Matintaget går dock att styra - och då måste det gå ned. Det enda problemet är min bristfälliga karraktär. Nästa gång jag handlar skulle jag behöva köpa mer karraktär och mindre mat.

Jag har alltså bestämt mig för att lägga större vikt vid vikten. Genom att äta riktigt nyttigt och genomtänkt borde vikten minska och förhoppningsvis i förlängningen leda till färre sjukdomar?!

Jag börjar med att sätta målet - 4 kg till den 14 april då vi åker på träningsläger till Mallorca. Innan sommaren borde jag hamna på -7 kg för att ligga "rätt". Det blir inte lätt - men förhoppningsvis inte omöjligt.

Det finns matematiska uträkningar som visar hur många sekunder/minuter som man vinner på en given sträcka för varje kilo man minskar i vikt. Det går också att på olika sätt följa utvecklingen av sin fysiska form.

Kan detta innebära att om jag har ett specifikt mål på min prestation så kan jag äta och väga mer när jag tränar hårdare? Och då betyder det samtidigt att mindre träning måste innebära mindre mat och vikt!?

Jag hoppas verkligen att det börjar flyta på med träningen annars har jag bara två val - sänka mina prestationsmål för sommaren, alternativt kanske gå ned 25-30 kg. Och då är jag rädd för att det ändå inte blir mycket till prestation, och inte kommer det att se något vidare ut heller. Jag hoppas att valet inte kommer att stå mellan att kallas skelettmannen eller känna mig som en soffpotatis.

Nej vi börjar med - 4 kg och ser om jag kan hålla mig från det onyttiga. Det kommer inte att bli lätt.

Samtidigt hoppas vi att jag snart kan börja träna igen. I morgon är det tre veckor sedan mitt senaste träningspass......

Om min plan lyckas kan jag framöver åter känna att jag är fit och stark (på cykeln). Stark på riktigt blir jag aldrig.

Utmaningen startar NU.